ARG Feykir!!!

Tåg och färja är inte alltid en bra kombination... Kom iväg lite sent hemifrån så jag tog vad jag trodde var en genväg till färjan. Men man måste passera en järnvägsövergång och gissa om bomarna var nere när jag kom?! Efter vad som kändes som en evighet passerade i alla fall ett tåg och jag kunde fortsätta. Kom till färjeläget precis när färjan lade till. Tur - för den stannar bara precis så länge att den hinner släppa av ev passagerare innan den vänder igen!

I Mariebäck satt Yvonne, KG, Janne och Olivia ute och åt middag i solskenet. Vi pratade lite om dagens tidningsartikel och jag lovade att komplettera mitt tidigare inlägg om den med en riktig bild på Lotta.

Red Feykir på banan idag också, med ett spö i varje hand. Framdelsvändningarna för höger skänkel går jättebra! Men när han istället förväntas trampa under sig ordentligt med vänster bak är det alldeles för jobbigt så han blir ARG!!! Han har ju endel humör min lilla häst... Direkt han förstår att det är vänstersidan som ska jobba blir han stel i hela kroppen och biter fast i bettet. Sedan försökte han stegra sig flera gånger också... Här har jag verkligen fått något att bita i!!! Så snart han gjorde rätt och flyttade bakdelen åt höger utan att bråka berömde jag jättemycket men det kändes inte riktigt som att det räckte... Det hade verkligen inte skadat med en Sylvialektion... synd att hon är helt uppbokad ända till efter tävlingen!!!

Jag hamnade i ett liknande läge med Reykur en gång för ganska många år sedan. På en Ninakurs upptäckte vi att han inte "kunde" rygga rakt bakåt och då fick vi förståss träna massor på det. Det var första gången jag var med om att genomsnälle Reykur blev riktigt, riktigt arg! Han hade klarat sig bra utan att rygga ordentligt i 16 år och hade verkligen inte tänkt börja med det nu!!! Tillslut började han också stegra sig och jag blev verkligen helt paff - jag trodde inte Reykur kunde bli riktigt arg! Sedan hade vi i hemläxa att rygga mycket och det gjorde vi - men för varje gång så blev Reykur mer och mer arg.... Tillslut blev hela han som en arg, spänd stålfjäder så snart han förstod att det var dags att gå bakåt...

Som tur var fick vi ganska snart rida kurs igen, den här gången för Vignir Jónasson. När han sa att vi skulle rygga och såg hur arg och spänd Reykur genast blev började han klappa och klia honom. Han fick Reykur att slappna av och lirkade med honom på något vis så att han började rygga UTAN att jaga upp sig och spänna sig. Jag vet inte riktigt hur det gick till (fastän jag satt på hästen) men det var verkligen effektivt. Och sedan den dagen ryggade Reykur avslappnat och med eftergift utan att jag ens behövde ta i tyglarna - det räckte med att lägga vikten lite bakåt! Det känns som att Feykir och jag skulle behöva något liknande "trolleri" nu!