Före och efter!

Före...

Hamingja har uppenbarligen FULL koll på att det ingår i konceptet att se lite trött och sur ut på en före-bild... För självklart blev hon egentligen JÄTTEGLAD när matte dök upp idag - men har man ett riktigt "pokerface" så har man!!!

Idag stod klippning av Hamingja på schemat, för andra gången denna höst. Det tidigare klippta området på hals och bog hade nämligen hunnit bli nästan lika lurvigt som innan klippningen... Både Feykir och Lára helklippte jag ibland tidigt på hösten, för att sedan under senhöst och vinter klippa hals och bog när pälsen hunnit växa ut igen. På senare år har jag dock fått lära mig att även om hästarna ser ut att få en rejäl vinterpäls efter en tidig helklippning så har man skadat det yttersta på stråna, varför pälsen inte kommer att skydda mot nederbörd lika bra som en helt oklippt päls gör...

Efter! Se så glad man blir av lite frisering!!!

Numera håller jag mig alltså till att bara klippa på halsen och bogen, ett område som inte är så utsatt för väder och vind samtidigt som det ändå är ett effektivt sätt att hjälpa hästen att bli av med överskottsvärme. För halsen och området mellan frambenen är de ställen där hästarna svettas allra mest. För ett par år sedan fick jag dessutom lära mig att det är betydligt mycket farligare för en häst att bli för varm än att bli kall. 

I morgon är det dags för oss att åka till Boden och träna i ridhuset igen!  Senast blev Hamingja skummig av svett trots att jag ändå red ganska lugn. Det blev väl lite av en värmechock att komma in i ridhuset... men den här gången bör det bli lindrigare för henne! 

Det blev faktiskt träning idag också - trots det icke hästvänliga underlaget. När Hamingja var färdigklippt gick vi ut på ridbanan och tränade samlad skritt vid hand. Vilket antagligen är den mest effektiva träningsform man kan använda sig av på stenhårt underlag utan att slita på hästen. I samband med Hamingjas långa rehab här om året fick jag verkligen bevis på hur OERHÖRT effektiv denna typ av träning är! 

Efter en lång period då vi bara fått rida rakt fram och utan krav på samling fick vi tillslut börja lite försiktigt med samlingen igen, men till att börja med bara från marken. Under fyra veckor tränade vi tre långsidor samlad skritt i vardera varvet (med skrittpauser emellan) följt av att jag satt upp och "åkte tölt" utan några ytterligare krav på samling utan bara för att hela tiden stämma av att hon inte hade några spänningar som kunde tyda på obehag av träningen. Detta gjorde vi ungefär fyra gånger/vecka - alltså verkligen ingen mängdträning! 

Själv utgick jag ifrån att det främst kunde ha den positiva effekten att Hamingja fick uppleva att hon kunde aktivera sina bakben utan att det betydde stort obehag eller smärta uppe i korset. När de fyra veckorna gått och massör-Tomas kollat Hamingja än en gång fick jag klartecken till att börja be om samling även uppsuttet. Och döm om min förvåning när jag upptäcker hur oerhört mycket starkare hon redan blivit i sin överlinje!!! 

Även idag blev det tre långsidor samlad skritt i vardera varvet. Vi började som vanligt med vänster varv eftersom det är lättare för henne. Vilket innebär att hon är mer avslappnad i samlingen i vänster varv, men samtidigt att jag också behöver driva lite mer för att hon verkligen ska ta i med bakbenen.

I höger varv tycker Hamingja det är svårare, vilket innebär att hon provar både att skjuta ut högerbogen mot mig och bakdelen mot staketet... Jag får därför "trixa" en hel del mer i detta varv för att räta upp henne. Men å andra sidan blir hon så "taggad" när vi arbetar i högervarvet att ingen extra drivning behövs - utan "bara" att jag får henne rakriktad i kroppen. Samt håller henne avslappnad i nacken genom att ställa lite höger-vänster och sedan ge helt lös tygel mellan förhållningarna. 

Till att börja med visar hon alltid en hel del humör jag på detta sätt ber om samling i höger varv... så när hon sedan övergår till att börja frusta belåtet trots hög grad av samling är det nästan så att även matte började frusta!!!