Träning på Midurs ovalbana!

För ett år sedan gick önskedrömmen i uppfyllelse - miduriterna fick ÄNTLIGEN en ovalbana!!! Vi har redan hunnit ha några tävlingar där, samt en clinic. Däremot har våra stående träningstider - onsdagkvällar och söndagseftermiddagar - inte använts i någon större utsträckning. Vi diskuterade detta på senaste medlemsmötet och jag tror att en viktig anledning är att vi helt enkelt inte är vana att åka iväg för att träna med våra hästar, förutom när det är kurs. När jag har stått i stall med hopphästar har det varit självklart för hopphästägarna att åka iväg en gång/vecka för att träna i ridhus - även om de inte varit tävlingsryttare. Men vi är bara vana att rida hemma runt vårt eget stall så det tag nog helt enkelt lite tid att lära om! Detta är också en anledning till att Midur nu i vår anslagit två speciella "träningsdagar" - inte kurs med instruktör men att man kan träffas på ovalen och rida tillsammans.

Idag var den första av dessa träningsdagar - och nu kom verkligen "agnarna att sållas från vetet" ;- ) - för vi var bara fyra tappra ekipage som dök upp. Det var en riktigt kall dag och när Fia och jag kom till Mariebäck hade det börjat regna... och en stund senare haglade det för fullt... det var ju inte alls det väder vi trodde oss ha beställt!!! Väl i Boden sken dock solen! Däremot blåste det något alldeles otroligt - det var så att man nästan tappade andan om man försökte prata i vindbyarna! Feykir brukar bli så spänd när det blåser men med tanke på att det närmast kändes som orkan var han ändå förvånansvärt sansad trots allt! Det måste vara för att hans "big love" Lukka var med och hade lugnande inverkan! Däremot blev han väldigt bekymrad ifall han tappade henne ur sikte någon gång - eller om hon kom för långt bort - då gnäggade han gång på gång!

Vi började med att kolla in ovalen, men då den tyvärr verkade mjukare än vi hoppats på bestämde vi oss för att först rida fram och sedan träna tölt på själva travbanan. Så fick vi rida trav och galopp på ovalen sedan. Det var inte alldels lätt att kommunicera med Feykir... Det finn så mycket att titta på vid travet och så den starka vinden... dessutom skulle han hela tiden hålla koll på var Lukka var... Så tölten blev ju ganska spänd... men i den här vinden tyckte jag ändå att det var över förväntan! Så här i efterhand tänker jag att jag förståss borde ha töltat mycket mer på volt - på travbanan finns det ju gott om utrymme. Men det är ju lätt att vara efterklok... vinden tog liksom andan ur mig också!

Ganska snart övergick jag istället till att rida trav och galopp på ovalen. Den var verkligen tung att rida på - men jag tänkte mig att just för trav och galopp blev det kanske ungefär samma effekt som om jag haft viktboots. I traven kunde jag väldigt snabbt komma till ett läge där jag fick driva Feykir fram mot handen - trots att jag inte kunde lägga volter. Det måste ha med underlaget att göra! Högergaloppen kändes helt OK. Efter en skrittpaus bytte jag till vänster varv och fortsatte att varva trav och galopp. Det gick faktiskt riktigt bra att ställa honom inåt även i vänstergaloppen och bitvis galopperade han i en riktigt trevlig form!!! Men i en kurva blev det onödigt spännande - när han inte riktigt "tog" min innerskänkel utan vi plötsligt befann oss innanför själva banan. Eftersom själva banan var så mjuk blev jag livrädd att vi här skulle trampa ner i något djupt hål! Kom inte ens på att jag lätt hade kunnat åtgärda saken genom att peta lite med pisken på innerbogen... Men som tur var trampade han inte igenom - jag var VÄLDIGT lättad när vi "hittade tillbaka till banan" i slutet av kurvan!!! Tog ett galoppvarv till för att känna att jag hade koll på innersidan innan jag avslutade.

Vi var båda REJÄLT anfådda efter detta! Det var ju ganska svårt att andas när man red mot vinden... och dessutom ansträngningen av all drivning som krävdes för att få honom att "lämna underlaget". Det är också ganska förrädiskt när man plötsligt rider på ovalbanan - för den är ju så mycket större än ridbanan hemma. Tre-fyra varv galopp på ovalen är ju faktiskt ganska mycket! Trots att den ser så liiiiten ut jämfört med travbanan. (Som är en km runt om.)

När vi hämtat andan avslutade både Fia och jag med att tölta lite mer ute på travbanan. Nu var Feykir visserligen ganska trött, men all galopp hade gjort honom riktigt lösgjord så han töltade bitvis riktigt trevligt! (Bilden ovan är dock från den inledande tölten. Den avslutande är odokumenterad eftersom uthållige Johan tillslut gett upp i blåsten och åkt hem till Andreas istället. Mycket förståeligt!!!) Jag varvade mellan att rida höger- och vänsterställd och högersidan var ju bättre förståss. Men när han plötsligt "släppte" jättefint i vänstersidan och töltade så en lång sträcka blev jag så nöjd att jag gjorde halt och satt av som belöning.

Sedan trodde vi nästan att vi skulle blåsa bort när vi gick tillbaka till gäststallet!!! Precis när man lämnar travbanan är man ganska högt upp och där friskade vinden i ÄNNU mer! Det är stora avstånd på travet, så avskrittningen får man ganska naturligt när man förflyttar sig från ovalen till stallet! Väl där passade vi på att nyttja de fantastiska faciliteterna genom att tvätta hästarna i en av spolhallarna. Där finns massor av STORA spolspiltor och obegränsat med varmvatten. Så lyxigt!!!

När vi skulle lasta hästarna i transporten igen började jag med Feykir. Han går ju alltid in hur snällt som helst! Men när han stod på plats vände han på halsen och gnäggade oroligt efter Lukka - hon skulle väl ändå följa med honom hem??!! Det är verkligen charmigt med en kille som är kär!!!

Sammantaget var vi ganska nöjda när vi åter styrde hemåt mot Mariebäck! Visst, vi hade gärna avstått den otroligt starka vinden, men vi hade ju faktiskt fått sol och sluppit regnet! Och även om underlaget på ovalen kunde ha fått hinna torka betydligt mer så att det varit fastare, så var det ändå väldigt nyttigt att komma dit och träna. Förhoppningsvis blir det fler Miduriter som sluter upp nästa söndag, då det är träningdag igen!

När vi lastade ur hästarna i Mariebäck kunde vi konstatera att de inte alls hunnit torka så mycket som vi hade hoppats på... Bussige KG var dock där och han sa att om vi ville lämna dem inne i stallet så kunde han släppa ut dem om några timmar när han ändå skulle kvällsfodra. Det erbjudandet blev vi väldigt tacksamma för! Det blåste nämligen rejält kallt även i Mariebäck och nu när solen börjat gå ner var det inte många grader i luften. KG har verkligen gjort viktiga insatser idag! Förutom att han gav lunchhö istället för mig så var det faktiskt delvis tack vare honom som vi ö h t kom oss iväg! När Johan skulle hämta hästtransporten borta vid kyrkan hade nämligen ena hjulet frusit fast... Men med förenade krafter lyckades tillslut KG och Johan få det att rulla igen! Vilken TUR!!!

(Fler bilder från ovalen kommer framöver - har inte hunnit gå igenom alla ännu!)