Ridlektion i snöoväder

Snöig Lára - hästskötsel kan också innebära snöröjning! ;-)

Det var värsta snöstormen när jag körde till stallet i kväll... Trots full värme på vindrutan bildades is på vindrutetorkarna så att de inte längre höll framrutan ren. Så länge jag körde längs den hårt trafikerade väg 97 vågade jag inte stanna och åtgärda heller - då kanske jag skulle bil påkörd bakifrån... Längst ner på framrutan hade jag dock fri sikt, så jag satt ihopkrupen för att se vägen genom den. Snöovädret gjorde dock att jag ett tag trodde att jag råkat köra förbi avfarten ner till färjeläget. Men sedan dök skylten ändå upp i vägkanten och när jag väl lämnat väg 97 vågade jag stiga ur och skrapa ren både framruta och vindrutetorkarblad. Så mycket lättare det är att köra när man kan se genom HELA rutan! Fast redan när jag svängde av på grusvägen fick jag stanna och göra om manövern, för då hade det redan hunnit isa igen en gång till! :-O Men självklart skulle inte en snöstorm få mig att missa ridlektionen!

T o m huvudet var alldeles snöigt - här har hon faktiskt hunnit klia bort endel av snön!

Fia och jag brukar ju rida lektion tillsammans, men nu har hennes lilla Ljúfa välförtjänt vila. Istället red jag tillsammans med Sussie, på Sylvias Sleipnir. (En av alla Berserkuravkommor i Mariebäck.) Det låg en dm snö på ridbanan (och nytt vällde hela tiden ner från himlen) men jag konstaterade att det i Láras fall bara var bra - en viss naturlig "broms" - och jag erbjöd att vi kunde spåra åt Sussie och Sleipnir bara Sylvia först talade om ridvägarna för mig innan hon bad Sussie att rida dem!

Det blev en riktigt bra lektion - trots vädret! Först skulle vi skritta på volt och flytta ut bakdelen. Jag måste tänka på att verkligen bromsa upp på yttertygeln, för att hålla ytterbogen på plats. Och i vänster varv parera att hon "luras" genom att visserligen böja halsen åt vänster men ändå gå högerställd med huvudet. Om jag håller vänsterhanden en bit ut från halsen är det lättast - dessutom får eftergifterna på innertygeln bara vara väldigt korta om hon inte ska hinna vrida tillbaka huvudet till "fuskposition" igen.

Efter en stund fick jag gå vidare med att då och då vända in henne m h a ytterhjälperna och byta varv. Då vill hon genast både öka tempot och köra upp huvudet, så det krävdes att jag var väldigt noga i vändningarna för att behålla både form och tempo. Samt vara snabb att ta stöd på den nya yttertygeln INNAN hon hann börja skjuta ut bogen.

Fick trava på volt och sedan på en liten åtta längs kortsidan på ridbanan. Även här gällde det att vara riktigt noggrann i vändningarna och se till att böja henne ordentligt även på "vänstervolten".

Nästa steg på lektionen var det nyttigaste: samlad skritt. Har ju tränat det en hel del "ute", på hemvägen eftersom jag har så svårt att få till både drivning, förhållningar och eftergifter samtidigt... När jag börjar driva mer så blir jag stum i handen och missar de viktiga eftergifterna. Min förhoppning är att om jag tränar riktigt mycket ute, med fokus på eftergifterna så ska de tillslut komma mer automatiskt och förhoppningsvis fortsätta fungera även om jag lägger på mer drivning. Men där är jag ju verkligen inte ännu...

Men lite effekt av vår träning märkte jag ändå, då det gick ganska snabbt att komma till ett läge där hon både skrittade riktigt långsamt och var lätt i handen. Men så skulle jag ju börja driva och då blev det genast svårare... Fick hjälp av Sylvia som gick bakom och petade till Lára med en pisk på bakdelen då och då, medan jag fick fokusera på att hålla nere tempot och belöna med STOR eftergift så snart hon slappnade av och längde halsen. Detta fick förståss Lára att tända till ordentligt - varför fick hon inte springa??? När jag lyckades bromsa upp henne övergick hon till att varva mellan att "lätta" fram och verkligen stegra sig. Samt göra några levader (då står hästen på bakbenen och hoppar framåt). Men så plötsligt hände något: det kändes som att Lára sköt rygg som en katt - samtidigt som hon lättade helt i handen. "DÄR har du det!!!" ropade Sylvia. "Nu vinklar hon in ordentligt bak och bär verkligen upp sig!" Det var verkligen en HÄFTIG känsla! Har varit glad när jag upplevt antydningar till detta tidigare - men nu: WOW!!!

Damen fortsatte förståss att vara arg och protestera, men vi lyckades också prestera ytterligare en sådan häftig sekvens. Fick sedan göra övergång till tölt och vilken häftig tölt det blev där i djupsnön tack vare att hon verkligen hade bakbenen med sig. I fortsättningen borde Sylvia alltid gå bakom när jag ska träna samlad skritt! ;-)