Köpstopp med kryphål och HÄRLIGT vinterväder!!!

"Because she´s worth it!!!"

Hamingja poserar med sitt nya pannband från Equitec i jättefint läder och med gröna swarovskikristaller vilket matte fyndade på "Black Friday". Trots att jag har (=försöker ha) köptstopp på nya träns har jag flera gånger varit så nära att "trilla dit" och köpa ett jättefint träns från Karin Åberg, med gröna kristaller både på pannband och nosgrimma... För även om ALLT klär en skönhet så har jag tänkt att grönt skulle passa Hamingja lite extra bra!

Av erfarenhet vet jag också allt för väl vilken OERHÖRD förmåga jag har att hitta "kryphål" i mina egna köpstopp oavsett om de gäller orkidéer, schabrak...eller träns! Så i ett försök att kunna behärska mig just när det gäller träns har jag bestämt att jag istället får köpa fina pannband för att variera de träns jag redan har. MEN bara under förutsättning att det är pannband med snabbknäppen. För jag vet också att jag nästan aldrig ids byta pannband om jag måste montera isär tränset för att kunna göra detta utan då blir pannbanden bara hängande och samlar damm, hur fina de än är.

Och när pannbandet anlände här om dagen var det verkligen PRECIS så fint som jag hoppats på! Johan handlar mycket av sina fotoprylar från Cyberphoto i Umeå, som alltid skickar med en bit godis i paketen. Jag brukar då skoja med honom om att godiset skulle bli MYCKET billigare om han istället köpte det på ICA! :-D Nu visade det sig att webbutiken jag handlat från tagit konceptet till vad i alla fall jag tycker är en HELT ny nivå - genom att skicka med en fin liten påse med hästgodis! 

"Blingade" med detta läckra pannband gav vi oss ut på ridtur idag i det HÄRLIGA vintervädret - solsken och en alldeles lagom temperatur på -11 grader! Jag valde att rida längs bilvägen mot Alviksträsk, där Hamingja i måndags kväll hade en jobbig "nära älg-upplevelse". Men nu hade Sylvia och Linda precis varit på långpromenad med alla hundarna längs den sträckan och då borde det ju vara älgfritt! (Hamingja skulle kanske behöva en hund...?!)

Snöfallet tidigare i veckan hade återställt det suveräna ridunderlag som packad snö på vägen innebär och vi nyttjade detta till att träna samling i tölt. Jag hade lånat Elisabeths sadel igen för att få hjälp att korrigera sitsen. Ridning handlar i VÄLDIGT stor utsträckning om känsla och det gäller även i detta fall. Jag som så lätt faller framåt behöver räta på ryggen, men samtidigt som jag drar axlarna bakåt måste jag skjuta höfterna framåt. Det senare resulterar i dagsläget i att det stramar REJÄLT på höfternas framsida. Och när jag tack vare sadel med ett djupare säte lärt mig hur detta ska kännas är förhoppningen att jag lättare kan hitta till den känslan även i min egen sadel.

I korsningen vid sjön passade vi som vanligt på att skritta på volt och flytta ut bakdelen innan vi fortsatte till vänster efter vägen längs med sjön för fler intervaller samlad tölt och jag försökte bibehålla och återställa bärigheten i tölten genom att då och då rida ett par steg sluta åt höger. När vi sedan vänt hemåt igen - vilket alltid gör Hamingja lite extra "taggad" - fick jag uppleva en sekvens när hon verkligen kom upp med bogarna i tölten! Det är en SÅ HÄFTIG känsla!!! Ja, nu är vi tillbaka i det här med ridkänslan igen - som någon sa: "Ridning är ett enda långt sökande efter en känsla..." 

Även om det bara är korta stunder så är det oerhört peppande att få en påminnelse om vad det är jag söker - och bekräftelse på att det finns där när vi lyckas få "allt på plats"! Men det är verkligen en hel del som ska till..! Inte minst det (för mig) stora projektet att hitta en korrekt töltsits. För som Atli påpekade senast: "Den som inte sträcker på sig i sadeln och lyfter blicken kommer aldrig att kunna rida hästen så att den kommer upp med bogarna i tölten!" 

Och det här med blicken är ju också ett STORT och SVÅRT projekt... för mankammen har en sådan OERHÖRT stark dragningskraft på mina ögon av någon anledning... När jag red på en clinic för Johanna Elgholm för ett antal år sedan förklarade hon också något jag inte hade förstått tidigare när det gäller betydelsen av att lyfta blicken i ridningen. Nämligen att när man istället för att fokusera blicken i mankammen eller på hästens öron vänder upp den framåt så händer något mycket viktigt. Med ögonen omställda till fjärrseende minskar den dominans som synen annars har över våra andra sinnesintryck, vilket gör att vi kan KÄNNA hästens rörelser mycket tydligare än annars. Och då är vi tillbaka till känslans oerhörda betydelse för att man ska kunna utvecklas som ryttare!

Via Sylvia hade jag fått tips från Elisabeth att det var riktigt bra ridunderlag om man rider upp vid gamla soptippen där de nu håller på att avverka i skogen. Hon och Démantur hade galopperat runt där i morse och det lät ju riktigt härligt! Därför hade jag tänkt avsluta vårt träningspass med lite lösgörande galopper där! När vi passerade förbi på väg ut hörde jag visserligen att det var en skogsmaskin i full verksamhet någonstans inne i skogen men tänkte att det inte skulle behöva vara ett hinder. 

Fast när vi var på hemväg råkade skogsmaskinen precis uppehålla sig så nära vägen att det inte verkade finnas någon plats för oss att ta oss förbi och upp i skogen... så det fick bli vår vanliga nedvarvning i tölt med lååång hals längs vägen istället. Skogsgalopperna kan vi förhoppningsvis ta i morgon istället!