"Om jag smyyyyger fram runt hörnet så märker kanske inte matte ifall jag rotar i sopsäcken?!"
Idag hade jag ingen vidare timing... efter en solig dag började det regna precis när jag kom till stallet...och när jag gjort Lára klar för ridtur regnade det ÄNNU mer. (Fast nu, när jag sitter inne i värmen och skriver detta, börjar det riktigt ösregna - så hyfsad timing hade jag kanske ändå?!)
Idag hade vi en ovanligt dramatisk ridtur. Redan när vi red iväg kändes Lára lite spänd - antagligen för att det inte bara regnade utan även blåste rejält. Och när vi kom ner på bilvägen och svängde vänster konfronterades hon med den meterstora "snöboll" som på något sätt bildades i söndags när de plogade vägen efter lördagens snöstorm. Jag är ju inte van vid att hon blir rädd för saker, men nu blev det samma panikreaktion som när hon fick syn på den livsfarliga platsblomman vid tävlingsbanan i Ragvaldsträsk. D v s hon försökte vända och springa hem. Trots mitt lirkande lyckades vi inte komma närmare snöklumpen - istället backade hon, allt medan hon "snarkade" upprört. Tillslut hoppade jag av och gick före henne fram till snöklumpen. Det var inte helt lätt att få med henne nu heller - men tillslut stod vi så nära att en av oss kunde nosa på den. Modigt vá?!
När jag suttit upp igen och fortsatte rida blev glädjen kortvarig. För snart konfronterades vi med ytterligare snöhögar. Dessa var visserligen inte lika stora som den första, men istället låg de som ett "pärlband" längs en längre sträcka av vägen. När Lára såg den första blev det "sidförande rakt ner i diket" och sedan lyckades jag inte få henne att fortsätta framåt... Efter en stund kom Sylvia och Mysla oss till mötes. När Sylvia såg Láras reaktioner sa hon: "Så där gjorde alla mina hästar igår!" Nu vände hon och red före mig och Lára förbi de första snöhögarna - och sedan lyckades jag få Lára att fortsätta tölta förbi hela sträckan med "snökant". Fast det kändes verkligen som att handbromsen satt i, så jag fick driva ordentligt för att hon skulle fortsätta framåt.
P g a det trista vädret blev det ingen lång ridtur, men vi hann i alla fall med "diverse tempon" i tölt. Och på hemvägen var Lára så oerhört modig att det bara var den allra största snöhögen som var problematisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar