Hamingja utsatt för ett attentat!!! :-O

"Världens ände-korsningen"! 

Vi red inte dit idag och dessutom var det mulet... men då kan man ju alltid låna en solskensbild från ett tidigare tillfälle! Efter ett trevligt påskbesök i Umeå var vi hemma igen i förrgår  kväll. Igår vilade jag mig i form inför kvällens fodring (som Johan än en gång hjälpte mig med). Idag och i morgon är det rehab på plats i Boden som gäller så jag hade inte räknat med att orka rida någon av dagarna. Men fr o m 14:30 idag stod individuella möten med fysioterapeut eller rehabsamordnare på schemat och för oss som inte skulle ha något sådant var det tid för "egen träning". M a o möjlighet till ridning!!!

Hörde av Olivia att det var färdigavverkat uppe i skogen så vi red upp bakom vägbommen och när vi kom till vändplanen hade vi siktet inställt på Hamingjas favoritstig. MEN då visade det sig att någon ond kraft placerat en svart sopsäck på en stolpe precis där stigen börjar! :-O Visserligen inte en helt LIVSFARLIG blå säck, men svarta säckars farlighet ska inte heller underskattas... Jag försökte lirka henne förbi men utan att lyckas, så efter en stund övergick jag till att nyttja vändplanen till att rida på volt, flytta undan för innerskänkeln, vända in med ytterhjälperna m m till dess hon kändes riktigt mjuk och fin. 

När vi vände hemåt övergick vi till intervaller i samlad skritt och pauser med skritt på längre tygel. När även detta kändes riktigt bra gjorde jag några övergångar till tölt och vi lyckades bibehålla lösgjordheten och ett lågt tempo under flera korta sekvenser! ROLIGT!!! Bara att hinna/orka rida idag kändes som en superbonus och att dessutom få njuta av dessa töltsekvenser gjorde ju lyckan ÄNNU större! Vilken TUR att jag har min lyckohäst!!!

Nu återstår vem vi ska anlita för att "trolla bort" den farliga säcken innan vi kan göra nytt försök med favoritstigen... Kanske en dödsföraktande pensionerad flygledare kan åta sig uppdraget?! Om det hinns med innan snön börjat smälta så pass att skogsmaskinspåret inte längre bär för en häst - annars får vi invänta barmark och att det hunnit torka upp lite i det sanka området i början på stigen. Fast just där brukar Hamingja faktiskt inte vara särskilt brydd över att gå i vatten och sankmark - får man bara gå på sin favoritstig så är det värt den risken uppenbarligen! Men gränsen för det modet gick alltså vid en svart sopsäck...!