En bra avrundning av veckan!

 

Johan med Hamingja och Litlamin - två tjejer som alltid är nära varandra om de får välja!

Men just nu får de tyvärr inte det, i o m att Litlamin av veterinär ordinerats att inte äta färskt gräs alls utan bara torrhö. Det hade i o f s Hamingja kunnat göra nu också, om det inte vore för att Litlamin behöver gå upp i vikt och därför har fri tillgång till hö. Medan Hamingja är i stort behov av att gå ner i vikt... Mat är därmed det enda område där de INTE är synkade... men försöket att låta dem gå tillsammans (utan hö) i alla fall några timmar har hittills gått bra! 

Att Litlamin inte har tillgång till hö dessa timmar uppvägs nog med råge av att hon dessa stunder inte vandrar av och an längs stängslet (och förbränner massor av det som hon skulle behöva använda till att "lägga på sig") medan hon olyckligt gnäggar efter Hamingja. Enda oron för upplägget har varit att Litla skulle bli ÄNNU mer stressad när Hamingja sedan flyttas över till stoflocken, men - peppar, peppar - hittills verkar det gå bra! 

Men innan denna tilldragelse hade Hamingja och jag hunnit rida en sväng! Även idag inledde vi på vänstra vägen bakom vägbommen (där jag gärna töltar på hemvägen) men för att variera mig red jag in på skogsvägen till höger, fram till hygget där man kan fortsätta till Torrbergsvägen. Hamingja trampade glatt på som vanligt! Framme vid hygget tyckte jag det var dags att vända hemåt igen. Och jag funderade på hur det kan komma sig att det finns ett antal hagstolpar i plast längs kanten mellan hygget och skogsvägen...?!? Det kan väl knappast ha funnits en hage där mitt ute i skogen... och om man velat markera något så är väl vita plaststolpar ungefär lika värdelöst som snitslar av vitt paketsnöre... (been there, done that, got the t-shirt...! :-O

På hemvägen fick jag sedan TÖLTA igen!!! Smygstartade faktiskt redan på den lilla skogsvägen som går till hygget - som faktiskt blivit väldigt mycket bättre i samband med avverkningarna i området här om året! När jag flyttade min dåvarande häst Feykir till Mariebäck 2006 var den ganska bra att rida på, men sedan växte den igen mer och mer för att tillslut bli nästan oframkomlig... men nu är den alltså jättebra att rida på!

Hamingja fick sedan en skrittpaus upp till vändplanen innan vi vände hemåt för mer TÖLT!!! Jag rider ganska korta sekvenser tölt för att vi båda ska orka. Och dessutom i ett lågt tempo, för att Hamingja när vi väl töltar ska få jobba ordentligt (långsamt är JOBBIGT!) och stärka de muskler hon behöver använda för att bära upp sig på ett bra sätt. Samtidigt som det blir lättare för mig att hinna med att hålla henne "lätt" i framdelen - en riktig win-win! Och jag tycker att det blir allt fler steg i taget som jag kan "bli följsam och bara åka med" som belöning för att hon gör rätt!

Efteråt kunde jag konstatera att min puls gått upp till 148 när jag red... att rida tölt men ändå hålla mig inom gränsen för lågintensiv träning verkar vara svårt... man ser VÄLDIGT tydligt på pulskurvan när vi har skrittat och när vi töltat. Om det visar sig att jag åter behöver flera dagars återhämtning mellan ridpassen behöver jag nog ransonera tölten lite... Efter ridturen fick Hamingja alltså gå ut till Litla, så ska Carola flytta över henne till stoflocken ikväll. Det var två MKT nöjda damer i konvalescenthagen när jag åkte från Mariebäck!!!