VASSA stenar, trött matte och slank Feykir!

Den här snygga tölthästen har jag ridit idag! *stolt* Dessutom är han ju så smal och vältränad nu! (se nedan)

Men det var faktiskt VÄLDIGT nära att det inte blev någon ridning... Var nämligen så TRÖTT när jag åkte från jobbet att jag nästan hade tänkt strunta i stallet och åka direkt hem. Feykir hade ju faktiskt gått tuffa pass tre dagar i rad så lite vila skulle ju knappast skada honom... Men tillslut åkte jag ändå. Tänkte att jag skulle rida en stund i skogen - "böja och bända" runt träden och sedan bara tölta lite längs vägen för att få repetera känslan från igår. Men när jag närmade mig Mariebäck visade det sig att de precis lagt på ny beläggning på grusvägen - den var täckt av STORA stenar som såg vassa ut... Vill verkligen inte riskera en hovböld - särskilt inte med bara en vecka kvar till vårens enda tävling - så jag bestämde direkt att jag INTE skulle rida längs vägen idag utan fick hitta på något annat.

När jag kom till stallet hade hästarna precis fått hö - så jag satte mig på bänken vid solväggen med en kopp te och lyssnade till det underbara ljudet av hästarnas tuggande. Och trött som jag var tänkte jag: "Efter den här tekoppen, klappar jag Feykir lite och sedan åker jag hem." Fast när jag ändå var i stallet kunde jag ju borsta bort lite vinterpäls... och snart stod jag ändå och sadlade Feykir. Då dök Fia upp och genast blev det ju roligare! Hon var inte heller på topp idag och hade precis som jag konstaterat att hon INTE ville rida på vägen p g a det vassa gruset.

Hon och Lukka hakade på oss ut i skogen bakom unghästhagen där vi snirklade oss fram runt träden och tränade (f f a Feykir) på att lyfta fötterna ordentligt. Sedan red vi upp bakom vägbommen och tog den vänstra skogsvägen ovanför stallet. Töltade bort till vändplanen och jag tycker det gick ganska bra att få Feykir att jobba i tölten. Red nästan hela tiden lite, lite högerställd för att hålla högerbogen på plats. "Tur att jag träffade dig, annars hade jag aldrig varit så här ambitiös utan bara galopperat några vändor!" sa Fia. Det var ju ganska fascinerande att jag - i mitt oerhört omotiverade tillstånd ändå kunde ge någon sorts inspiration!

När vi skrittat runt lite på volt vände vi hemåt igen. I början bromsade jag upp Feykir ordentligt och när jag sedan mjuknade töltade han på riktigt trevligt! Fast sedan började han succesivt dra i väg i tempo och ligga på mer och mer i handen... Så här i efterhand tänker jag att jag borde ha gjort fler halter för att få honom att lyssna - Sylvia har ju så rätt när hon säger att jag tillåter för mycket olydnad... Det var väl kanske inte den bästa dagen att rida tölt egentligen heller, när jag var så trött och omotiverad... Men bitvis kändes det ändå bra och det var roligt att få uppleva lite av känslan från igår igen!

När vi kom tillbaka till stallet ville Fia att jag skulle mäta Lukka med mitt viktmåttband. Nu ska man ju inte prata om damers vikt så jag nämner den inte här. Men vi konstaterade att det var synd att jag inte mätat henne i vintras när hon var som störst så att vi kunde jämföra. För hon har tappat MÅNGA kilon! Fast det är ju ett antal kvar fortfarande...

När Lukka var "vägd" tittade Fia på Feykir och sa "Så slank han ser ut nu!" Då blev jag ju "tvungen" att mäta honom också - även om jag inte tycker det var så länge sedan sist. Och till min stora glädje hade Fia verkligen rätt - han var slank! Viktmåttbandet visade bara 366 kg!!! Den senaste noteringen - från 5:e maj - låg på 385 kg! Den innan på 395 kg. Jättebra!