Woodfieldväder!!!

Yippie!!! Idag regnade det - så jag fick rida i Woodfieldrocken!

Det var dags för veckans ridlektion och Kristin red Dád på halvstången så efter två lektioner med den fick jag nu testa igen med vanliga, tredelade bettet. Så länge vi skrittade var Feykir fortfarande MKT lyhörd för minsta förhållning och riktigt trevlig att rida!

Vi fick flytta mycket undan för skänklarna som uppvärmning (framdelsvändningar, bakdelsvändningar, skänkelvikningar...). Och sedan var det dags för förra veckans "katastrof-övning" som går under benämningen "klockan". Vi skulle sidföra på volt och hästen skulle hela tiden vara placerad som visaren på en klocka. Den måste alltså tvära MASSOR med bakbenen. Det gick nog ändå liiite bättre den här gången, vi behöll riktningen rätt för det mesta. Men precis som sist hamnade vi hela tiden inne i mitten...

När det sedan var dags för tölt var min trevliga häst som svarade på minsta kramning på tyglen tyvärr som bortblåst... Nu var det snarare "ingen hemma"...!!! Det var ALLDELES för jobbigt att ta i ordentligt med bakbenen - så det var rena dragkampen mest hela tiden... Jag gjorde massor av halter med STOORA eftergifter - för att få honom att börja lyssna bättre - men effekten var måttlig... Istället slängde han sig i handen på mig och blev styv i kroppen... Vi började med vänstervarvet och det var förståss värst - jag klarade inte ens att hålla nere tempot utan han bara rusade iväg med mig. MORR!!!

Högervarvet gick ändå något bättre. Ja, först försökte han rusa där också, men tillslut började han i alla fall lyssna bättre och jag kunde kontrollera honom på ett helt annat sätt. Det är ändå inte lika jobbigt att ta i med höger bak som med vänster!

Sedan fick vi tölta längs spåret, göra halt och rygga till dess hästen gick med eftergift och var lätt i handen, då skulle vi samla några steg i skritt och sedan starta tölt med hästen böjd inåt. Efter ett halvt varv göra ny halt o s v. Jag fick även flytta Feykir lite i sicksack med vikthjälperna för att få honom att bli lösgjord och tölta bättre.

Avslutningsvis skulle faktiskt även OBS-klassen få galoppera. Men, vi skulle göra det på volt... Som tur var fick vi i alla fall börja i höger varv. I början gick det inte alls... Vi skulle använda ledande tygeltag med stora eftergifter emellan - men Feykir blev bara spänd och gick över i grisepass... "Han har lagt in handbromsen - du måste få mer energi!" sa Sylvia. Jag hade varit smart nog att ta pisken i ytterhanden och efter ett tag upptäckte jag att jag kunde ha jättestor hjälp av den! Det är ju inte innertygeln som ska hålla hästen kvar på volten, men Feykir tog inte mina ytterhjälper tillräckligt bra utan "försvann" iväg från volten så snart jag gav den där stoora eftergiften på innertygeln... Alltså testade jag att lägga pisken mot ytterbogen - och då kunde jag i alla fall hålla honom kvar på volten ÄVEN med lös innertygel. Då viftade jag till lite mer med pisken - och efter inledande hysteri och korsgalopp tog han äntligen i ordentligt bakifrån och galopperade! "Han kan, sa Sylvia, han har bara lyckats förtränga det!"

Avslutningsvis skulle vi göra samma sak i vänster varv. Med tanke på vilka problem vi haft i vårt "lättare" varv så trodde jag knappt att det var lönt att försöka... Men nu hade jag ju ändå kommit på hur jag skulle ta hjälp av pisken - så lite galopp lyckades vi ändå prestera även i detta varv! Men vi har en bit kvar...

För snart 9 år sedan, när vi nyss flyttat till Luleå, gick jag min första Atlikurs. Då med Reykur förståss. Trots att han är fyrgångare hade han jättesvårt att hitta balansen i galopp. Men då fick vi träna galopp på volt i en liten inhängnad. Först longera och sedan rida. Det var verkligen jättebra! Jag borde definitivt dela av ridbanan och testa detta med Feykir! För det handlar förståss jättemycket om att jag ska våga tro att han klarar det och ställa tillräckligt höga krav på honom. Inte tro att det är för svårt och ge upp!

När lektionen var slut kände jag hur svetten rann längs min rygg! Det hade den säkert gjort ett tag också - men jag hade definitivt inte haft tid att känna efter tidigare! Vi upptäckte också att det helt slutat regna. Undrar hur länge det varit uppehållsväder? De andra satt av och gick med hästarna men jag skrittade av uppsuttet - för att stämma av att han inte fick för sig att att hänga i handen bara för att jag hade vanliga bettet. Men i skritt funkar han i nästan lika bra med tredelade som med halvstången nu! Vi måste bara se till att få massor av töltmuskler på plats så att det samma kan börja gälla i tölten också!