OJ vad jag är RIDSUGEN!!!

Men nu ska vi åka till våra föräldrar i Umeå så de är bara att kämpa emot! Pratade med lillasyster Kristina igår och erkände att jag nästan inte har tid att åka ner... hon skrattade och sa att när vi talades vid strax innan Atlikursen så hade jag varit så TRÖTT och haft så ont att jag sagt att jag inte trodde jag skulle orka kliva ur sängen ens när det äntligen blev påskhelg. Tänk vilken otrolig effekt ett lyckat ridpass kan ha på både kropp och själ!!!

Har fortsatt fundera på om jag gör rätt som testar ett skarpare bett på Feykir... sina principer släpper man ju inte så lätt... Jag har då kommit fram till följande: Jag klarar av att lösgöra Feykir utifrån Atlis lång och låg-koncept och sedan samla honom tillräckligt för att han i alla fall ska tölta. Enligt Atli är allt det arbete vi gjort/gör på detta sätt jätteviktigt för att bygga upp den grundstyrka han behöver i sin överlinje för att man ska kunna gå vidare och kräva högre grad av samling. Men nu bedömer Atli att Feykir har den grundstyrkan och vi är därmed redo att gå vidare.

För ytterligare samling krävs att Feykir börjar aktivera "nya" muskler och det är förståss jobbigt. Man kan inte stärka en muskel utan att först utsätta den för ansträngning. Problemet för mig är att Feykir bara har accepterat en viss, liten grad av samling. Så snart jag begärt att han ska anstränga sig mer så har han ryckt mig ur sadeln och jag har därmed inte lyckats "komma åt" honom som jag skulle behöva. Med andra ord har de där musklerna aldrig behövt ansträngas - och så länge det fortsätter så kommer det ALLTID att vara jättejobbigt för honom att använda dem. Och varför skulle han plötsligt börja göra något så jobbigt, när han vet ett jätteenkelt sätt att slippa?! "Hästar är PRECIS lika bekväma som människor! sa Atli. Och lika lite som hästen kan du bli starkare av att gå på gym om det inte innebär att du tar i så det blir jobbigt!"

Min förhoppning är alltså att om jag en period istället ger honom dessa två alternativ att välja på: ta i så mycket med bakbenen i tölten att han blir trött i musklerna eller slippa bli trött i "baken" men få ett obehag i munnen när försöker rycka matte ur sadeln, så ska han välja det förstnämnda. Då kommer han ju faktiskt att succesivt bli starkare i de där musklerna, han kommer inte längre att tycka att det är lika jättejobbigt att använda dem och motivationen att rycka mig ur sadeln blir inte alls lika stark, oavsett vilket bett jag rider på!

Vaknade föresten ONÖDIGT tidigt idag - när jag nu äääääntligen skulle få den sovmorgon jag längtat så efter de senaste veckorna... Det var nästan så att jag hade hunnit åka och rida en kort sväng innan vi skulle åka. Men då hade jag ju varit "tvungen" att rida tölt med mer samling igen - det hade jag verkligen inte kunnat motstå. Och jag misstänker att Feykir kan må bra av att få vila de där "nya" musklerna idag. För som han jobbade i tölten igår har han inte gjort sedan vi hade vår senaste Nina-kurs - vilket måste ha varit sommaren 2006!

GLAD PÅSK allihop!!!