Tjurrusning à la Feykir

Under helgens kurs fick Feykir två av sina "frispel" då han biter tag i bettet på högersidan och kastar sig iväg till vänster... Det var faktiskt ganska bra att det hände just nu, för jag fick tips av Atli hur jag ska undvika detta i framtiden! Nyckeln är (förståss) eftergiften - att hela tiden ge stoora eftergifter när jag tagit i tygeln. Och om Feykir blir stum i munnen ska jag ge ÄNNU större eftergifter. Vilket DEFINITIVT är lättare sagt än gjort! När jag känner att han när som helst kommer att slänga sig åt vänster är det inte helt självklart att släppa på högertygeln...

...men det borde jag alltså ha gjort INNAN vi hamnade i det här läget...

...Feykirs mun känns som ett betongfundament och han drar iväg...

....tillslut får jag respons när jag kramar i högertygeln och han bromsar in...

"STOOOOOR eftergift - släpp tygeln!!!" vrålar Atli när nu Feykir tillslut lyssnat på min förhållning.

...och här är vi tillbaka "på banan" igen.

Fick dessutom tipset att agera ÄNNU tidigare - så snart han börjar dra sig minsta lilla utåt i högervarvet ska jag "flytta med honom inåt" på volten igen m h a vikten. Dessutom började jag rida med mitt spö i ytterhanden - då var det lättare att våga ge en stor eftergift på innertygeln, även när jag kände att han förberedde en ny utbrytning. Och sammantaget funkade allt detta jättebra! Förhoppningsvis blir alltså det ni ser ovan något väldigt ovanligt i framtiden!