Win-win flera gånger om!!!

Sedan i höstas delar Lára hage med Yr, som nyligen är konstaterad dräktig. Så nu har de nästan fri tillgång på hö - något som passar Lára alldeles utmärkt! Hon blir ju snabbt mätt och lämnar då gärna maten till hagkompisarna som inte brukar vara sena att äta rent. (Fast det har hänt att Lára helt sonika lagt sig ner för att vila mitt i en hög hö - som för att markera för de andra vem det är som bestämmer..!) Men med stora mängder hö i hagen nu så kan det fortfarande finnas kvar så att Lára kan äta lite "mellanmål" när hon hunnit bli hungrig igen. 

Jag skulle lunchfodra hästarna idag sedan jag ridit, men passade på att ge Yr och Lára lite påfyllning i hagen direkt jag kom till Mariebäck också. När jag sedan hämtat in Hamingja från den andra stohagen hade hon och jag en liten mysstund innan jag började sadla. Till skillnad mot Lára så tycker ju Hamingja om att gosa! Något som Sylvia, med alla egna och träningshästar förstås sällan tar sig tid till. Så när jag nyss köpt Hamingja och Sylvia såg oss stå i stallgången och mysa sa hon: "Två själar - svältfödda på kärlek - som funnit varandra!!!" 

När vi en stund senare red iväg från gården var det förstås inledningsvis sidförande med pisken mot bakdelen som gällde. Hamingja blir allt bättre på att acceptera pisken redan från start. Men bytet av spöhand är fortfarande otäckt... När jag nu jobbade vidare med att avdramatisera detta hade jag STOR hjälp av gårdagens idé att hålla blicken upp i himlen när jag gör spöhandsbytet. Då är det mycket lättare att "sitta emot" hennes dramatiska reaktioner och därmed minska dem istället för att ramla framåt och därmed (ofrivilligt) uppmuntra dem. 

Sedan tränade vi övergångar från tölt till trav. Vi har ju haft en hel del problem med detta sedan Sylvia åkte... men igår insåg jag tillslut att problemet var att trots att hon kändes avslappnad ändå hade lite, lite små spänningar kvar i nacken. Nu var jag därför extra uppmärksam på att hålla henne helt avslappnad i nacken och då fungerade  övergångarna lika bra som när jag red lektion för Sylvia!

Efter en stund hade Hamingja sådan koll på vad det handlade om att jag t o m fick börja vakta henne så att hon verkligen inväntade min signal och inte gick över i trav på eget initiativ! Vilken omsvängning av "fröken-jag töltar på i alla lägen"!!!

Vid världens ände red vi in på ängen för lite galoppintervaller och efter nattens snöfall var underlaget ytterligare lite djupare - d v s ÄNNU bättre styrketräning! Red en intervall vardera i vänster resp höger galopp. Och efter den senare kändes hon så lugn att jag istället för att skritta tillbaka ner till vägen vågade mig på en (vänster-) galopp. Även nu gick det riktigt bra att hålla henne avslappnad i nacken med längd på halsen och var inte heller något problem att sakta av till skritt innan vi var tillbaka ute på vägen igen. 

Passade på att sadla om innan vi red hemåt igen - för hennes extra höga galoppsprång i snön hade förstås fått sadeln att kana framåt lite extra på hennes rygg som f n är byggd som en utförsbacke... Det var inte helt lätt att få Hami att stå stilla när jag skulle sitta upp igen - och i brist på pall att kliva på blev det ju VÄLDIGT tydligt att matte är smidig som ett kassaskåp... Men när kassaskåpet tillslut satt på plats i sadeln igen och vi vände hemåt hade Hamingja faktiskt ro att frustande sträcka ut halsen riktigt fint i i en avslappnad skritt på långa tyglar! Med tanke på hur viktigt det är att hela tiden underhålla Hami:s "off-knapp" var jag oerhört nöjd med detta!

Efter en riktigt lång skrittpaus var det dags för samlad skritt och dito tölt. Och när jag sedan satt "med blicken i skyn" kunde jag göra ett helt gäng spöhandsbyten i den samlade tölten utan att tappa kontrollen en enda gång - trots att vi dessutom var på hemväg! En ytterligare bonus var dessutom att jag påmindes om VARFÖR alla instruktörer ständigt betonar att man ska lyfta blicken när man rider. Jag har alltid trott att det bara är för att man ska sträcka på sig och därmed sitta mer rakt över hästen. 

Men när jag red clinic för Johanna Elgholm på Feykir för ett antal år sedan berättade hon om den verkliga anledningen. Hon förklarade att synen är vårt starkaste och mest dominanta sinne och så länge man låter ögonen fokusera på något så hamnar därmed alla andra synintryck i bakgrunden. Men om man istället "kopplar ur" synen genom att låta ögonen ställa in sig på långseende så har man med ens möjlighet att uppfatta övriga sinnesintryck mycket tydligare. 

I ridningen är fördelen främst att känseln förstärks. Något som blev väldigt tydligt nu när jag red arbetstempo tölt med blicken i skyn och mycket tydligare kände hur Hamingja rörde sig under mig. Då var det lättare att underhålla tölten på rätt sätt och med bättre timing - och jag kände också tydligare när jag själv behövde korrigera min sits. Verkligen win-win alltså!!! Kanske är det säkrast att gardera med ett "don´t try this at home" - för jag misstänker att man väl egentligen bör hålla ögonen på vägen när man är ute och rider... Men jag lämnade den saken åt Hamingja och det visade sig i alla fall denna gång fungera alldeles utmärkt!

Efter en avslutande (vänster-)galopp mellan sommarhagarna upp till kyrkan var jag riktigt, riktigt nöjd med oss! Och att döma av Hamingjas frustningar så höll hon med! När vi sedan passerade förbi Lára och Yrs hage kom Lára fram till grinden för att vara redo ifall matte tänkte rida mer - och det tänkte hon! En stund senare lämnade jag gården igen - denna gång i sadeln på "The Queen" - och precis som igår i hennes paradgren: ökat tempo sidförande! 

Fortsatte sedan uppvärmingen med att tölta riktigt snabbt - till Láras stora förtjusning! Idag gick det ovanligt bra att "få med hela hästen åt samma håll" - vilket normalt är en utmaning med Lára som verkar ha gångjärn precis överallt och där "alla bogar och bakdelar som far åt alla håll" är extra svåra att hinna parera när hon töltar fort. Efter en lång skrittpaus vände vi hemåt och övergick till samlad skritt och sedan samlad tölt. 

Så länge man låter Lára gå i fri form kan man utan problem "åka tölt" på henne. Men vill man ha riktig längd på halsen och bärighet då får man driva en hel del. Nu tror jag dessutom att hon kände av gårdagens töltträning i musklerna för det krävdes extra mycket drivning fram mot bettet för att hon skulle börja länga sig - och sedan bibehålla detta. 

Efter några sekvenser med mycket samling i tölten fick hon sedan sin belöning. För precis som med Hamingja blev det galopp mellan sommarhagarna hela vägen upp till kyrkan. Och Lára tackade för detta genom att hur lätt som helst ta höger galopp på första försöket! Snödjupet gjorde dessutom att det blev extra bra galoppträning även för henne. Sammanfattningsvis en "win-win" igen - och när vi skrittade sista biten tillbaka till stallet kan man säga att vi nästan frustade ikapp?!

Nu har jag alltså ridit BÅDA hästarna två dagar i rad! När jag kom hem från stallet igår somnade jag i soffan och sov flera timmar. När Johan väckte mig vid 19.30 för middag lyckades jag aldrig riktigt kvickna till så efter maten gick jag direkt upp till sängen och sov sedan 12 timmar till. Efter en period med (ännu) sämre sömn än vanligt var det precis vad jag behövde! Och troligen hjälpte den fysiska tröttheten till för att jag skulle få sova så bra! Hur kroppen reagerar efter dagens påfrestningar återstår att se - men själen hade i alla fall inte kunnat må bättre än så här!!!