När jag kom till Mariebäck gick inte hästarna längre uppe i daghagarna - utan var nere på betet igen. Så här mysigt såg det ut i stohagen! Vallackerna går på bete ända nere vid vägen igen - så det tog mig 20 minuter att gå och hämta Feykir.
"Men matte - du kommer ju mitt i maten!!!"
Jag hade längtat massor efter Feykir under de mina tre "ridlediga" dagar. Men han verkade inte ha saknat mig särskilt mycket... Även om han inte ville komma galopperande när jag ropade hade han väl kunna kommat skrittande i alla fall?! Men han var faktiskt den häst i hagen som verkade minst intresserad av mig...
När jag gick ner till vallackhagen kunde jag föresten se ytterligare ett bevis på hur varmt och soligt väder vi haft de senaste veckorna. Området närmast grinden brukar nämligen vara blött och geggigt hela sommaren - och jag brukar få bråka en hel del med Feykir innan jag får honom att gå genom geggan för att lämna hagen. Men nu var det så torrt att marken var alldels sprucken - nästan som man brukar se från uttorkade jordar i Afrika! :-O Men det var ju som tur var bara vid grinden - i övrigt är det ju grönt gräs i hagen!
Jag hade längtat massor efter Feykir under de mina tre "ridlediga" dagar. Men han verkade inte ha saknat mig särskilt mycket... Även om han inte ville komma galopperande när jag ropade hade han väl kunna kommat skrittande i alla fall?! Men han var faktiskt den häst i hagen som verkade minst intresserad av mig...
När jag gick ner till vallackhagen kunde jag föresten se ytterligare ett bevis på hur varmt och soligt väder vi haft de senaste veckorna. Området närmast grinden brukar nämligen vara blött och geggigt hela sommaren - och jag brukar få bråka en hel del med Feykir innan jag får honom att gå genom geggan för att lämna hagen. Men nu var det så torrt att marken var alldels sprucken - nästan som man brukar se från uttorkade jordar i Afrika! :-O Men det var ju som tur var bara vid grinden - i övrigt är det ju grönt gräs i hagen!
Feykir fick ha en marinblå grimma idag - och så här snygg var han i den!
När hästen tillslut var uppe i stallet, borstad och sadlad var det dags att träna galopp på ridbanan. Hade vanligt tredelat bett och tunga boots. Började värma upp med trav på böjda spår till dess han höll formen genom svängarna.
Och sedan fick jag njuta av riktigt, riktigt härlig högergalopp! Sprången var bara uppåt, uppåt, uppåt!!! Red mycket volter i höger varv och han var nästan FÖR lydig - svängde så snabbt på mina hjälper att de första volterna blev väldigt små och då blev det ju RIKTIGT svårt för honom att kunna hålla galoppen. Men sedan hittade vi ett mer "lagom-läge" och då gick det ju bättre! Bitvis lyckades jag rida ihop honom extra mycket längs spåret också - några galoppsprång kändes nästan som de sista "supersprången" på Vindurtävlingen! Var SÅ nöjd med högergaloppen idag!
Tänkte sedan använda mitt vinnande koncept från senast: bibehålla samlingen från högergaloppen när jag byter varv och efter en kort skrittpaus bara "smyga iväg" i vänster galopp med samma tygelkontakt som jag haft i högergaloppen. Förra veckan fungerade det hur bra som helst - när jag inte försökte rida ihop Feykir i vänster galopp utan bara bibehöll känslan vi redan hade från höger dito så blev han inte spänd. Men idag gick det inte riktigt som planerat... fast det var faktiskt inte vårt fel!
Till saken hör att Démantur går i en hage ovanför ridbanan. Och just när jag skulle göra en övergång till samlad trav för att efter några steg fatta vänster galopp kom hela stoflocken galopperande i sin hage - in i Démanturs synfält. Han började förståss gnägga och visa upp sig för alla tjejerna - och det hela gjorde Feykir minst sagt ofokuserad... Han tvärstannade, spände upp sig och började gnägga han med! Det tog en stund innan jag fick tillbaka min avslappnade häst som gick att böja i vänstersidan...
Tillslut lugnade det ner sig i stoflocken, hingsthagen och därmed också på ridbanan och min häst hade åter tid att ägna viss tid åt vad matte ville att han skulle göra! Och nu kunde vi alltså äntligen rida vänster galopp - med lite varierande resultat. Red ganska många volter och han höll galoppen hela tiden. Någon gång gick han faktiskt vänsterställd (inåtställd) genom hela volten dessutom! Men ofta rätade han ut sig och dessa gånger fortsatte jag i galopp längs spåret till dess jag kunde böja honom i innersidan innan vi saktade av igen. Fortfarande rör jag aldrig innerhanden när vi rider volt på vänster hand - utan svänger bara med ytterskänkel samt ev pisken på bogen ifall det behövs. I höger varv kan jag nu inverka genom små ledande tygeltag på innern - men i vänstervarvet gäller att handen måste vara HELT stilla för att han inte ska bli spänd.
Det är verkligen roligt att han vågar börja slappna av på volt igen! Inser i efterhand att det säkert hade gått ÄNNU bättre om jag inte ramlat framåt utan kunnat sitta mer rak även på volten... Jag sitter mer rätt när vi galopperar längs spåret - och där fick vi också den allra bästa vänstergaloppen för dagen. (Dessutom hade det säkert varit bäst att börja om med att få honom avslappnad i högergalopp igen efter "sto-hingst-intermezzot". Men eftersom det var så varmt var jag rädd att han skulle hinna bli för trött och sedan inte orka jobba i vänstervarvet också...
Red bara ca 35 minuter i värmen - men då red vi ju trav och galopp en stor del av tiden. På volter och dessutom med tunga boots. Så det var inte konstigt att Feykir var rejält svettig efteråt. Och matte var både svettig och alldeles matt i benen!
Som jag nämnde tidigare hade jag boots på idag. Främst för att undvika att Feykir slår sig ifall han blir obalanserad i vänstergaloppen. Av den anledningen hade jag lika gärna kunnat ha lätta boots - om jag bara haft några - men vikten är en liten fördel också, både för traven och för galoppen. Jag har ett par jättefina Topreiterboots som jag använder på kurs och tävling. Men så här till vardags brukar jag använda Reykurs gamla "klockor". Varje gång jag sätter på Feykir dem tror jag att det är sista gången - för de börjar verkligen vara slitna! Sist jag red med dem höll de ändå genom hela ridpasset, för att sedan gå sönder när jag skulle ta av dem... ett av kardborrbanden på boots nr 1 lossnade. Men eftersom boots nr 2 fortfarande var användbart tog jag hem det trasiga och testade att limma fast kardborrbandet med kontaktlim. Idag testade jag att rida med lagat boots och till min förvåning höll det BÅDE för att rida med och även när jag tog av det efteråt! Så nu får de hänga med ett litet tag till!
Avslutningsvis vill jag göra en rättelse. Schampoot som jag blivit rekommenderad mot svamp i svans och mankam och som jag använt flera somrar på Feykir med gott resultat heter Fundan och inget annat! Man köper det på Apoteket.
Efter dagens ridpass schamponerade jag svansrot och mankam (inte så lätt att komma åt nere i mankammen - han har verkligen TJOCK man!!!) Under de 5 minuter schampot ska verka spolade jag av resten av hästen samt tvättade med såpa mellan bakbenen där hans sår nu snart är helt läkt. Feykir tyckte uppenbarligen det var JÄTTESKÖNT att bli spolad och tvättad - han rörde sig inte en endaste milimeter!
Efter dagens ridpass schamponerade jag svansrot och mankam (inte så lätt att komma åt nere i mankammen - han har verkligen TJOCK man!!!) Under de 5 minuter schampot ska verka spolade jag av resten av hästen samt tvättade med såpa mellan bakbenen där hans sår nu snart är helt läkt. Feykir tyckte uppenbarligen det var JÄTTESKÖNT att bli spolad och tvättad - han rörde sig inte en endaste milimeter!
Efter att ha ätit kraftfoder skulle han få gå tillbaka till sin flock igen. Jag gick med honom genom stohagen och när jag öppnat grinden till gången som leder ner till vallackernas hage tog jag av grimman. Lyckades låta bli att smacka på honom den här gången - sist blev ju resultatet att han gungade iväg i en GRÄSLIG grisepass... Men istället för att skritta satte Feykir nu först av i en tjusig trav innan han övergick i en ännu tjusigare galopp! Så mycket bättre det blir om matte inte lägger sig i! (SYND bara att jag inte hade kamera att filma med...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar