Nyårsafton!

Det var verkligen VACKERT ute idag!!!

Med -13 grader var det tydligen svalt och skönt för Hamingja, för hon var JÄTTEPIGG! Trots ett ganska intensivt träningspass igår kändes hon mjuk och fin i kroppen - härligt!!! På inrådan av massör-Tomas får åter gå med hasskydden från BoT, nu i förebyggande syfte.  Han säger att det märks tydligt att isbroddarna innebär lite extra påfrestning på hästarna och eftersom Hamingja haft lite problem i bakdelen och den vänstra hasen tidigare vill vi självklart ta det säkra före det osäkra! (För att ha större chans att hitta igen skydden ifall hon skulle tappa dem i hagen har jag sytt på remsor från en reflexväst - ni ser den signalgula kanten på det högre hasskyddet på bilden ovan.) 

Jag tyckte att den fluffiga snön längs skogsvägen upp bakom vägbommen såg så inbjudande ut så jag tänkte först att vi skulle rida där idag. Djupsnögalopp är ju ROLIGT!!! Men jag hade inte insett riktigt hur djup snön var... Hamingja kunde inte skritta som vanligt utan fick HOPPA för att ta sig upp ur snön och framåt... och det var inte långt ifrån att matte flög av i några av dessa hopp...! Men min tuffa fröken hade ändå inga planer på att ge upp utan det krävdes en hel del övertalning från min sida för att få henne att vända tillbaka igen!

Efter denna inledande styrketräning fick det bli ett träningspass längs bilvägen bort till korsningen vid sjön. Redan innan vi lämnade gårdsplanen hade vi skrittat på volt och flyttat undan för innerskänkeln så att hon fick korsa ordentligt med inner bak - där hon glädjande nog inte alls kändes det minsta stel trots träningen igår! Nu satsade vi därför direkt på uppvärmningstölt och jag erinrade mig än en gång kloka ord från Atli: "I ALLA ridhandböcker påpekas betydelsen av yttertygeln och att man ska rida med innerskänkeln mot yttertygeln. Men det inte alla tänker på är att detta förutsätter att man faktiskt har en yttertygel/yttersida - d v s hästen måste vara böjd!" 

Därför började jag redan under uppvärmningstölten att rida öppna med böjning i högersidan - som är den sida som är svårare för henne just i tölt. Försökte samtidigt jobba med min sits för att det skulle strama lika mycket på framsidan av höfterna som det gjort när jag lånat Annelies resp Elisabeths sadlar, eftersom Atli sa att jag i dem satt som jag borde för att ha en drivande töltsits. Och dessutom komma ihåg att dra bak axlarna och höja blicken... Oj, vad det är SVÅRT att rida...!!!

När vi kom fram till korsningen vid sjön funderade jag på att direkt vända tillbaka hemåt igen. Jag ville i alla fall inte rida in i byn ifall någon skulle få för sig att fyra av en tidig nyårsraket... Men så fick jag se att man på ängen till vänster om korsningen hade plogat upp en bred väg, antagligen som förberedelse för att kunna köra ut virke ur skogen. Kanske hade de redan hunnit köra upp en väg in i skogen också?! Självklart måste Hamingja och jag kolla upp detta!

Någon väg in i skogen fanns det dock inte ännu visade det sig, men vi passade i alla fall på att rida galoppintervaller längs den väg som redan fanns, för underlaget var riktigt fast och fint! Med någon dm nysnö hade den förståss varit ÄNNU bättre för detta ändamål, eftersom det på ett naturligt sätt hade medfört lite mer höjd i galoppsprången. Men det lär inte dröja länge innan den snön också kommer och då vet jag ju redan hur fint underlag som döljer sig där under!

Under hemvägen red vi sedan mera tölt, nu i ett lite högre tempo, medan jag fortsatte att försöka hålla koll på sitsen, blicken och axlarnas position... Hamingja kändes fortsatt mkt fin och fortfarande JÄTTEPIGG!!! Lite mot bättre vetande testade jag ändå att göra en övergång till trav, men hon överraskade med att faktiskt tycka sig ha tid att trava TROTS att vi var på hemväg. Ja, ett par steg i alla fall... men sedan blev det galopp i full fart och eftersom det vid det här laget började vara dags att varva ner och slappna av fick jag istället satsa på att göra detta i tölt med låååång hals, som vi brukar. Men övergången till trav var i alla fall jättebra!