Idag var det dags för Hamingja att skos igen och som vanligt skötte hon sig exemplariskt! Hovslagaren är väldigt bra på att visa och förklara hur han gör och varför. Han visade hur Hamingja är rak i knä- och kotleder men har en vridning i hovleden. Det är en led som är sluten och därmed fixerad redan när fölet föds, så vridningen har uppstått medan hon låg i mamma Hamradis mage. En sådan vridning kan t ex uppstå om fölet är stort i förhållande till stoet och med tanke på att Hamradis inte var så stor så kan det definitivt ha varit så. Denna vridning gör att punkten för överrullning inte ligger mitt fram på Hamingjas framhovar utan en bit ut åt vardera sidan.
Förra gången skodde han henne därför med en högersko på vänster fram och en vänstersko på höger fram - för då hamnar tåkappan ungefär där hon har överrullningen på resp hov. Men han konstaterade att tåkappans placering "stör ögat" när man tittar på hovarna och gör att de ser sneda ut, så denna gång skoddes hon med överrullningsskor helt utan tåkappor. "Då är det bra för hästen och ser samtidigt bra ut när du tittar på hovarna!"
Innan skoningen hann vi rida 40 min och passade då på att testa några av skogsmaskinspåren vid den vänstra skogsvägen bakom bommen. Det var som väntat rejält blött bitvis men vi hittade också torrare partier. Och eftersom en ev tappsko just idag inte skulle vara hela världen kändes det ju som ett bra tillfälle att chansa lite! Hamingja fick därför lyfta ordentligt på fötterna och därmed bra muskelträning samtidigt som hon ju tycker att terräng är roligt! Under hemvägen red vi på skogsvägen och fick "känna" på några kortare töltsekvenser i öppna och riktigt långsamt tempo. Bitvis en riktigt trevlig känsla och även detta bra träning - för oss båda!!!
Litlamin och Hamingja har alltid varit oskiljaktiga och när Hamingja och jag återkommer från våra ridturer välkomnas vi alltid av Litlamins gnäggande! Därför har det varit traumatiskt för Litlamin när hon nu inte får beta gräs och därför behövt gå i en egen hage under sommaren... Inte blev det mycket roligare när Hamingja TILLSLUT kom tillbaka hem från Höbäcken, för stoflocken går fortfarande i en hage med gräs där Hami ofta är utom synhåll för Litla... Det har verkligen "skurit i hjärtat" att se en olycklig Litlamin vandra längs stängslet i sin hage och gnägga efter sin bästa vän - den ENDA andra hästen i hela världen om man frågar Litlamin...!!!
Tyvärr är damerna HELT osynkade när det gäller foderbehov - Litlamin behöver äta MASSOR för att hålla vikten (särskilt som hon hela tiden gått och vandrat längs stängslet i sin olycka) medan Hamingja p g a att matte varit skröpplig det senaste året (egentligen betydligt längre än så) är ÄNNU tjockare än hon brukat bli på sommarbetet och därför INTE bör ha fri tillgång på hö...
Men glädjande nog - SÄRSKILT för Litlamin - har vi hittat en kompromiss som fungerar, där de ofta får gå tillsammans en del av dagen i alla fall! Ett hörn av Litlas nuvarande hage har tidigare under åren fungerat som konvalescenthage för olika hästar som haft behov av det. Och Carola har börjat sätta Litla där med en rejäl höportion innan hon flyttar Hamingja till Litlas hage. Då är det bara en tråd mellan vännerna och tillräckligt nära för att Litla ska kunna äta sin mat i lugn och ro, medan Hamingja idogt arbetar med att städa undan höstrån i resterande del av hagen. Och när Litla ätit klart är det lätt att bara öppna mellan dem så att vännerna kan mysa tillsammans under några timmar! Igår berättade Carola att Hamingja t o m börjat ha koll på när Litla flyttas till lilla "mathagen" - då kommer Hamingja till stohagens grind och väntar på att bli flyttad till Litlas hage!
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar