Vi fick börja med att rida skänkelvikningar i skritt - och själva variera mellan att rida skänkelvikning från kvartslinjen till medellinjen och sedan tillbaka igen, från spåret in till kvartslinjen, vända snett igenom i skänkelvikning osv... Vi måste med andra ord rida och tänka samtidigt!!! ;- )
Jag fick instruktionerna att Feykir hela tiden skulle gå med eftergift i nacken och när jag red skänkelvikning åt höger måste jag vara VÄLDIGT aktiv både med yttertygel och innerskänkel. Han fick ju INTE skjuta ut högerbogen och han SKULLE korsa med vänster bak. Ganska svårt, men nyttigt!
Nästa övning lät inte så våldsamt avancerad när Sylvia beskrev den, men var nästan helt omöjlig för mig och Feykir att genomföra!!! Vi skulle skritta på en stor volt, se var vi hade mitten på volten och sedan sidföra med massor av tvärning, "så att ni är som visaren på en klocka som hela tiden riktas mot mitten - men utan att hamna inne i mitten!" Oj, oj, oj... säger jag bara!!! Ett tag stod Sylvia i mitten av min och Kristins volt och sedan fick vi ha en skithög som riktmärke. Och om det var svårt att hela tiden ha hästen riktad mot mitten av volten så var det OMÖJLIGT att inte hamna inne i mitten!!! "Halvhalter, halvhalter, halvhalter!!!" ropade Sylvia.
Jag får väl säga till mitt försvar att jag började min ryttarbana på gamla K4 i Umeå, där det fortfarande var VÄLDIGT militäriskt. Vi tränade massor på att vända snett igenom, vända över ridbanan, vänta rätt upp... men under de här åren hörde jag aldrig någonsin talas om halvhalter! :-O Så´nt trams ägnade sig väl inte militären åt?!
Nåja, det är ju många år sedan nu, så man kan ju tycka att jag vid det här laget skulle ha lärt mig denna absoluta grundbult i ridningen... men här avslöjades så obarmhärtigt att så inte var fallet!
Efter denna "katastrofövning" fick vi dock upprättelse Feykir och jag - och det rejält. Nu skulle vi nämligen tölta. Vi fick börja i höger varv - vårt lättare varv. Jag som för andra gången i rad fick rida med halvstången på ridlektionen (Tack Fia!) petade till honom lite med pisken medan jag satt emot, gjorde en halvhalt och släppte fram honom - och han töltade. Och töltade! När vi ridit en stund sa Sylvia förundrat: "Anna, inser du att din häst inte gått ett enda steg i grisepass idag??!! Han börjar faktiskt se RIKTIGT trevlig ut!!!" När vi töltat en stund längs spåret och böjt hästarna i innersidan fick vi vända upp på medellinjen och sidföra ut på spåret igen i tölt. Feykir gjorde något försök att lägga sig på i handen men när jag bromsat upp honom med en tydlig halvhalt kunde jag sedan flytta honom undan för skänkeln med bibehållen eftergift. Jättebra gick det!!! Även Fia fick jättemycket beröm för att Lukka töltade så bra!
Efter en skrittpaus fick vi byta till vänster varv och då blev det ju lite svårare med Feykir... Han ville verkligen kontrollera om det var absolut nödvändigt att ta i med vänster bak. Han provade att rusa iväg och lägga sig tungt i handen - men när jag gjorde några tydliga halvhalter, ställde inåt, höll om ordentligt med skänklarna och DREV honom framåt mot handen så lossnade allt efter en liten stund och han töltade på med eftergift. Men det märktes verkligen att det var hans jobbiga varv, för jag måste påminna honom mycket mer än i högervarvet. Och när vi sedan även här skulle vända in längs meddellinjen och sidföra ut till spåret måste jag tänka på att sitta bakåt när jag vänder in och bromsa upp ORDENTLIGT på yttertygeln för att sedan börja flytta. Första gångerna försökte han komma undan genom att rusa rakt fram - men med halvstången orkade jag sitta bak och bromsa upp - och när jag sedan gav en STOR eftergift töltade han i sansat tempo, med eftergift och jag kunde sidföra ut mot spåret!
Hästarna var ganska trötta nu, så de fick en lång skrittpaus innan vi skulle få rida lite tempoväxlingar också. "Sladda ordentligt i hörnen så att ni verkligen får med inner bak!" sa Sylvia. Vi började i vänster varvet och det var SVÅRT! När vi sedan bytte till höger varv gick det betydligt bättre! Med MASSOR av drivning och MASSOR av halvhalter (och lite hjälp av Sylvia som smackade på Feykir lite extra) fick han faktiskt riktigt bra fart! "Första gången jag sett Feykir gå riktigt bra i ökat tempo utan boots - nu kan du börja tävla öppen klass!" sa Sylvia. Jag blev förståss jätteglad - men konstaterade samtidigt att jag tänkte vara lite mer realistisk. Bara för att vi fixar en långsidas ökning på ridbanan en gång så är vi ju inte riktigt framme vid att rida ett helt varv ökad tölt på ovalen...
När jag skrittat av min duktiga häst var det dags för honom att få nya skor. Diskuterade lite med hovslagaren om han bara skulle ta bort broddarna och sko om med vinterskorna eller sätta på nya sommarskor - men vi kom tillslut fram till att det skulle vara nya sommarskor.
Det var första gången Feykir var riden precis innan skoningen - och det visade sig vara en höjdare! Han stod HELT stilla - inte en enda gång gjorde han ens en ansats att backa för att hänga i kedjorna! DUKTIG kille!!! Feykir såg förståss jättemallig ut när han fick beröm av hovslagaren!
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar