Sylvialektion

Idag skulle jag få rida lektion för Sylvia igen! När jag träffade henne i stallet sa jag: "Ja, nu har du ju sett på tävlingen allt som behöver åtgärdas så frågan är väl bara var man ska börja..."

"Vi ska börja med att jag rider din häst!" sa hon. Rakt på sak som vanligt!

Sylvia hade konstaterat att han inte riktigt ville acceptera varken bett eller skänklar... han har helt enkelt upptäckt att han kan lura mig så att jag inte orkar rida ihop honom. Men nu var det alltså dags att åtgärda detta. När hon ridit en stund sa hon: "Ser du att han är alldeles för lång?" Det gjorde jag. Dessutom har jag tittat på ca 800 bilder från i helgen och sett väääääldigt mycket lång häst... (Gårdagens uppskattning om att Johan fotat 600 bilder visade sig faktiskt vara en underdrift!!!)

Sylvias lösning på detta var framdelsvändningar. Samt ett spö i varje hand - för om jag har spöet i vänster hand så lyssnar han bara på vänsterskänkeln och flyttar jag spöet till höger hand så tar han visserligen högerskänkeln men slutar bry sig om vänsterskänkeln. Hon gjorde framdelsvändning för ena skänkeln till dess han blev lätt i handen, red fram några meter i skritt och sedan framdelsvändning för den andra skänkeln till dess han blev lätt i handen igen o s v. Succesivt började han behålla lättheten i handen längre och längre stunder.

Hon red sedan korta, korta sträckor tölt mellan framdelsvändningarna och han började korta upp sig mer och mer samtidigt som han blev mjuk i kroppen. Men det var uppenbarligen väldigt jobbigt att plötsligt behöva jobba på riktigt med bakdelen för trots att det var mycket skritt och bara korta sträckor långsam tölt så blev han alldeles skummig!

Efter 25 minuter Sylviaridning fick jag sitta upp. Skritta några meter rakt fram, framdelsvänding för ena skänkeln till dess han gav efter i munnen, skritta rakt fram några meter, framdelsvändning åt andra hållet. Han försökte fuska genom att trampa runt med frambenen, så Sylvia tipsade om att jag skulle böja honom mer i halsen innan jag bromsade på yttertygeln och då gick det mycket bättre! Jobbade en bra stund på detta sätt i skritt. Sedan fick jag göra framdelsvändningar några varv i varje hörn och sedan tölta längs spåret, direkt flytta för skänkeln i framdelsvändning när vi kom till nästa hörn o s v. Jag fick ha låga händer, krama på tyglarna och lägga vikten bakåt i tölten och det var helt otroligt att känna hur han var lösgjord, "ihop och uppe" på ett sätt som jag inte upplevt på hur länge som helst!!! Tänk att Sylvia kan göra sådana underverk på bara 25 minuter!!!

Jag frågade hur många fler dagar hon kan rida honom - och ändrade sedan till veckor... ;-) Tyvärr hinner hon inte med vare sig att rida honom eller ha lektion med mig igen innan tävlingen för hon ska bl a till södra Västerbotten och hålla kurs. Men efter tävlingen kommer hon att ha mer tid. Och det är väl lika bra att börja träna för vår "andra tävlingssäsong" i slutet av augusti och början av september?!

Fick också instruktionen att använda mig av mycket framdelsvändningar även när jag rider ut. När jag försöker flytta hans bakdel på annat sätt så lyckas han lura mig och komma undan, men med framdelsvändningarna kommer jag åt honom på ett helt annat sätt. "I början får du säkert bara rida några meter tölt åt gången och sedan göra framdelsvändningar!" sa Sylvia. Då är det inte läge att rida ut med sällskap alltså!

Jag var MYCKET nöjd efter dagens lektion. Men Feykir tänkte säkert att det är väääldigt mycket bättre när han får styra och ställa med matte som han vill... Han var så trött så jag satt av och gick en promenad med honom ner till Mariebäcken och tillbaka. Svampade hela hästen innan han fick sin lilla portion betfor. "Om du börjar komma åt honom så här så att han måste arbeta med bakdelen på riktigt så ska du se att alla hans extra kilon försvinner också!" sa Sylvia.