Ridlektion

Fortfarande plusgrader och dessutom regn när det var dags för veckans ridlektion... "men det finns inte något ont som inte har något gott med sig" heter det ju och det stämmer även i detta fall! Ridbanan var nämligen åter isfri och "grusig" vilket gav maximalt fäste i kurvorna när vi skulle galoppera!

Men vi började förståss med att jobba hästarna i skritt. Dagens övning var att rida framdelsvändning "så länge som det behövdes" d v s till dess hästen verkligen korsade bakbenen så att eftergiften kom. Sedan rida rakt fram innan ny halt och framdelsvändning på samma sätt åt andra hållet, o s v, o s v. Till höger gick det riktigt bra tycker jag - och till vänster gick det också bra när Sylvia tipsat mig om att hålla bättre koll på ytterbogen. Detta fick vi varva med att skritta längs spåret och "göra halt med hela kroppen". I början kändes Feykir verkligen som en hängmatta i halterna :-O "Du måste driva MYCKET mer in i halten" sa Sylvia. Och jag som tyckte att jag gjorde just det... men det var min bristfälliga motorik som än en gång spelade mig ett spratt... benmusklerna spände sig massor - men benen kramade inte runt hästen! När jag lyckades korrigera det gick det mycket bättre! Jag tror aldrig jag lyckades få honom att riktigt trampa under sig i halterna - men han hade i alla fall bakbenen rakt ner och inte bakom kroppen!

När vi "joggat igång" hästarna lite med tölt längs spåret fick vi göra denna övning: tölta längs långsidan, ta ner hästen i skritt och sidföra genom kurvan, tölta några steg på kortsidan, ner i skritt igen och sidföra genom nästa kurva. Ett MKT bra tips från Sylvia var att lägga till innerskänkeln ordentligt redan innan man började bromsa. Det gällde verkligen att bromsa upp ordentligt på yttertygeln och använda massor av innerskänkel (jag förstärkte med pisken ibland).

Övningen vidareutvecklades sedan till att vi fick sidföra i tölt i kurvorna istället. När jag m h a MASSOR av innerskänkel verkligen kunde flytta ut bakdelen i kurvorna blev takten väldigt trevlig längs nästa långsida! Och med lite "vibration" på tyglarna kom formen också. Innan dess hade Feykir testat att vräka sig tungt i handen för att se om det var ett sätt att komma undan kravet på arbete. Men då gjorde jag "halt med hela kroppen" från tölt och han insåg att det var en bättre idé att bära sitt huvud själv än att försöka få matte att sköta den saken.

Avslutningsvis skulle vi träna galopp. Vi har för det mesta galopperat längs långsidorna och sedan travat på volt på kortsidorna. Men den här gången skulle vi rulla på i galopp varvet runt. Underlaget var verkligen optimalt för detta - inte en antydan till halt någonstans så varken Feykir eller jag behövde spänna oss för den skull. Dessutom börjar han bli van vid situationen att alla hästarna runt omkring galopperar - så han blir inte alls så där stressad av det längre. Trots att vi började i vårt svåra vänster varv gick det riktigt bra! På hans "svåra kortsida" fokuserade jag extra mycket på att inte ramla framåt - jag ska ju absolut inte uppmuntra honom att slänga sig på bogarna! Och vissa varv kunde jag böja honom i innersidan även där utan att han blev spänd!

Jag har brukat tycka att det är bäst när han får balansera sig i sin stadiga högergalopp innan jag kräver vänster galopp. Men en fördel med dagens upplägg var ju att han fick gå det svårare varvet innan han blev allt för trött! När vi bytte till höger varv tog vi först en skrittpaus - och det behövdes för Feykir flåsade som en blåsbälg!

Högergaloppen gick förståss bra - den är han så duktig på Feykir! Någon gång gick han faktiskt själv in på volt - då han följde efter en framförvarande häst som travade på volt. Tyvärr var jag allt för oförberedd för understödja honom optimalt - så han höll inte galoppen så många steg på volten. Men redan efter ett par travsteg kunde vi fatta galopp som han höll varvet ut.

Jag brukar skritta av uppsuttet efter lektionerna, för att träna bort hans ovana att dyka ner på bogarna. Fast nu var han så flåsig att jag satt av och promenerade med honom istället.