Annandagsridning

När jag kom till Mariebäck var inte Sylvia eller Janne hemma, men stället var satt under sträng bevakning. Jag hann bara kliva ur bilen innan jag fick en REJÄL utskällning av Betty. Om jag minns rätt är hon 75 % dobbermann och hon har verkligen en myNdig stämma! Och sedan anföll attack-pudeln, slickade mig på näsan och bet sina små, sylvassa tänder i mina fingrar... Hade jag varit inbrottstjuv hade jag inte varit så kaxig längre... ;- )

Feykir var JÄTTESKITIG - han hade uppenbarligen ägnat påskhelgen till att rulla runt på de skitigaste delarna av hagen han kunnat hitta... Min kropp är så konstig just nu, förutom att jag har ganska mycket värk så får jag mjölksyra i musklerna för ingenting... så Feykir var väl inte direkt så mycket renare när mina armar bestämde att jag borstat klart... Hade fokuserat på sadelläget - och försökte låta bli att titta på resten av hästen.

Det här var andra gången jag skulle rida honom på ett skarpare bett - och även denna gång hade jag bestämt mig för att rida på ridbanan. Värmde upp med skritt på böjda spår och sedan trav med samma upplägg. Som om det varit Atli-kurs med andra ord. Sedan började jag samla ihop honom mer i skritt på volt för att "skapa energi" och förbereda för tölt. När vi sedan började tölta var det väldigt passtaktigt och jag tänkte att jag måste lösgöra mer genom att rida på böjda spår. Men sedan började jag ana att huvudorsaken inte var att han var stel utan att han "fuskade" med bakbenen. Ett par "duttar" med pisken - UTAN att han kunde rycka mig ur sadeln - och några tydliga halvhalter senare hade vi en helt annan takt i tölten!

Varvade ridning längs spåret med volter och försökte byta varv ofta, sitta på rumpan, hålla om med skänklarna och böja, böja, böja... I högervarvet är det mycket lättare att få honom att ta i med inner bak och det är också mycket lättare att jobba honom i det varvet. I vänstervarvet tycker han det är mycket jobbigare, han provar olika sätt att smita undan... Att dra iväg i tempo är ett sätt, men det kan jag ju väldigt lätt korrigera med den nya betslingen, det räcker oftast bara med att jag sitter till så lyssnar han. Men även om han undviker att rycka mig ur sadeln när jag har det skarpare bettet så gör han något med ryggen som gör honom svår att sitta på... och jag får vikten för mycket framåt... Därför är det verkligen jättebra för mig att byta varv OFTA - i högervarvet är han så mycket lättare att "rida rätt" - och jag blir påmind om hur det ska kännas. När jag sedan byter till vänster varv får jag försöka "ta med mig känslan" dit också.

I högervarvet kändes han bitvis JÄTTETREVLIG idag - och i vänstervarvet kom det också några korta glimtar. Men det märktes att han var tvungen att ta i mer med bakbenen än han brukar, för han pustade och stönade - och flåsade rejält på slutet. Att det var hela 12 grader i skuggan gjorde det ju ännu jobbigare för honon förståss. Alltså var jag tvungen att avbryta töltarbetet lååångt innan jag själv fått nog. Efter en skrittpaus och lite travarbete på böjda spår skrittade jag av - också det på böjda spår.

Mitt i töltarbetet hade vi föresten en skrittpaus då vi även tränade lite på att rida sluta - med varierande framgång. Men skam den som ger sig!

Jag var i alla fall ganska nöjd när jag avslutade dagens ridpass. Det var dessutom ganska blött på ridbanan, så vi hade inte direkt hjälp av underlaget för att få en bra takt.... Förhoppningsvis orkar jag rida i morgon bitti också - i så fall ska jag rida ut och träna tölt längs vägen istället. Men där är det ÄNNU blötare, så det ser jag väl inte direkt fram emot... Men vi kan ju inte rida på ridbanan varje dag ändå...