Löslongering

När jag vaknade på morgonen hade jag rejält ont i kroppen... men efter ett antal timmar med lätt rörelse och en STOR dos varm rispåse (vilken suverän uppfinning!) var det lite bättre vid 14-tiden så jag kunde ändå åka till stallet.

Hade bestämt mig för att löslongera Feykir idag - för första gången på JÄTTELÄNGE! Det är definitivt minst ett år sedan sist, men det kan lika gärna vara två... Första året jag hade honom hemma longerade jag nästan en gång/vecka - på Ninas inrådan. Men sedan blev det mer och mer glest mellan gångerna...

Hittade lite eltråd som jag kunde använda för att dela av ridbanan så att jag fick en stor longervolt. Sedan utrustade jag Feykir på Nina-vis, d v s sadel och träns, där de vanliga tyglarna fick fungera som inspänningstyglar.





Feykir blir så överambitiös när det ska longeras. Matte har ju STOR pisk i handen!!! Att få honom att skritta är inte så lätt, även om jag försöker gömma pisken bakom ryggen... Nu var vi ju dessutom väldigt ringrostiga på detta båda två. I början fick jag mest försöka bromsa honom när han varvade tölt och galopp... (Tänk ändå att han faktiskt galopperade frivilligt - trots att det var på volt!)

Men när han galopperat ett tag gick han tillslut över i avslappnad trav och sedan vågade han äntligen sakta av till skritt. I början blev det bara något kvarts varv skritt i taget, innan han började trava och galoppera igen, men succesivt blev han mer och mer avslappnad. Det som funkade allra bäst var att helt enkelt vända honom ryggen - då höll han tillslut skritten flera varv!

När han tillslut skrittade lugnt och inväntade nya instruktioner kunde jag äntligen börja jobba honom som jag tänkt. Varvade trav och galopp några gånger i båda varven och han var riktigt duktig!

Precis när han saktat av från galopp till trav hade han ett riktigt häftigt steg! Men jag lyckades tyvärr aldrig få fram kameran just då... Jag skulle ha haft min favoritfotograf med - men han är i Wien på konferens... Nåja, idag hade jag ju en riktig kamera i alla fall - inte bara mobilen.

Jag tycker egentligen att det är JÄTTEKUL att löslongera! Synd att vi inte har en permanent longervolt i Mariebäck för då skulle jag definitivt göra det mycket oftare! Det är roligt att SE hur hästen rör sig, inte bara känna. Och inspirerande när man kan träna sig att kommunicera med kroppsspråket!

Hade bestämt innan att jag skulle rida lite på volten också som avslutning. Tänkte att det skulle gå lättare att galoppera på volt uppsuttet när han nu fått träna utan mig på ryggen en stund. Men det gick inget vidare... och så här efteråt inser jag att han helt enkelt var för trött - trots att jag drev allt jag orkade räckte det inte till! Det blev ju ganska mycket spring där i början av longeringen, innan han ens började slappna av och lyssna på mig... så det hade nog räckt för honom med bara longering. Jag gjorde ändå några försök att galoppera i båda varven, men insåg ganska snart att det inte fungerade. Saktade av till trav och när han nästan direkt travade riktigt eftergiven i innersidan avbröt jag för dagen och skrittade av.

Mörka moln hade tornat upp sig på himlen vid det här laget och åskan hade börjat mullra i fjärran. Jag hann precis ställa in Feykir i stallet och plocka undan min "longervolt" innan regnet började ösa ner! Här hade jag kanske förklaringen till dagens värk i kroppen??!! När Feykir mumsat kraftfoder färdigt och jag släppte ut honom i hagen igen hade regnet lugnat ner sig lite. Man måste ändå säga att jag hade riktig timing när det gäller vädret idag! Inte en regndroppe fick vi på oss när vi red!