Födelsedagsridning och Feykirs földrömmar

När vi kom till Ragvaldsträsk på fredag em fick Feykir syn på den här... och sedan var han knappt kontaktbar! Oj, så gärna han skulle vilja ha ett eget föl! (Jag har inte vågat tala om för honom att det numera är fysiskt omöjligt för honom...) Han var verkligen helt paralyserad där han stod utanför hagen och gnäggade till fölet. (Vi var tvungna att passera hagen för att komma ner till ovalbanan, som vi skulle provrida.) Till Feykirs stora glädje kom fölet skuttande fram till staketet för att hälsa på honom. Men lyckan blev kortvarig - mamma häst fick se vad som var på gång och kom sättande i väldigt fart för att skydda sin avkomma från "svarta faran" utanför staketet... När det var dags för tävling på lördag hade de stängt av den del av fölhagen som var närmast ovalen och det var nog tur för annars är det risk att det blivit tvärstopp för oss ifall fölet kommit för nära! Jag är övertygad om att Feykir skulle göra ett kanonjobb som "lekfarbror" i en unghästflock!

Har förståss ridit Feykir idag också - vad annars ska man göra på sin födelsedag?! Det blev en repris av onsdagen: 35 minuter kort och intensivt, mycket galoppfattningar och mycket trav samt avslutningsvis tölt på hemvägen. Men idag red jag inte tempoväxlingar utan fokuserade på riktigt kort tempo i tölten istället. Det är definitivt bra för Feykir med de här korta och intensiva ridpassen - han blir mycket mer allert! Och jag tror det är bra för mig också eftersom jag tvingas fokusera på kvalitet. Om jag inte hinner tölta så länge gäller det ju verkligen att använda varje minut på bästa sätt. Halvmesyrer har man inte tid med då!

I onsdags fick jag till min stora besvikelse veta att det inte skulle bli någon Atlikurs nästa helg... men idag blev jag desto gladare när det visade sig att den ändå blir av! Särskilt som jag missade förra kursen, i juli.