Halleluja-moments!

Träffade visserligen Sylvia igår och fick rapport om när hon ridit Feykir i torsdags. Men det var efter jag hade ridit, så det var först idag jag kunde testa hennes tips. Hon sa att han bara låtsas att han är för stel för att tölta i början av ridpassen - det är bara för att han vill slippa anstränga vänster bakben.

"Ställ honom till vänster, ha pisken i vänsterhanden och peta sedan till honom med den till dess han töltar! sa hon. Först blir han jättespänd och hoppar, men när han inser att det inte hjälper är plötsligt hela hästen hur mjuk som helst!"

Idag var det alltså dags att testa detta! När jag körde sista biten till Mariebäck mötte jag Fia som just red iväg. Jag skulle lunchfodra och hade tänkt hinna rida innan, men eftersom Fia och jag använder samma bett f n fick jag snabbt göra en ny plan. Bestämde mig för att låta Feykir äta lite lunchhö medan jag borstade honom. När Fia sedan kom tillbaka kunde jag fodra de övriga innan jag red iväg. Så skulle Feykir få äta lite mer hö efter vår ridtur. Dock visade det sig att förmiddagens turridning var lite försenad, så när Fia var tillbaka och jag klar att lunchfodra så fattades fortfarande ett gäng hästar...

Bussige KG kom då och erbjöd än en gång sin hjälp - han kunde fodra i hagarna när turen var tillbaka!

Alltså red vi iväg, Feykir och jag och för att få bästa möjliga underlag red vi bilvägen mot Avan. Mjukade först upp honom med öppnor och sidförande. Sedan var det dags att höja tempot - och därmed testa "Sylviaknepet"! Jag red öppna för vänster skänkel och petade sedan till med pisken på vänster bak. I blotta förskräckelsen satte Feykir igång att tölta. Och det var verkligen inte vilken tölt som helst!!! Det kändes som om bakbenen försvann in under schabraket och bogarna kom upp massor framför sadeln!!! WOW!!!

Eftersom det verkligen var styrketräning av hans vänstra bakben vi ägnade oss åt red jag korta intervaller tölt med skrittpauser mellan. På det sättet hann jag också hela tiden justera min sits - samtidigt som Feykir verkligen JOBBADE under töltsträckorna. Visst försökte han då och då protestera och smita undan på olika sätt - t ex genom att låtsas vara jättespänd och stressad. Men när jag fortsatte rida som Sylvia sagt så gav han varje gång upp tillslut och blev hur mjuk och trevlig som helst! Ett par gånger till fick jag uppleva den där häftiga "motorbåtskänslan" då han verkligen trampade under sig ordentligt och därmed lyftes upp fram!

Vi lyckades faktiskt prestera helt OK tölt ÄVEN på de sträckor av vägen där det var lerigt och blött! Men det var JOBBIGT - vi flåsade rejält tillslut båda två! Dessutom var det så VARMT - hela 15 grader i skuggan och dessutom sken solen... När vi började närma oss stallet igen och Feykir presterat ännu en sträcka med riktigt trevlig tölt gjorde jag halt, satt av och gick resten av vägen hem som belöning. Var så NÖJD med dagens ridning! Min häst är ALLDELES för bra på att luras - och jag är ALLDELES för bra för att låta mig bli lurad... Men idag överlistade jag honom och då gick det ju så BRA!!! TACK SYLVIA!!!

Tillbaka i stallet svampade jag av Feykir innan han först fick äta lite betfor med riktigt mycket vatten i och sedan fick han gå ut till flocken igen. De höll på att avsluta sitt lunchhö - så det blev ganska lagom för Feykir som hade slutet på sin lunch "innestående". Jag kände mig nästan vimmelkantig efter ridningen, så jag satt en stund på bänken utanför stallet och vilade och njöt av det underbara ljudet från hästar som mumsar hö. Det borde man göra ett avslappningsband av!!!

Oj, vad jag längtar till i morgon - då ska jag rida igen om bara hälsan är med mig!!!

(Hade faktiskt trott att det skulle vara dåligt väder idag... i natt ilade det och bultade så i mina fingrar. Så brukar det göra när det är snöstorm på gång... Och det är ju faktiskt april fortfarande så man kan ju vänta sig vad som helst i väderväg! Men INTE hade jag väntat mig detta kanonväder!!!)