AJ!!!

"Tölt vare´ här!!!"

Ridsår i knävecken är INTE skönt kan jag meddela... De svider alldeles infernaliskt... :-O Men jag hade i alla fall roligt när jag fick dem! På jobbet spurtar jag inför semestern - sista arbetsdagen i morgon! Och efter dagens prövningar var en timmes ridpass på min FINA häst PRECIS vad jag behövde!!! 

Idag var det fokus på töltträning när jag red längs bilvägen till "världens ände-korsningen" och sedan förbi skoterklubben innan vi vände hemåt igen. Försökte hitta till känslan under senaste lektionen för Sylvia, genom att först och främst se till att vi enades om ett (lågt) tempo. Vilket inte var gjort i en handvändning...! Men ska jag ha en chans att undvika att vi hamnar i en dragkamp när jag ber om mer energi och samling måste jag verkligen utgå ifrån ett läge där hon töltar långsamt med lång hals och helt avslappnad i nacken så att jag inte har minsta gram i handen. 

Alltså behövs MÅNGA förhållningar med vikten tydligt bakåt och sedan STOR eftergift när hon lyssnar. Med vänsterställning som utgångsläge för att hålla vänsterbogen på plats, men ställa om lite snabbt höger ett par gånger för att stämma av att det inte finns några spänningar i nacken. När vi började närma oss "världens ände" var känslan tillslut tillräckligt bra för att jag skulle våga mig på en lätt smackning och tack vare att jag höll henne lite böjd åt vänster kunde jag ändå parera försöket till "kast med liten ryttare" ganska bra. 

Och när Hamingja överlevt detta trauma och åter slappnat av bjöd hon på riktigt trevlig "njuttölt" när den extra energin gav en bättre bärighet! Vi brukar oftast stanna i korsningen för att jobba lite på volt. Men nu ville jag inte avbryta den trevliga tölten utan fortsatte att rida på mot skoterklubben. Och sedan ytterligare en sträcka innan jag tillslut vände hemåt. 

Under hemvägen började jag känna hur det skavde i knävecken men mina försök att justera ridbyxorna för att så bort vecken som skavde lyckades inte särskilt bra... men jag var alldeles för "Hamingja-hög" för att avbryta töltträningen även om det sved allt värre... Så jag fortsatte på samma sätt och till min glädje kunde jag även nu hitta ett läge där jag kontrollerade tempot samtidigt som Hamingja var avslappnad med låååång hals. Och vid ett par tillfällen lägga till en liten smackning och sedan hantera traumat utan att vi hamnade i en dragkamp! 

Det kändes definitivt som att vi var på rätt väg! Och när jag sedan lät henne börja sträcka ut i nedvarvningstölt med allt längre tyglar gjorde hon det med bibehållen ryggverksamhet på ett sätt som jag tror visade på att jag ändå lyckats aktivera rätt muskler idag! Och det var egentligen först sedan jag suttit av utanför stallet som jag verkligen började känna av skavsåren, som bara sved värre och värre medan jag sadlade av, stretchade häst, svampade av och smorde mot insekterna. Skavsår är väl aldrig trevligt, men vilken sällsynt dålig timing att dra på sig detta lagom till semestern...!!! Jag hoppas verkligen att Compeed-plåster lindrar tillräckligt så att jag inte behöver vänta med att rida ända till dess de läkt helt...!