Fokus, fokus, fokus!!!

När jag kom till stallet idag var det fortfarande liiiite ljus kvar ute (fast inte så mycket som på bilden - den är från ett annat tillfälle). Hamingja verkade tycka att hon fått nog med vilodagar nu (jag har tyvärr bara hunnit rida en enda gång tidigare sedan Sylvia åkte utomlands den 1:a...) för hon kom faktiskt till mig i hagen! Jag skyndade mig att göra henne i ordning för att hinna nyttja lite av det där ljuset när vi red.

Hittade inte min pannlampa hur jag än letade i sadelkammaren och tillslut gav jag upp - jag fick förlita mig på de eventuella rester av dagsljus som kvarstod samt snötäcket på marken... Dagsljuset visade det sedan inte vara så mycket med när vi väl kommit oss ut - men tack vare snön på marken kunde vi ha viss koll på underlaget ändå!

Red bort till sjön - precis som på bilden - allt medan vi fortsatte träna på några av alla de "läxor" vi fått från Sylvia: sidföra i skritt, skritta lugnt och avslappnat, byta spöhand i skritt, hålla pisken mot rumpan i skritt... och sedan samma saker i tölt. Det märktes att Hamingja vilat många dagar - hon var REJÄLT laddad och jag fick jobba endel för att bibehålla kontrollen.

När vi kom till korsningen vid sjön ("världens ände") red jag bara en liten bit längs vägen till vänster innan jag vände hemåt igen. Jag hade nämligen insett att nästan alla reflexer "vi" hade på oss satt på mig - så om jag av någon anledning skulle ramla av skulle Hami synas VÄLDIGT dåligt för ev bilar... Något jag inte tänkt på i hastigheten när jag skulle skynda mig ut innan det var helt mörkt... Därför kändes det bäst att vi höll oss längs "lilla vägen" där det kommer (ännu) färre bilar!

På hemvägen fortsatte diskussionen kring huruvida man får vräka sig i handen istället för att samla sig i skritten, eller om man i alla fall får vräka sig i handen i övergången till tölt. (Ni kan ju gissa vilken sida jag stod på?!) När vi diskuterat detta ett tag och jag dessutom insett att jag måste ge henne ÄNNU lösare tyglar mellan förhållningarna så kunde vi enas om en hyfsad tölt. Och när jag dessutom började lägga in några steg sluta då och då - med böjning i högersidan och därmed kontroll över både vänster bak och höger bog - så blev tölten riktigt trevlig!!!

Vi tränade lite på övergångar från tölt till trav också och avslutade träningspasset med en längre sträcka i trav. Hon travade med bra tryck bakifrån och trevligt sväv utan att lägga sig på  i handen! En häftig känsla med JOBBIGT att rida med i den...! Jag hade gärna avslutat med att låta henne få länga sig ordentligt i traven. Men det var alldeles för mycket "tryck" i henne för att jag skulle våga ge så långa tyglar - jag ville ju gärna behålla kontrollen också! Men hon frustade avslappnat redan i denna trav och när vi sedan saktade av till skritt fick hon sträcka ut där i alla fall.

Nu hoppas jag verkligen det blir mer ridning framöver! Vi har SÅ MYCKET att träna på och det känns som att vi har långt kvar till ett läge där jag kan både rida och prata samtidigt - i någon gångart... jag måste hela tiden fokusera så maximalt på vad Hami gör och vad jag ska göra som reaktion på det... Någon social ryttare kommer jag inte vara på ett bra tag känns det som... Fast jag har ju TVÅ hästar att rida och i morgon när det är Mariebäckarnas årliga "adventsridtur" (där vi i år tyvärr bara blir jag och Elisabeth) är det Láras tur att få komma ut! Så får jag se om jag, styrkt av Yvonnes otroliga fika, även orkar rida Hamingja en sväng efteråt.