Livet leker!!!

Fast nyss kändes det HELT annorlunda... Har, som sagt, haft mycket mer värk på slutet och sovit så dåligt... Blir så trött att jag tror jag ska svimma när jag går från jobbet... :-( Nu på söndag har Midur träningsdag på ovalen i Boden. P g a den ENORMA tröttheten hade jag bestämt mig för att stå över - jag får vara glad om jag orkar rida Feykir på hemmaplan! Hade t o m flera dagar i rad tänkt: "Jag SKITER i tävlingarna i vår - jag ORKAR inte!!!" MEN det var innan dagens ridpass. Efter ridpasset träffade jag Midurs ordförande, Katarina Lindgren, som har en av sina hästar i Mariebäck f n. Då hör jag plötsligt mig själv säga: "Hur ska jag göra om jag vill köpa ovalbanekort - jag vill ju vara med på träningsdagen på söndag!" Och när jag fått svaret satte jag mig i bilen och körde hemåt, med ett nöjd småleende på läpparna. HUR detta gick till? Ja, det var ju "Feykir-effekten" förståss!!!




(Blev så GLAD också när Malin S tyckte Feykir var så fin på den här bilden - så jag lägger in den igen! )


Men, nu tar vi det från början: Inför dagens ridtur hade jag bestämt mig för att rida
på ridbanan, men den här gången skulle vi fokusera på trav och galopp. Det är verkligen JÄTTELÄNGE sedan vi galopptränade, Feykir och jag! Vi har haft så mycket annat i läxa av Atli att det inte blivit tid över till att träna galoppen också. Första åren hade jag ALLTID viktboots när vi galopperade - f f a för att inte riskera att han skulle råka slå sig och sedan bli spänd och stressad av att galoppera. (Jag har bara boots med vikt - annars hade jag antagligen använt lätta skyddsboots i de flesta fall. Men det kan också underlätta för hästen att hitta takten i trav och galopp med lite vikt. ) Idag bestämde jag mig dock för att det var dags för viktbootsen igen - fick för mig att de skulle hjälpa mig att maximera träningen.

Började med skrittuppvärmning - massor av serpentiner (snävare och snävare) varvat med små volter. Och stooora eftergifter. (Låtsades att Atli stod på ridbanan och kollade mig hela tiden!) Sedan trav på böjda spår till dess han slappnade av och höll den långa, låga formen på volter åt båda hållen och även när vi bytte riktning. Det blev en hel del trav - men tillslut kändes han riktigt lösgjord.

Oftast brukar jag börja galoppträningen med höger galopp - för att ta det enklaste först. Men nu gjorde jag tvärt om - för att jobba med den svårare galoppen innan han blev för trött. När jag kunde rida några varv trav på riktigt liten volt och Feykir kändes alldeles mjuk i innersidan ställde jag utåt, gav galoppskänkel och galopperade längs spåret. Så länge vi galopperar rakt fram brukar det gå bra, även i vänster galopp, men när vi kommer till första kortsidan och han måste böja sig tycker han det blir jobbigt och jag brukar få driva som en galning för att ö h t hålla igång galoppen. På ridlektionen för en dryg vecka sedan uppmanade Sylvia mig att peta till honom med pisken i det läget. Då blev det förståss hysterisk korsgalopp på jättespänd häst - det är ju fånige Feykir vi snackar om... Idag var det alldeles uppenbart att han mindes detta mycket väl - men upplevelsen hade hunnit "mogna" precis lagom. För när jag kom på kortsidan och kände hur han riskerade att "tappa" bakbenen behövde jag bara ge honom en extra tydlig skänkel för att han skulle ta i ORDENTLIGT med bakbenen och plötsligt galoppera i form - helt mjuk i innersidan! När vi kom ut på nästa långsida var galoppen faktiskt BÄTTRE än på den första långsidan. Vid det laget brukar han annars ha börjat styvna och gå väldigt utåtställd... Men nu hade vi uppenbarligen inner bak med oss!

Varvade trav och galopp några gånger (galopperar bara så länge jag kan hålla honom mjuk i innersidan, sedan travar jag på mindre och mindre volt till dess han känns riktigt avslappnad och mjuk innan jag fattar ny galopp.) Varje gång fick jag samma trevliga effekt av en lite kraftigare skänkel på kortsidan - fantastiskt!

Efter skrittpaus bytte vi till höger galopp. Det är så mycket lättare för Feykir, så jag rider längre sträckor innan det blir travpaus. Här behöver jag nämligen inte gå ner till trav igen för att lösgöra honom efter en stund. Fast nu efteråt inser jag borde ha testat att rida vänstergaloppen lite längre - nu när jag fick sådan effekt av skänkeln på kortsidan kanske jag t o m kunnat lösgöra honom när han börjat styva sig?! Nåja, det får jag testa nästa gång! Efter några "njutomgångar" i högervarvet flåsade vi rejält båda två och behövde en lång skrittpaus.

Testade sedan att fatta vänster galopp från skritt - och då blir ju faktiskt galoppen ännu bättre! Feykir är faktiskt riktigt duktig på att fatta ur skritt! Den första galoppfattningen för dagen ska dock helst vara ur trav, för annars är han inte riktigt beredd utan då kan det bli lite hur som helst... Men så snart vi gjort en galoppfattning fixar han det sedan utmärkt från skritten. Och i vänstervarvet känns det alltså som att han får med sig inner bak bättre.

Var riktigt, riktigt nöjd när jag skrittade av på böjda spår. Tillbaka i stallet insåg jag att jag inte ens testat ett enda steg tölt idag - trots viktboots och allt. Men det får bli nästa ridtur! Feykir fick en liten gest kraftfoder och jag plockade fram viktmåttbandet igen. "Håll in magen!!!" sa jag och mätade. Trots min uppmaning kunde jag konstatera att Feykir fortfarande har ca 30 kg han borde bli av med... Förra året nådde han sin "matchvikt" i september - blir det kanske så i år också?

När Feykir var tillbaka hos grabbarna i hagen och jag gick upp mot Josefshallen för att byta om mötte jag alltså "Midur-Katarina". Och hör mig själv säga att jag vill träna på ovalen på söndag! TÄNK vad "Feykir-effekten" är kraftfull!!! Det är ju nästan så man undrar om man borde köra bil när man är riktigt "häst-hög?! Kanske borde islandshästar komma med röd triangel?! (Som det tidigare var på mediciner man inte fick kombinera med bilkörning.)