Mycket att glädja sig åt!!!

Att kunna glädja sig åt småsaker är en gåva - då får man så många fler anledningar/tillfällen att glädja sig! Och med min FINA häst tillbaka till Mariebäck igen kunde jag idag glädja mig åt att åter kunna använda hennes fina Equitec-träns (har bara haft "nederbördstränset" i biotane med till Höbäcken). Tog dessutom fram Láras lädergrimma i FANTASTISKT mjukt läder - som nätt och jämt passar på Hamingja medan hon bara har sommarpäls. Och nu när jag skrivet detta minns jag att det finns ett par nya tyglar - också dessa i supermjukt läder - som jag "tröstköpte" efter operationen i höstas men som jag inte hunnit inviga. Dem måste jag ju leta fram också!!!

När Hamingja och jag gav oss ut på dagens ridtur kändes det självklart att rida upp bakom vägbommen, där vi tog den vänstra skogsvägen. Att Hamingja ville till sin favoritstig som börjar vid vändplanen visade sig TYDLIGT när hon fick JÄTTEBRÅTTOM förbi stället där man svänger för att rida mot Torrbergsvägen - för att matte inte skulle hitta på några dumheter - och sedan återgick till lugn skritt så snart vi passerad förbi denna "kritiska punkt"!!! :-D

Det hade förståss varit allra bäst för Hamingja att hela tiden rida i terrängen, men efter de senaste dagarnas regn är det väldigt blött i skogen längs den här vägen så det kändes inte särskilt lockande. Hamingja brukar helst undvika blöta områden, fast det gäller INTE hennes favoritstig som är väldigt blöt alldeles i början - men där hon alltid kliver på helt utan tvekan - och så även idag! Jag upplever att stigen blivit lite förändrad sedan skogsmaskinerna körde där i vintras, att mycket mer stenar kommit i dagen. Men vi varvade ridning på stigen med att kryssa mellan träden ute i terrängen och Hamingja verkade jättenöjd!

Tillbaka på skogsvägen var det dags för matte att få uppleva dagens höjdpunkt: att få TÖLTA!!! I o m att vi var på hemväg fanns det ju energi i kubik hos min häst, så jag behövde inte fundera det minsta på drivning till samlingen! Vi red ett antal kortare töltintervaller och när jag påmindes om hur jättebra det går att bromsa genom bara ett tryck med knäna, utan att röra tyglarna, kunde vi båda två slappna av ganska bra i tölten med tillräcklig samling för att få en trevlig takt! 

Avslutningsvis gav jag hellånga tyglar i tölten för att Hamingja verkligen skulle få stretcha ut överlinjen och då smattrade ju tempot iväg - men det var en VÄLDIGT nöjd häst som frustade på och visade att man visst kan tölta med aktiv överlinje även när nosen närmade sig backen! Tillbaka i Mariebäck hälsades Hamingja av en lyckligt gnäggande Litlamin, som är konvalescent och därmed åter fick uppleva stor besvikelse när bästa kompisen släpptes i hagen bredvid hennes... på andra sidan staketet är INTE samma sak även om man ser varandra - det var alldeles tydligt...! 

Här ser man hur vi red!

Och här på pulskurvan ser man ju VÄLDIGT tydligt när det var dags för tölt!!!

Jag är ju livrädd att "jinxa" - men tycker ändå att jag den här veckan haft liiite mindre ont och orkat liiiite  mer, även om jag fortfarande behöver göra det mesta i slowmotion och med bara vänster hand/arm. Och min underbara, fyrbenta PT tillika terapeut har DEFINITIVT en helt avgörande del i detta!!!