När underlaget är ett "dunder-(under)lag!

När Hamingja hör Sylvias röst...!

Ännu en dag med riktigt härligt ridväder - och underlaget är verkligen perfekt nu med hårdpackad snö som ger fäste och samtidigt bra svikt! I vår del av landet har vi ju fördelen att ha sådant underlag i princip hela vintern! Eller, som islandshästgurun Ia Lindholm skrev på sin hemsida: "Med ett sådant underlag känns det som att man verkligen kan rida!"

Själv har jag en hel del träningsvärk i ryggmusklerna efter gårdagens galopper och jag tänkte att det kanske kunde vara samma sak för Hamingja. Men när hon fått en extra lång inledade skritt på långa tyglar och jag började flytta undan för innerskänkeln så kändes hon riktigt mjuk och smidig! Galopp ska ju vara väldigt lösgörande för hästen så man kanske inte kan jämföra med stela matte?!!

Jag drog mig till minnes hur olika upplevelser jag haft av just sidförande övningar beroende på vilken häst jag suttit på. Med Feykir var mitt riktmärke att det skulle kännas som om han höll på att välta - för det innebar att han verkligen korsade över med inner bak. Medan Lára var världsmästare i "ökat tempo sidförande" och inte bara kunde utföra rörelsen blixtsnabbt utan dessutom närmast kunde gå ner i "spagat fast tvärt om" för att hon korsade över så mycket!

På Hamingja verkar rörelsen vara något av en nyckel till att hålla henne smidig och lösgjord och min målsättning är därmed definitivt att försöka bibehålla den lätthet och den mjukhet med vilken hon nu närmast "flyter" undan för den flyttande skänkeln. Att flytta undan för vänster skänkel har hela tiden varit lättare för henne, men numera fungerar det nästan lika bra för högerskänkeln också. Och som Atli brukar påpeka är det ofta så att en övning som ska fungera lösgörande sällan gör det första gångerna man ber hästen utföra den. Utan hästen behöver lära sig vad som förväntas för att kunna slappna av så att övningen får önskvärd effekt.

Efter uppvärmning även i tölt började vi träna samling i skritt och övergångar till tölt. Samtidigt som jag försökte hålla fokus på min sits ("höfterna fram och knäna bak så att det stramar på framsidan" verkar vara ett hyfsat riktmärke.) Med böjning i vänstersidan gick det som vanligt lättast. Fast när jag får till det med böjningen i högersidan så bär hon upp sig ännu bättre där.

Under senaste Atlikursen gjorde han mig ju uppmärksam på att Hamingja gärna flyttar ut bakdelen mot staketet i höger varv(för att ändå komma undan lite av samlingen nu när jag börjat få högerbogen på plats.) Och när jag idag jobbade med böjning i högersidan och provade att lägga in några steg sluta  så var det direkt som att "hela hästen föll på plats"!

Mindre roligt var däremot att Hamingja sedan återföll i sin tidigare ovana att VRÄKA sig i handen för att få mig ur balans... den reaktionen har jag INTE saknat... Men ska man se det från den ljusa sidan så var det väl ett bevis för att jag faktiskt "kom åt" henne bättre så att hon verkligen behövde ta i med höger bak?! Och när jag lyckats behålla sitsen genom ett par sådana "kast med liten ryttare" så töltade hon med trevlig bärighet samtidigt som hon DESSUTOM frustade belåtet! Och då var ju ALLT förlåtet!!!