Härligt väder!

Jo, jag menar faktiskt dagens väder i Luleå-området. De som bara sett den grå himlen och snöandet genom fönstret, eller slask och snömodd inne i stan kanske inte håller med... men i Mariebäck var det i alla fall en minusgrad och det var RIKTIGT skönt ute i skogen!

Feykir och jag fick dessutom så trevligt sällskap idag, av Eva som fått låna Dád av Sylvia. Det måste var flera månader sedan vi sist hade möjlighet att rida ut tillsammans så det var jättekul! Som tur var slapp jag dessutom kämpa med den där stressade och bråkiga hästen jag råkade ut för igår... idag hade jag istället en pigg, men avslappnad och mycket positiv häst som var lätt och fin i handen, trots vanligt tredelat bett! (Efter två dagars bakslag hade jag faktiskt övervägt att byta tillbaka till halvstången igen idag, men som tur var gav jag honom ändå en chans till!)

Vi inledde med en - för att vara mig - ovanligt lång skrittsträcka. Och det gick riktigt bra att mjuka upp honom m h a sidförande idag. Ja, en gång var han på väg att tjura ihop ordentligt - precis som igår handlade det om att han skulle gå undan för högerskänkeln och tvära ordentligt. Men efter att ha ryggat lite kors och tvärs - bl a ner i ena diket - gav han ändå med sig ganska snabbt. Eva och Dád hade ju fortsatt skritta på längs vägen och han ville ju inte gärna hamna på efterkälken heller! Och i fortsättningen gick det för sig även att gå undan för högerskänkeln. Men han verkar ju vara en sådan häst - då och då måste han stämma av om det verkligen fortfarande är matte som bestämmer...

När vi började tölta kändes han så fantastiskt mjuk i kroppen - han kan väl inte på något sätt vara släkt med järnspetthästen jag red igår??!! Jag red lååångsam tölt och det var inga som helst problem att tölta i bra takt, med eftergift! Sedan passade vi på att träna lite ökat tempo tölt också - när vi hade Dád med som kunde agera "hare". Hon kan nämligen tölta i princip hur snabbt som helst! Och Feykir var faktiskt riktigt duktig - det behövdes bara små korrigeringar då och då för att han skulle hålla tölten trots det höga tempot!

När vi vände hemåt skulle vi galoppera uppför en lång backe längs bilvägen. Tidigare hade vi även galopperat på en stig i skogen - Feykir och jag hade legat först och Dád hade tydligen varit MKT missnöjd med att ligga bakom. Det hade hon uppenbarligen bestämt sig för att förhindra den här gången. Vi travade nu i bredd och jag hade precis hunnit göra en lugn och fin galoppfattning när det liksom exploderade bredvid oss. Dád och Eva sköt iväg som skjutna ur en kanon! Feykir har ju snabba reaktioner, så han kastade sig efter dem och jag bestämde snabbt att det var läge för att bara hålla i sig och låta honom springa. Såg bara till att han låg lite snett bakom - så att snöklamparna som med jämna mellarum flög ur hovarna på Dád inte hamnade på oss. Halvvägs upp i backen lugnade Feykir ner sig en aning och lät avståndet till de andra öka - till dess vi definitivt var utom räckhåll för projektiler av is och snö. Feykir var först inställd på att sakta av uppe på backkrönet, för det brukar vi alltid göra. Men trots Evas ihärdiga försök fick hon inte stopp på Dád och då ville ju inte heller Feykir stanna utan vi fortsatte även nerför backen på andra sidan innan vi båda lyckades ta ner hästarna i tölt. Och vilken härlig tölt man kan få uppleva efter en sådan där rejäl "urladdning" i galopp!

Avslutade med att visa Eva en lång, härlig skrittsträcka genom skogen som jag upptäckte tidigare i höst. Hästarna hade ju verkligen fått jobba idag så det kändes angeläget att skritta av dem riktigt, riktigt länge. Och tack vare att de gick i skogen kunde t o m Dád slappna av på ett helt annat sätt och t o m söka sig framåt-nedåt helt självmant! Samtidigt som det ju var riktigt bra muskelträning för dem att behöva lyfta ordentligt på fötterna!

Tillbaka i stallet kunde vi konstatera att vi ridit i nästan två timmar! Men då hade vi ju skrittat ganska länge i början och riktigt länge i slutet. Hästarna var rejält svettiga och dessutom var ju deras pälsar rejält blöta utifrån också - eftersom det snöat hela dagen. När Feykir var äppelstretchad tog vi på dem fleecetäcken och lämnade dem i var sin box mumsandes kraftfoder medan vi gick upp till Josefshallen och mumsade eget "kraftfoder" tillsammans med Anki som haft en turridning idag. När vi kom tillbaka till stallet för att släppa ut hästarna och lunchfodra i hagarna kändes Feykir torr över ryggen igen. På halsen var han fortfarande fuktig, men han skulle nog hinna torka även där medan de åt lunchhö - och så länge hästar äter så håller de sig varma. Synd att det inte är lika smart fixat för oss människor!