Magmusklernas betydelse!!!

Atli är DEFINITIVT något på spåret när han tror att mitt problem med spänningar i kroppen när jag rider kommer från VÄLDIGT spända magmuskler!!! Under dagens första lektion fick jag rida med fokus på detta, vilket innebar att jag inte hade tid med så mycket RIDNING... :-O  Men Atli tröstade mig med att när man får något nytt man behöver fokusera på så får man helt enkelt acceptera att annat i ridningen blir sämre under en period.

För att försöka slappna av mer i magmusklerna varvade jag mellan att först spänna dem så mycket som möjligt för att sedan försöka slappna av så mycket som möjligt. Och redan i skritten märktes det tydlig skillnad på Hamingja: varje gång jag spände magmusklerna jättemycket kortade hon upp nacken och skrittade med korta, snabba steg. Och när jag slappnade av i magmusklerna lugnade hon ner sig igen, längde halsen och tog ut stegen på ett helt annat sätt...!

I tölten märkte jag också hur hela min sits påverkades av magmusklerna: när de slappnade av kom jag ner i sadeln på ett helt annat sätt och kunde bättre följa med i Hamingjas rörelser, men så snart jag började spänna mig igen åkte jag upp ur sadeln och började studsa ovanpå... Under lektionens gång började jag successivt märka i ett tidigare skede när jag närmade mig "studssitsen" och kunde då ibland slappna av och komma tillbaka ner i sadeln igen innan det hann bli riktigt illa.

Dessutom upptäckte jag att när jag blivit väldigt spänd var det många gånger lättare att hitta avslappningen om jag red in på en volt. Man skulle alltså kunna säga att ridning på volt kan verka lösgörande BÅDE för häst och ryttare! Jag red också många övergångar från halt, rygga, samlad skritt till tölt och framför allt i den sista av dessa fick jag en riktigt trevlig känsla! Efteråt sa även Atli att den övergången gav en riktigt, riktigt bra tölt och det var ju roligt med en bekräftelse på att jag känt rätt!

Under dagens andra lektion fick jag fortsätta att jobba på samma sätt. Atli betonade än en gång att ryttaren ska vara: "avslappnad men inte slapp, spänstig men inte spänd" vilket tydligen är ett citat han lånat av gurun (och numera faktiskt professorn) i dressyr Kyra Kyrklund!

Ungefär halvvägs genom lektion nr 2 gav Atli mig ytterligare något väldigt nyttigt att tänka på...! Jag fick göra halt och släppa fötterna ur stigbyglarna och han sa att jag skulle vrida om fötterna lite mer framåt så att tårna stod på "fem i ett". Då hamnade både överskänkel och underskänkel i rätt position för att jag skulle kunna inverka med dessa fristående från varandra. Han förklarade också att känslan i överskänklarna ska vara just "spänstig men inte spänd" så de håller lätt om hästen och är redo att inverka på hästen vid behov.

När jag fick försöka lägga till även detta i töltridningen blev det ju väldigt mycket att hålla reda på på en gång... men jag kände ändå hur jag mycket tydligare kunde använda underskänklarna för att lägga till mer energi och överskänklarna för att göra förhållningen som samlar upp energin så att kraften blir mer uppåt än bara framåt. SPÄNNANDE!!! Så nu är jag om möjligt ÄNNU mer "taggad" att träna vidare i morgon - det är så ROLIGT när man får lära sig rida!!!