Min egen hundvalp!!!

Har kommit på att Lára är ungefär som en hundvalp: hon kan bitas men är ändå jättesöt!!! ;-)  När jag var barn och var hos mormor och morfar i metropolen Lidbacken brukade jag ofta hälsa på deras granne (som sedan blev min mosters man). Orsaken var att han hade hund - som jag gärna ville leka och/eller promenera med. Martin, som han hette, brukade säga: "I tyyyyck du skull´ tjööp de´ en wållpp!" (Jag tycker du skulle köpa dig en valp - på Skelleftebonnska.) Och nu har jag ju nästan gjort det!

Idag har min töltande valp haft vilodag - för hennes matte behövde en sådan. Men efter jobbet inhandlade jag värmande liniment (upptäckte att "bäst före" på mitt hade gått ut) och kylande gel, som massören tyckte att Láras lite stumma kotled på höger fram skulle behandlas med den närmaste tiden. För att förhindra att det utvecklas till en hälta. Passade samtidigt på att köpa både insektsspray och ett klådstillande medel för man och svans - så nu är jag redo för sommaren! Eller i alla fall nästan - Lára behöver få byta vinterskor med broddar och snösulor mot något ur sommarkollektionen. Men det blir i morgon, bara hovslagarens rygg håller för det. Håll tummarna!

Innan räden på Granngården hade jag förståss jobbat också. Vilket idag bl a innebar att lyssna på ett MKT givande föredrag av vice riksbankschef Barbro Wickman-Parak (bördig från Karungi, i Tornedalen). Temat var "Konjunkturen & Penningpolitiken" - högaktuellt och jätteintressant förståss!

En i publiken ställde den populistiska frågan om varför bankerna inte följer reporäntan i sin utlåning. Och jag tycker Vickman-Parak förklarade riktigt bra! Reporäntan gäller när Riksbanken lånar ut pengar från en dag till en annan - och eftersom ingen kund vill riskera att behöva lösa sitt lån i morgon måste bankerna istället låna upp pengar på den internationella marknaden. Då lånar man förståss i utländsk valuta och får m h a swappar omvandla till svenska kronor, vilket kostar endel pengar.

Efter Lehman-Brothers, när det med all önskvärd tydlighet visade sig att tillgången på likviditet inte är något man kan ta för givet (då var det en period när man inte kunde låna upp pengar på marknaden ö h t och sedan ytterligare en period när våra svenska konkurrenter inte kunde låna upp pengar) har regelverken ändrats. Tidigare fick pengar som skulle lånas ut till kund på 3-månaders eller 1-årsbasis också lånas upp av banken på samma, korta löptid. Men numera måste bankerna låna upp dessa pengar på längre löptider och sedan genom att köpa swappar omvandla dessa till "korta pengar". (Eftersom kunderna oftast vill förlänga lånen när löptiden gått ut.) Denna typ av swappar (derivat) har dessutom blivit dyrare att köpa i o m att likviditetsrisken blivit så tydlig för alla aktörer. Och den kostnaden läggs förståss på räntorna mot kund.

Nu är ju jag part i målet, men jag skulle absolut önska att Anders Borg pratade mindre populistiskt och mer utifrån hur det faktiskt fungerar i verkligheten, när han pratar om bankernas räntor... På ett möte med storbankernas VD:ar tidigare kommenterade han dock detta med: "Jag vet ju hur det fungerar egentligen, men jag har ju ett val att vinna..." Och så är det ju - att (national)ekonomi är oerhört mycket politik...  Ja, det var dagens "nationalekonomi for dummies" - håll till godo!