Kanonunderlag för töltträning!!!

I går kväll ringde Eva och berättade att hon skulle leda en tur på förmiddagen idag - en möhippa. Om det skulle vara så att jag vaknade på morgonen och var "över-relaxad" så kunde hon i så fall rida Feykir. Och lite kände jag faktiskt av gårdagens behandling idag på morgonen. Men det kändes mest som träningsvärk i ryggmusklerna och det släppte när jag varit uppe en stund. Så jag ville definitivt rida själv - vi måste ju skynda oss att bygga alla töltmuskler vi hinner innan det är tävling! (Annars hade det ju varit alldeles lysande för Feykir med en fettförbrännande Eva-tur förståss!)








Eva och Emelie var redan i stallet när jag kom dit. "Jag måste ju skynda mig hit så att inte du skulle hinna rida Feykir före mig!" skojade jag med Eva. Men det visade sig att det nästan hade kunnat vara risk att hon tagit Feykir, för "Sillen" som hon oftast har som turledarhäst hade tappat en sko. Då tänkte hon rida Lára istället, men hon visade sig redan vara utlånad för dagen. Och samma sak med Tildra och Gabriel... När jag kom hade hon just börjat fundera på att välja Blaer istället. "Han har varit lite problematisk i ridskolan på slutet, sa jag. Efter att han fungerat hur bra som helst har han plötsligt bara rusat runt med några elever..." Varpå Eva direkt konstaterade att i så fall var det ju en häst för henne så Blaer fick det bli.

Mitt förstahandsval - förståss!!!

Själv gjorde jag i ordning Feykir och red iväg innan turen. I vanliga fall när jag ska töltträna längs vägen rider jag åt höger, mot Alviksträsk, för åt det hållet är vägen HELT plan i princip hur långt som helst. Men nu valde jag istället att ta vänster, mot Avan trots att vägen där går upp och ner i princip hela tiden. Hade planerat det redan i torsdags då jag kört där med bilen och noterat att det fanns flera kortare sträckor som var torra och fina. "Jag får väl rida tölt fram och tillbaka på de sträckorna" hade jag tänkt. Men idag var underlaget faktiskt ÄNNU bättre - tack vare en kall natt var de delar som inte var torra ännu istället hårdfrusna!







Efter lösgörande övningar i skritt var det dags att tölta. I början av ridpassen brukar Feykir vara väldigt passtaktig och jag har alltid tänkt att jag först måste lösgöra honom massor i tölten innan han kan bli taktren. Men så har jag insett att detta faktiskt blivit en "självuppfyllande profetia". Det är istället bakbensaktivitet som saknas och så länge jag inte kräver detta utan "mesar på och lösgör" så kommer han att fortsätta vara passtaktig. Så idag försökte jag tänka tvärt om - utgångsläget är att han SKA vara takren, för han kan faktiskt! Alltså blev det en liten pisk i rumpan direkt i starten samtidigt som jag satt emot för att samla upp energin (med skarpare bettet klarar jag ju faktiskt det!!!), en halvhalt och sedan eftergift. Och tack vare den frusna marken hörde jag det taktrena "blackodecker, blackodecker..." hur tydligt som helst! Oj, så mycket Feykir egentligen kan - bara jag orkar begära att han ska göra det! (Ja, först vikslar han massor, men när han väl "trasslat ut" alla bakbenen så kan han minsann tölta rent ÄVEN om vi inte först lösgjort i "hundra år".)







Varvade tölt med (försök till) slutor i skritt och m h a underlaget gick det riktigt bra med tölten idag! Ett tydligt bevis för att vi verkligen hade med oss även vänster bak idag fick jag på hemvägen. Red vänster galopp uppför en backe och med en aktiv innerskänkel kunde jag faktiskt rida honom vänsterställd i galoppen! Vänster bak var fortfarande med ordentligt när vi saktade ner, så han kändes ovanligt mjuk och hittade också tillbaka till traven nästan lika snabbt som han brukar efter en högergalopp!







Försöker verkligen tänka på att i varje nedtagning böja hans hals, så att han inte ska gå emot bettet utan behålla mjukheten när vi saktar av. Det är ju ÄNNU viktigare än vanligt nu när jag rider på ett skarpare bett - för om jag inte kan hålla honom lätt i handen då, hur ska jag i så fall klara det när jag sedan byter tillbaka till vanliga bettet igen??!! Jag märker att bettbyten i alla fall än så länge har den fördelen att jag skärper mig lite extra - så det är inte bara Feykir det är bra för!







Fortsatte sedan att rida "töltintervaller" resten av vägen hem - med mycket drivning - och det kändes som att han jobbade riktigt, riktigt bra! När han började bli trött gjorde han några försök att dra iväg i tempo när jag red honom vänsterställd, men efter några tydligare kramningar på tyglarna så insåg han att det var lika bra att fortsätta jobba med det där vänstra bakbenet i alla fall.







Fick aldrig en lika extrem -"bogarna upp"-känsla idag som när jag red i tisdags. Men det kändes istället som att lägstanivån var högre - så jag hoppas ändå att han fick jobba rätt bra med de där viktiga "samlingsmusklerna"! Vill ju verkligen bygga upp styrkan där så att jag sedan - förhoppningsvis - kan få honom att jobba lika bra på vanliga bettet. När det inte är lika extremt jobbigt att använda musklerna borde han ju vara mindre motiverad att försöka "kasta" mig ur sadeln...