En balansgång på den smala, smala "linan" mellan travtakt och passtakt!

Atli har som alltid väldigt målande beskrivningar av vad det är vi "söker efter" i ridningen och hur vi ska försöka hitta dit!!!

Jag hade lovat Hamingja lite välförtjänt sommarlov efter Atlikursen, men först ville jag förståss repetera övningarna därifrån medan vi båda hade dem färskt i minnet! Efter flera dagars träning på ridbanan kändes det dock skönt att få "flytta ut" på bilvägen igen!

Precis som i helgen fick det bli grundlig uppvärmning i trav (efter gymnastiserande genom sidförande i skritt) för att "spara" tölten till dess vi kunde börja samla och därmed förhoppningsvis minimera passtakten. Hamingja verkade gilla upplägget och frustade så belåtet i traven (medan matte som vanligt snarare flämtade under försöken att "hålla jämna steg" med damen i traven!) 

När jag sedan, efter en första "omgång" halt-rygga-samlad skritt, gjorde övergång till tölt slog Hamingja direkt på stort och bjöd på en sekvens tölt med samma härliga känsla som fick Atli (och mig) att jubla under den sista lektionen i söndags!!! Och nu skulle jag INTE "sitta och hålla andan" av rädsla för att "störa" utan också försöka bibehålla så mycket som möjligt av känslan genom att "ta med henne bakåt" m h a kroppsvikten följt av snabba, STORA eftergifter och sedan varvat med att "balansera om" mot trav genom att lägga vikten framåt, följt av att åter igen "ta med henne bakåt"...

Den häftigaste töltkänslan lykades jag förståss inte behålla någon längre stund (eller hitta tillbaka till) under detta ridpass, men det kändes ändå som att vi var en liten bit på rätt väg i alla fall! Precis som Atli påpekade under helgen blev Hamingja efter ett tag sämre på att lyssna på mina förhållningar, så jag fick göra halt ett par gånger för att "reparera" bromsen. Och ö h t krävdes fler "ta med bakåt" än "balansera om framåt" än när vi red på ridbanan - särskilt när vi hade vänt tillbaka hemåt igen! 

När min prio var på att rida väldigt aktivt på detta sätt hade jag förståss inte "tid" att samtidigt försöka slappna av i magmusklerna... Men detta försökte jag istället "ta tag i" under den avslutande nedvarvningstölten när Hamingja fick "passa på" att tölta i riktigt lång, låg form som vi ju inte fixar utan passtakt i början av ridpassen. M a o blir nedvarvningen framöver EXTRA nyttig för oss båda två! 

Nu blir det alltså välförtjänt sommarlov för min duktiga häst under ett par veckor (fast antagligen kommer jag inte att kunna låta bli att rida ett par gånger ändå...!) Just nu skulle jag ju egentligen vilja rida HELA TIDEN för att försöka få återuppleva lite av den härliga töltkänslan från i söndags! Men lovat är lovat...!