Vi firar treårsjubiléum!!!

Den här dagen för tre år sedan var Sylvia och jag med Hamingja till kliniken på Bodentravet för en "försäljningsbesiktning". Min drömhäst ville visserligen inte trava först utan bjöd på klockren tölt efter det ena böjprovet efter det andra... men tillslut behagade fröken även visa upp sin FINA trav! Under resan tillbaka till Mariebäck satt jag sedan och försökte förstå att jag faktiskt skulle få köpa henne!!! Medan Sylvia satt bredvid och försökte förstå att hon faktiskt skulle sälja hästen som hon hela tiden sagt ALDRIG skulle säljas... Vilken TUR för mig att hon ändrade sig!!!

Det är väl egentligen först nu kan jag väl säga att jag (oftast) kan kontrollera henne... men jag har verkligen lärt mig OERHÖRT mycket under de här tre åren!!! Och ändå har jag bara lyckats plocka fram en bråkdel av hennes kapacitet - så jag ser verkligen fram emot MÅNGA utvecklande år tillsammans framöver!!!

Denna stora dag måste förståss firas ordentligt, så jag köpte med mig två påsar morötter och åkte till stallet efter jobbet för att än en gång få njuta av att rida min FINA häst!!! Med pannlampa och ett helt gäng reflexer gav vi oss ut längs bilvägen bort till "världens ände". Jag hade lånat Elisabeths sadel igen och passade på att fokusera på töltträning när jag hade hjälp att få till min sits. 

Förutom sitsen försökte jag hålla fokus på övergångarna till skritt, för att göra dem utan att "tappa bakdelen". Tidigare har vi behövt fokusera mycket på att hitta tillbaka till ett "off-läge" mellan töltsekvenserna, för att undvika att hon bygger upp spänningar i kroppen. Och det blev ju särskilt viktigt sedan hennes problem i korset fått henne att börja associera tölt (och samling ö h t) med obehag och t o m smärta. 

När vi saktat av till skritt har jag därför uppmuntrat henne att "dyka ner" på långa tyglar - eftersom ett sänkt huvud innebär att "lugn och ro-hormoner" utsöndras som hjälper hästen att slappna av. Och även om jag inte behövt bromsa med tyglarna utan bara visslat för avsaktning så har detta inneburit att hon fallit ner på bogarna och "tappat bakdelen"... Vilket blev VÄLDIGT tydligt för mig i de avslöjande ridhusspeglarna vid vårt senaste träningstillfälle på BRK. 

Hög tid att ta tag i detta alltså - varför jag nu försöker flytta undan henne för skänkeln i nedtagningarna för att på så sätt behålla aktiviteten i bakdelen. Idag började detta också ge effekt vilket innebar att jag fick uppleva en helt annan känsla i skritten! Den häftiga känslan av att sitta på en fjädrande pilbåge, som fjädrar från bakbenen och fram över ryggen som jag fått uppleva i tölt kom nu även i skritt! Och det var så häftigt att jag avstod från den sista planerade intervallen av samlad tölt för att istället få "njutskritta" extra länge innan det var dags att låta henne få sträcka ut i tölt på långa tyglar. 

Tillbaka i stallet var jag än en gång REJÄLT "Hamingja-hög" och det kändes EXTRA bra att kunna bjuda min fantastiska häst på ett helt kilo morötter! Min lycko-häst har verkligen en enorm kapacitet - och ännu känns det som att jag bara hunnit "skrapa på ytan"!!!