Rätt regnig ridning

Lára sträcker upp sig och lyssnar efter kompisarna ute i hagen. 

Dagens ridtur började med "böj och bänd runt träden" i skogen vid stohagen. Ganska snart hade vi förståss en liten publik på andra sidan staketet...! Att snirkla sig fram mellan och runt träden var förståss inget problem för lilla gummibandsdamen. 

Med fara för eget liv begav vi oss sedan ner till bilvägen. Vilket visade sig innebära STORA risker, även fast Mariebäckus Odjurus bara visat sig vara livsfarlig för svarta vallacker. Men, håll i er nu, det kan nämligen finnas SJÖFÅGLAR i bäcken! Och dessa kan dessutom få för sig att plötsligt flyga upp när man närmar sig! :-O  Det var förståss bara ren tur att fåglarna i ett förvirrat ögonblick råkade flyga iväg bort från oss - istället för att gå till attack...! (Lára har uppenbarligen sett Hitchcocks "Fåglarna"! Den borde definitivt vara hästförbjuden!!!) 

Bilvägen har fått nytt grus och det var verkligen välbehövligt, MEN varför måste de alltid använda så grovt och vasst grus? Detta har orsakat många punkteringar under åren... och det skulle ju vara trist att råka ut för. Men ännu värre än punktering på bilen vore förståss "punktering" på hästen! Denna gång har de i alla fall inte lagt gruset längs hela vägen, utan "bara" på de sträckor där den var allra sämst. Så det finns faktiskt kortare sträckor här och där med fullt ridbar väg. Alltså blev det en typ av intervallridning för mig idag - vilket ju faktiskt stämmer väldigt bra med Eyjolfurs instruktioner. Han propagerade ju verkligen för många micropauser under alla träningspass. 

Nu blev det därför korta intervaller med vad jag hoppas var tillräckligt långsamt för att kallas arbetstempo tölt. Bytte spöhand inför varje sådan intervall för att få extra mycket bakben "gratis". Och sedan skritt längst ute på den mjukaste vägkanten där emellan. (Kanten är så mjuk så jag vågade inte rida snabbare än skritt ifall hon skulle trampa igenom.) 

Övergick sedan till att öka tempot i tölten och försöka rida lite längre sträckor i ökat tempo än vad en långsida på ridbanan medger. På ridbanan har man ju dock fördelen av ett staket att hålla sig till... här blev det istället vääääldigt vingligt, särskilt i början... På hemvägen red jag flera gånger fram och tillbaka längs en relativt grusfri vägsträcka - för att hinna träna lite fler tempoväxlingar. Varje gång jag då red i riktning bort från stallet blev nedtagningarna nästan slidestops! Så snart jag visslade lite slog verkligen hennes "bromsar" till med full kraft! 

Tillbaka i stallet kunde jag, precis som igår, konstatera att jag trampat sadeln liiite till höger under ridpasset... vilket antagligen ger det tryck som orsakat den lilla gropen i muskulaturen på mankens vänstersida. Jag måste verkligen bli bättre på att komma ihåg att trampa till ordentligt i vänster stigbygel då och då under ridturerna! (Idag kom jag bara ihåg det i början...) 

Tillbaka efter ridturen var vi sjöblöta både Lára och jag - f f a av regn... Men vad gör väl det när man fått sig en rejäl dos lycko-Lára?!