Ifall älgarna fortfarande skulle vara kvar i närheten av gamla soptippen valde jag att rida bilvägen åt andra hållet, mot Avan och satsade där på ett träningspass med mycket tölt. Men i första lilla backen blev det en galopp också - jag ville inte helt avstå möjligheten som denna mer kuperade sträcka av bilvägen bjuder på. Som vanligt gjorde vi galoppfattningen ur halt men tydligen hade jag inte varit tillräckligt noggrann när det gällde att förbereda Hamingja, för hon fattade inte galopp omedelbart när jag sköt fram vänster höft...
Men när fattningen kom efter ett kort ögonblick så var det ändå rätt (=vänster) galopp! Hon har ju alltid haft lättare för höger galopp och vid tillfällen som detta då det blivit en liten fördröjning av hennes galoppfattning så har hon brukat välja höger galopp. Men det här var andra gången på kort tid som hon trots en liten fördröjning ändå tagit vänstergaloppen som jag bett om - och jag väljer att tolka det som ett steg i rätt riktning!
Om jag var nöjd med min häst så var hon väl inte riktigt lika nöjd med mig en stund senare... Visserligen är Hamingja ganska luttrad vid det här laget och har helt enkelt fått acceptera att matte låångt ifrån är någon Sylvia utan verkligen kan ha otur när hon tänker... Men t o m för en så överseende häst som Hamingja är det svårt att acceptera ett så genomkorkat påfund som att SKRITTA uppför en galoppbacke... Visst, rent tekniskt är det visserligen möjligt... MEN DET ÄR INTE RÄTT!!! (Det borde ju matte höra på namnet - GALOPPbacke - om inte annat!!!)
När vi sedan närmade oss slutet på grusvägen och korsningen till Seletvägen var det istället Hamingja som stökade till det... Visserligen har hon lite då och då agerat oerhört överraskad över att det faktiskt ligger ett HUS där ute vid korsningen - och särskilt överrumplad har hon blivit vintertid då det är MASSOR av belysningar i den omgivande trädgården. Detta trots att huset funnits där i hela hennes liv...
Och nu blev det av någon anledning EXTRA spännande p g a att någon körde snöslunga vid huset. Med tanke på att Janne kör med snöslunga på traktorn i Mariebäck hela vintrarna borde väl inte en liten ynka "trädgårdsmaskin" vara något problem tyckte jag... Fast kanske var det just detta som var problemet - att motorn på denna variant gick så tyst att Hamingja faktiskt hörde rasslandet av snö och is?! Någon totalpanik a´la älgmöte blev det dock aldrig i närheten av och nästa gång vi träffar på denna "tysta" snöslunga har hon förhoppningsvis lärt sig att det inte är så farligt ändå!
Efter detta förlöpte hemvägen nästan odramatiskt. Vilket delvis kan bero på att jag bestämt mig för att ta paus i "avtrubbningsträningen" när det gäller att smacka i tölten. I den samlade skritten kan jag behålla min sits i alla fall hyfsat trots de katapultreaktioner som en lätt smackning brukar resultera i. Men i tölten har jag ju tillräckligt svårt att hitta och bibehålla en korrekt sits ö h t - och jag tänker att det måste vara prio ett tills vidare. Det är verkligen tillräckligt svårt ändå - utan att dessutom provocera fram några av Hamingjas "kast med liten ryttare".
Någon gång i framtiden har jag förhoppningsvis fått till sitsen tillräckligt för att vara redo att "attackera" lilla fröken med en och annan smackning igen - ÄVEN när vi töltar...! Under mina år på Umeå Universitet läste jag någonstans citatet "Still confused - but on a higher level!" och jag tycker att det väldigt ofta stämmer in på ridningen. Inte minst nu med Hamingja då det känns ganska osannolikt att jag någonsin kommer att nå upp till den nivå i ridningen då jag behöver byta häst för att komma vidare i min utveckling som ryttare. Och det är ju TUR - för har man fått möjligheten att köpa Lyckan för pengarna så vill man ju verkligen behålla henne också!!!
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar