Lördag med bra timing!!!

När jag kom till Mariebäck efter lunch idag hade Hamingja stått hos Litlamin 3 timmar och det verkade hon tycka var ganska lagom för hon kom med raska steg till grinden så snart hon fick syn på mig! Efter nattens ösregn (vi hade fått 25 mm i Kyrkbyn) har dagen bjudit på många kortare skurar och när jag närmade mig Mariebäck öppnade sig himmelen än en gång... men när jag kom fram hade regnet upphört igen. Och det började sedan inte om igen förrän jag satt i bilen på väg hem - tala om perfekt timing!!! 

Jag bestämde mig för att rida till höger bakom vägbommen idag som omväxling, trots att det är vassare grus där. Framme vid den stora vändplanen fortsatte vi sedan in i tallskogen och när vi höll oss ganska långt till höger, så att man skymtade sjön mellan träden, var underlaget inte så blött trots den senaste tidens regn. Upptäckte sedan att skogsavverkningarna gjort underverk med den tidigare nästan igenväxta stigen/vägen (se bilden ovan) som vi brukar rida bort mot Torrbergsvägen! 

Inspirerad av detta fortsatte jag längs denna väg ända fram till det stora kalhygget och var då alltså nästan framme vid Torrbergsvägen (som man ser längst till vänster i bilden ovan.) Så det blev en hel del terrängskritt för Hamingja idag! Och faktiskt ett par korta sekvenser tölt på sträckan där skogsmaskinerna förbättrat vägen!

Här är vi på hemväg och skymtar åter Nottjärnen mellan tallstammarna. Från vändplanen red vi sedan ytterligare ett par kortare töltsekvenser där det inte var så mycket av det vassa gruset. Och Hamingja fortsatte sedan i "skrölt" - eller "kasta toppi" (kasta pannluggen) som det kallas på island. Ett energiskt mellanting mellan skritt och tölt där man bygger styrka i "töltmusklerna". Totalt 45 minuter och min puls gick aldrig över 125 vilket väl får sägas vara godkänt. Däremot har jag nu efteråt REJÄLT ont i höger axel och arm, nacken samt musklerna runt huvudet... Jag får tyvärr ofta det efter stallvistelse och ridning trots att jag tycker att jag är så försiktig jag bara kan... Här finns VERKLIGEN förbättringspotential!!! 

Kom ihåg att jag för många år sedan fick en TENS-apparat för smärtlindring och tänkte att den kanske kunde vara till hjälp nu. Det var VÄLDIGT länge sedan jag använde den senast, men jag hittade den faktiskt nu när jag letade. Plattorna som ska fästas på huden skulle förstås behöva bytas så att de fäster ordentligt på hela ytan, men jag tänkte att det kanske kunde gå att testa med någon av de gamla om jag såg till att trycka den mot huden. Men så började jag läsa bruksanvisningen för att friska upp minnet över hur man ska använda den och upptäckte varningstexten: Personer med pacemaker ska INTE använda TENS! Ooops, vilken tur att jag såg det! :-O Då ska jag kolla med Kardiologen om det gäller även min typ av pacemaker. Som jag förstått det är det elektroderna som går in i hjärtat som kan störas av olika typer av elektriska eller magnetiska fält, men att min typ av elektroder inte alls är lika känsliga som äldre varianter så det är möjligt att det ändå funkar med TENS.