En vän i nöden!

För en tid sedan var det en artikel i Ridsport om att använda pall vid uppsittning. De intervjuade ett antal olika personer, en sjukgymnast, en sadelmakare, en ridlärare och några "proffsryttare" om för- och nackdelar med att använda pall. En av "proffsryttarna" hade en MKT trist inställning "Tar man sig inte upp utan pall ska man inte rida!" Det vill jag absolut protestera emot!!! Och både sjukgymnasten, sadelmakaren och de övriga höll med mig.

Sjukgymnasten betonade den stora ensida belastning som blir när man sitter upp - och som man enkelt kan undvika genom att använda pall. Sadelmakaren konstaterade att man även skonade sadeln. Och någon expert på ämnet förklarade också att det var mycket mer skonsamt för hästen. Man hade även bild från någon anrik ridanläggning (minns inte ens vilket land det var ifrån...) där man hade en mkt snygg pall som man enkelt fällde ut från ridhusväggen när man skulle sitta upp och som sedan fällde ihop sig själv.

I Mariebäck har vi pallar som den ovan - Ikeas "Bekväm". Kanske inte lika snygga som den där ihopfällbara - men mycket funktionella! När jag, som nu, har mycket besvär med ländryggen och helst ska undvika trappor t o m använder jag pall för att sitta upp och det är verkligen en otrolig skillnad! Om jag av någon anledning behöver sitta av ute i skogen brukar jag försöka leta upp en lämplig stubbe när jag ska sitta upp igen. Feykir är riktigt duktig på att ställa sig nära!

(Reykur var alltid MKT misstänksam när jag försökte med något sådant... Om jag skulle rida barbacka försökte jag få honom att stå nära något jag kunde kliva på - men han tog inga sådana risker!)