Öppna och sluta för att "hämta tillbaka bakbenen"!

Finaste rimfrostmulen!!!

Visserligen bara -11 grader i kväll, men en vind som fick minusgraderna att anfalla och köldfaktorn att motsvara -18. Det blev också den bitande vinden som fick bestämma riktningen på min och Hamingjas ridtur: längs bilvägen mot Avan. Då hade jag vinden i ansiktet på vägen bort, med vinden i ryggen riskerar man att rida för långt så att det blir plågsamt kallt på hemvägen. Nu blev det dock inte vinden som avgjorde längden på träningspasset utan det gjorde istället min pannlampa som jag uppenbarligen glömt ladda sedan sist, för det dröjde inte länge innan ljuset började mattas av mer och mer. 

Det gällde m a o att utnyttja det ljus vi hade på bästa sätt - till ett ganska kort men relativt intensivt träningspass med fokus på tölt. Inspirerad av senaste träningspassets "aha-upplevelse" blev det mycket innerskänkel mot yttertygel, redan under uppvärmningstölten. En av Atlis alla pedagogiska beskrivningar är "gå in på volt och hämta tillbaka bakbenen"! En annan: "Öppna är att rida på volt fast rakt fram!" Och som den läraktiga elev jag i alla fall försöker vara så kombinerade jag dessa två - vilket naturligtivs (eftersom jag försökte göra som Atli instruerat) gav ett mycket trevligt resultat i form av trevlig bärighet i en tölt med successivt ökad grad av samling!

Dessutom hade jag senaste träningspassets upplevelse av vad extra mycket energi kan göra för tölten i tydligt minne. Vilket jag försökte få återuppleva genom att under första delen av hemvägen låta henne gå på i ett lite högre tempo medan jag bara ställde lätt höger-vänster då och då för att stämma av att hon inte hade några spänningar i nacken. Avrundade sedan med att försöka "knyta ihop säcken" till något som i alla fall närmade sig arbetstempo tölt med bibehållen längd på överlinjen och använde några steg i sluta till att "hämta tillbaka bakbenen" när hon började korta upp nacken och bli hög i formen. 

För att hålla hennes mjölksyra i schack red jag intervaller med skrittpauser emellan och under en sådan intervall där hon verkligen fick ta i och jobba började Hamingja frusta så belåtet - som så många gånger förr!!! Min HÄRLIGA häst - hon ÄLSKAR verkligen att arbeta!!!