Så tråkigt det är att "vara förståndig"!!!

Min rygg har inte varit så bra sista veckorna... det har känts som att minst en kota hamnat snett... Och i morse vaknade jag av att det inte gick att ligga bekvämt i sängen - hur jag än låg så gjorde det ont i ryggen - och nu var det hela vägen från nacken ner i ländryggen... Stå stilla på golvet visade sig också göra rejält ont, medan rörelse eller sitta med riktigt bra stöd i svanken var minst illa. Och det kändes hela tiden som att musklerna när som helst skulle börja krampa rejält. Efter tips från Johan värmde jag en rispåse och låg en lång stund på mage med den varma rispåsen längs ryggraden. Då lättade det lite mellan skulderbladen, men tillslut gjorde det alldeles för ont i ländryggen att ligga på mage. Provade ligga på rygg med rispåsen i svanken istället och det var bättre.

Nu när det gått nio timmar är det lite bättre, bara jag rör mig försiktigt och absolut inte böjer mig framåt. Så snart det började lätta var min första tanke: "Nu åker jag till Feykir - jag kan ju i alla fall klappa lite!" Jag hade t o m hunnit byta till stallkläder innan jag kom till sans! Jag vet ju nämligen hur det är, väl i stallet slutar det säkert med att jag försöker rida också... Ridning ska ju visserligen generellt vara bra för ryggen - men så här i ett "akut" skede är det nog bäst att vara lite förståndig ändå. Att det känns bättre beror nog dessutom till stor del på att jag hela tiden försökt hålla ryggmusklerna varma med rispåsen. När jag gick ut i trädgården en sväng och det blåste lite började jag genast känna av ryggen mer igen. Så att åka till stallet och riskera att bli kall om ryggen vore förståss inte så smart.

Men det var MYCKET lättare att säga till Fia att hon borde vara försiktig när hon hade problem med ryggen, än att vara klok och förståndig själv... I och med att Sylvia red Feykir i torsdags har han i alla fall blivit riden fem dagar den här veckan - och det är vad jag brukar fixa en bra vecka - så jag får väl vara nöjd ändå.

I morgon ska jag träna i varvattenbassängen efter jobbet. Jag får nog ringa min sjukgymnast och höra om hon möjligen har tid att titta på min rygg i samband med detta. För så här kan jag ju inte ha det - särskilt inte som det snart är dags för tävling!!!