Nära Sylvia-upplevelse!

...hade Feykir fått igår - och det hade jag STOR glädje av när jag red idag! Efter en vecka med dålig sömn, var jag lite tveksam om jag verkligen skulle orka åka och rida när jag gick från jobbet. Vilken TUR att jag gjorde det - efter ridningen kände jag mig helt "speedad"!!!

När jag kom till Mariebäck hade hästarna precis fått lunch, så jag borstade Feykir i hagen medan han åt. Gav honom en rejäl "omgång" med mirakelskrapan och fick bort massor av päls! Hade dessutom en ryktsten som gjorde susen på den mjuka "ullen" han har i pannan och på insidan av bakbenen. När jag var nöjd med borstandet fick han vara nöjd med ätandet. Det är bara att passa på när jag kan begränsa hans matintag lite!

Det var VARMT idag - 14 grader visade termometern på skuggsidan av stallet. TUR att det var mulet, för trots mitt idoga krapande och borstande har Feykir fortfarande mycket vinterpäls kvar! När vi skrittade iväg noterade Feykir att isen över bäcken börjat smälta lite, så det har bildats några små vakar där man kan höra vattnet porla. M a o hög tid att börja vara på sin vakt för Mariebäckus odjurus som livnär sig på svarta vallacker!!! Ja, Feykir har naturligtvis inte släppt vaksamheten under vintern heller, trots att hela bäcken faktiskt var täckt av is i år, för helt säker kan man ju aldrig vara... Hungriga bäckodjur kan förståss alltid hitta någon spricka att ta sig upp igenom...

Red till vänster, mot Avan, eftersom vägen fortfarande är mer torr där. Så snart jag ökade tempot blev jag VÄLDIGT medveten om att Sylvia ridit Feykir igår. För han började verkligen tölta direkt!!! Men efter en stund insåg han sitt misstag - det var ju faktiskt bara matte han hade på ryggen idag och då finns det väl ingen anledning att överdriva på det här viset... Det är ju faktiskt väldigt jobbigt att ta i med vänster bakben... När takten blev sämre petade jag till honom lite med pisken och reaktionen blev omedelbar: "JAG SKOJADE BARA, JAG SKOJADE BARA!!!" ropade Feykir (d v s han vikslade hysteriskt) och sedan töltade han igen!

Atli säger att svaret på frågan: "Hur mycket ska jag böja hästen?" är enkelt. "Det talar hästen själv om för dig - du ska böja så mycket som det behövs för att hästen ska bli lös!"

Tänkte på vad Sylvia påpekade på lektionen i måndags - att han nästan går i sluta när jag tror att han går rakt fram - så jag "tänkte öppna" både i skritt och tölt för att verkligen få med vänster bakben. Försökte verkligen fokusera på min sits hela tiden - jag märken ju så tydligt att ju bättre jag sitter desto bättre funkar ridningen! Än en gång måste jag citera Linda: "När man sitter rätt börjar hästen plötsligt göra en massa bra saker!" Det är verkligen så SANT!!!

Red bort till dess grusvägen tar slut och vände hemåt igen. Samlade ihop honom riktigt mycket i skritten, med böjning i vänstersidan och gjorde övergång till tölt. Lyckades faktiskt sitta bakåt riktigt bra och hålla om med skänklarna - och jag kände hur han "kom upp" framför sadeln!!! HÄRLIGT!!! Red lite kortare intervaller i tölt med samlad skritt emellan för att försöka behålla samlingen.

När vi galopperade uppför en liten backe kunde jag rida honom vänsterställd i vänster galopp "bara" genom att då och då påminna med vänsterskänkeln. Uppenbarligen hade jag lyckats få med vänster bak riktigt bra!

Nu flåsade han ganska rejält i värmen - och det gjorde jag också! Vi fick ta en ny skrittpaus innan det blev mer tölt. Gjorde övergången från riktigt samlad skritt igen och när han slutade försöka dra iväg i tempo ökade jag drivningen och provade att rida liiite snabbare i tölten. Har ju faktiskt inte alls tränat några tempoväxlingar inför tävlingen! :-O Förra året red vi T8 som bara innehåller "valfritt tempo tölt". Men i år är det T7 som gäller och då måste vi fixa lite tempoväxling också... Tur att vi har två veckor till på oss i alla fall!!!

I den branta lilla backen från bäcken upp mot stallet red jag öppna åt vänster - öppna i en uppförsbacken är ett nämligen ett jättebra sätt att styrketräna ett bakben! Och ett liiiitet pet med pisken gjorde att Feykir verkligen tog i - så att han stönade! Duktig kille!!!

Tillbaka i stallet var Feykir så svettig att jag svampade av honom - för första gången på många månader! Ett riktigt vårtecken med andra ord!!!

Innan jag åkte kom Sylvia hem så jag hann berätta om "Sylvia effekten" hos min häst idag. Hon berättade att det var "ungdomsgruppen" hon ridit ut med så de hade galopperat länge och fort. Mycket uppskattat av både två- och fyrbenta! Men de hade ju töltat också - flyttat och böjt. När de skulle börja tölta gick Feykir i grisepass... men när hon petat till honom ett par gånger med pisken på vänster bak insåg han att han mött sin överman (kvinna) och sedan töltade han!

Nu gäller det alltså för mig att fortsätta förvalta detta!