lördag 4 april 2009

Atlikurs dag 2








När jag red första passet idag hade jag ganska ont i axlar, nacke och händer - vilket INTE är en fördel när man ska rida... Musklerna försvarar sig nämligen med att krampa - och då blir jag stel som en pinne. Gissa hur lösgjord Feykir blir i det läget?




Det var vanligt "Atliupplägg" på lektionen: uppvärmning i skritt och trav på volt då hästen ska uppmuntras söka sig framåt, nedåt. I traven gjorde Feykir en utbrytning och slängde sig åt vänster när vi travade i höger varv... Atli sa att jag absolut INTE får fastna i högertygeln i det läget utan de stora eftergifterna är ÄNNU viktigare då. Verkligen lättare sagt än gjort!!!




Tölten förbereddes som vanligt genom att "ladda energi" i hästen m h a skritt på volt då jag flyttade ut bakdelen. Här har ni bildbevis på att han korsar bak - det går ju bättre och bättre! När vi gjorde övergång till tölt på volten kände jag mig fortsatt stel och det var svårt att få till de där eftergifterna... Men det gick bättre och bättre mot slutet i alla fall. Atli sa, som vanligt, att jag måste bli mycket mer aktiv och "röra om i grytan" mer - inte rida så prydligt. Det är ju lättare sagt än gjort... Jag är ju så väl inkörd på Reykurridning - där alla signaler skulle vara små, små, små för att inte stressa honom...



Som avslutning fick jag trava ganska mycket - och då jobbade Feykir på riktigt, riktigt bra! Skönt att känna att något fungerar som det ska!





Efter lektionen var jag rejält trött - och hungrig! Åt lunch med Johan (han var med och fotade) i Josefshallen innan jag gick tillbaka till stallet för att lunchfodra hästarna. Kristin var jättebussig och hjälpte mig med fodringen. Vi öppnade en ny rundbal och den innehöll tyvärr endel mögel, så jag fick kassera två stora skottkärror med hö...





Kände mig så trött och frusen inför dagens andra lektion... men strax innan kom jag på hur jag skulle preparera mig: först dricka proteindryck (den försvann i ett kick - jag hade uppenbarligen druckit för lite i kylan idag), sedan rejält med smärtstillande gel på händerna och avslutningsvis en kopp varmt te. När jag återvände till stallet igen kände jag mig redan bättre. Och när jag hämtade Feykir i hagen fick han flera guldstjärnor av matte! Han kom visserligen inte när jag ropade... men han hade inte alls rullat sig! Jag tyckte nästan han såg renare ut än när jag släppte ut honom i hagen efter förra ridpasset!




Så här snygga har vi varit på ridkursen! Här förbereder vi oss med "kyssa stigbygeln" medan vi väntar på att få rida in på ridbanan.


När det var vår tur att rida skulle vi värma upp i skritt och trav, som vanligt. Fast jag skulle inte rida på volt utan hela tiden växla mellan att svänga höger och vänster - samt fokusera på att ge STORA eftergifter varje gång jag tagit i tygeln. Det gick faktiskt betydligt bättre än på morgonen. Nu hade jag dessutom hela tiden pisken i vänsterhanden (eftersom Feykir brukar vilja kasta sig åt vänster) och då vågade jag verkligen ge efter ordentligt på högertygeln även när jag kände att han drog åt vänster. Någon gång fick jag också peta till honom på bogen med pisken och i kombination med eftergifterna på högertygeln försvann det där betongfundamentet som högertygeln tidigare var fäst i och ersattes av en mjuk hästmun! Dessutom tror jag det är jättebra för oss båda att byta riktning OFTA - för då blir vi mindre stela båda två!



Fick förbereda tölten genom att böja, böja, böja på volt och samtidigt öka energin i hästen. Jag har kommit på att det är effektivt att smacka lite i det läget. Om jag rör minsta lilla på pisken blir det så häftiga reaktioner från Feykir och det dröjer en bra stund innan jag får honom att slappna av igen. Om jag smackar får jag också en tydlig reaktion - men det blir mer kontrollerad. Gjorde övergång till tölt och försökte verkligen fokusera på allt samtidigt: dra mig framåt i sadeln, hålla om med skänklarna, räta ordentligt på ryggen, böja ordentligt med innertygeln och sedan ge STORA eftergifter... bytte dessutom varv då och då. Och jag tyckte det gick riktigt bra!!! Jag fick både eftergift och energi - utan att han rusade!


Här lyckas jag faktiskt ge en stooor eftergift på innertygeln!

Uppenbarligen tyckte Atli också att det gick bra - för sedan hände något stort: jag fick tölta längs spåret! Hur stort detta är förstår man kanske bara när man töltat på volt på Atlikurser i några år... Fick börja i högervarvet, jag försökte komma ihåg alla mina "fokusområden" och tölten kändes riktigt trevlig! När vi bytte till vänster varv var det lite svårare, men ändå ganska bra!




Avslutningsvis skulle vi trava på volt och längs spåret. Det gick riktigt bra från början, jag kunde verkligen driva Feykir fram mot bettet. Men så snubblade han till riktigt rejält, var nära att gå ner på knä, blev rädd och töltade iväg. Jag hade tappat tyglarna och trasslade alldeles in mig i manen när jag skulle försökta samla ihop dem igen så det dröjde en hel långsida innan jag fick kontroll på läget. Fick lite skäll av Atli: "Om du petar till honom med pisken måste du vara beredd på reaktionen och inte klanta till det så där!" (Han hade inte sett vad som hände - men han har ju sett att Feykir gärna drar iväg när jag använder pisken.) Så jag fick förklara att det faktiskt var Feykirs fel den här gången!



När vi ridit klart fick jag i alla fall beröm av Atli, för att jag ridit mycket mer aktivt och inte fastnat i tygeltaget som i morse. Han sa också att det finns mycket mer kapacitet att plocka fram ur min häst, så jag behöver inte byta häst än på ett antal år för att forsätta utvecklas. "Men du behöver banta ner honom ett antal kilon för att underlätta för honom!"



Jag tror att Erica, som red samtidigt som mig, har funderat lite på om det är dags att byta häst. För Atli pratade med henne om hur hennes fina Lettir skulle kunna vara en fantastisk läromästare för någon - och hur hon skulle kunna utvecklas mycket mer om hon hade en häst med större kapacitet. "Se bara på Linda, sa Atli, hur mycket som hänt redan den här korta tiden med ny häst. Hon har verkligen blommat ut som ryttare på Skalmar!" Och det kunde vi ju inte annat än hålla med om!



Jag var i alla fall väldigt nöjd när jag återvände med Feykir till stallet, både med att jag lyckats rida mycket bättre på dagens andra lektion och att Atli sagt att de finns mycket mer kapacitet kvar att plocka fram hos Feykir!



I stallet berättade jag för Yvonne och Sylvia att vi nu nått en ny nivå - vi hade fått tölta längs spåret. "Hur många år tog det?!" undrade Sylvia...

Inga kommentarer: