Galoppen (och svansen) var dagens höjdpunkter!!!

Visst ser Hamingja och Lara ut att mäta varandra med blicken..?!

Ny dag och nya möjligheter! Dessa nyttjade Hamingja och jag till ett träningspass längs vägen bort till "världens ände". Vi red mycket trav idag, samt även övergångar från tölt till trav. Tidigare hade vi problem att få till dessa övergångar - för Hamingja fortsatte helst att tölta som för att visa hur duktig hon är på att göra detta. ÄVEN om jag gav henne hellånga tyglar - då töltade hon bara vidare fast med nosen nere i backen...!!! 

Nu har pendeln istället svängt iväg låååångt åt andra hållet... Nu vill hon istället visa hur duktig hon är på att göra övergångar till trav. Rider jag inte med mycket samling i tölten måste jag verkligen passa henne för att hon inte ideligen ska gå över i trav istället, på eget initiativ...! Verkligen en spännande häst!!! Vi tränade även skänkelvikning i trav - och det går riktigt bra!

På ängen vid "världens ände"-korsningen var det åter dags för galoppträning. Började som vanligt med vänster galopp och när jag idag verkligen lyckades SITTA ner i galoppen och DRIVA behöll hon bärigheten och även lösgjordheten i nacken hela vägen! När vi skrittade tillbaka ner till vägen igen var hon dessutom så avslappnad att jag kunde ge henne hellånga tyglar på en gång. Då kan man ju tala om att både on- och off-knappen fungerade riktigt bra!

Efter en andra intervall vänster galopp längs ängskanten provade jag höger galopp tillbaka ner till vägen - och trots att det då var hemväg gjorde hon inget försök att dra iväg. Visserligen var det REJÄLT tryck i galoppen - men det mesta gick ändå "uppåt" och när vi närmade oss vägen och jag visslade saktade hon av direkt! Vi gjorde alla galoppfattningarna från halt idag - det är vi faktiskt riktigt duktiga på nu! 

Vi red tillbaka hemåt och efter en längre skrittpaus var det dags att jobba lite med tölten. Då blev det väldigt tydligt att det är en STOR fördel att inleda detta arbete innan vi vänt hemåt... Hennes protester och "fritagningsförsök" när jag börjar kräva samling behöver definitivt INTE draghjälp av att vi dessutom är på hemväg... Jag fick verkligen tjura ihop, sitta på rumpan och driva, driva, driva, DRIVA innan hon tillslut accepterade något som i alla fall liknade arbetstempo. 

När jag i efterhand analyserade vårt förra träningspass (det första efter vårt lilla jullov) insåg jag att jag helt hade glömt bort knepet att titta uppåt när jag behöver "sitta ordentligt på rumpan" - t ex då jag ska byta spöhand, samla henne i tölten eller göra något annat som riskerar att reta upp lilla fröken. Så om man ska se positivt på det hela kan man ju säga att jag på hemvägen idag fick massor av tillfällen att träna på detta igen...! Och jag märker ju att detta knep hjälper mig att hamna i en mycket bättre position i sadeln - och då har jag så mycket lättare att hantera Hamingjas "utbrott"!!!

Tillslut hade vi i alla fall lyckats enas om något arbetstempotölt-liknande och jag kunde låta henne sträcka ut i trav som avslutning. Eftersom det var hemväg var det långt ifrån någon "jogg" men hon lyssnade tillräckligt bra på mina förhållningar med sätet och var aldrig ens på väg att försöka galoppera hem. Så jag vågade ge henne mycket tygel för att hon kunde sträcka ut överlinjen ordentligt - om än inte maximalt. 

Som jag berättat tidigare har Hamingja satt igång att växa igen i vinter - trots att hon blir nio år nu till årsskiftet och därmed redan borde ha växt färdigt. Men plötsligt har min häst, som så sent som i somras sades ha första klass-exteriör (enligt två olika landslagsryttare) blivit rejält överbyggd när bakdelen ränt iväg på höjden... Jag hoppas verkligen att framdelen tänker växa ikapp...! 

För som det är nu bildar ryggen en rejäl utförsbacke, vilket både gör det svårare för henne att trampa under sig med bakbenen och dessutom får sadeln att hela tiden glida framåt. Jag har haft en frontriset (en stötdämpande gel pad som är tjockare framtill) under sadeln, men det har inte räckt för att hålla den på plats. Nu har jag köpt en kort "fjärilspadd" som jag idag testade att lägga ovanpå den andra, som på bilden ovan. Det kändes dock som att det blev väl tjockt under sadeln, så nästa gång ska jag testa att ha fjärilspadden ovanpå en gelpadd som är jämntjock få se om det blir mer lagom. Eller om det blir bäst med bara fjärilspadd. (Den höjer ensam upp mer fram än vad min tidigare frontriser gör.)

När Hamingja ätit sitt kraftfoder fick jag ett ryck av "Carro-wannabe" och plockade fram mitt nya "pälsglans" för att piffa till Hami lite! Eftersom Hamingjas svans varit så tunn och ynklig har jag STORA förväntningar på denna underspray som dessutom påstår sig ska öka tillväxten av man och svans! 

Jag har sedan tidigare konstaterat att hennes svans är tjockast (minst tunn) allra längst upp i svansroten. Och nu insåg jag att det där "minst tunn" faktiskt räcker ända ner till hennes haser! Vilket måste innebära att svansen varit tunn för att hon kliat den vid något tillfälle, innan jag köpte henne för ett år sedan. När jag köpte "supersprayen" skojade jag med Sylvia och sa att jag förväntade mig att Hamingja snart skulle ha svans som Démantur och Hektor! "I så fall kommer jag också att köpa sådan spray!" sa hon, men det var uppenbart att hon inte trodde det skulle hända... 

Fast nu håller Hami alltså på att få betydligt tjockare svans - även om det snarare beror på att hon inte kliat den mer. Sedan ett år tillbaka har hon också fått biotintillskott, vilket ska vara bra för man och svans. Och nu dessutom några omgångar "mirakelspray"... Ja, oavsett vad det beror på så är jag förstås glad om "mängden" svans börjar bli lite mer islandshästmässig! För det är ju en viktig del i rasstandarden att de ska ha rejält med pannlugg, man och svans!