Fler aha-upplevelser och Hamingja-moments!!!

Lycka är en egen lyckohäst!!!

Dagens första lektion inledde jag på samma sätt som de senaste dagarna: flytta för skänkeln på volt i skritt följt att av trav på volt och längs spåret. Travade ganska mycket så att hon skulle bli ordentligt uppvärmd. För att hon skulle vara redo för samling direkt när vi övergick till töltarbetet (med förhoppning om att takten i tölten skulle vara bättre från start.) 

Började sedan med övergångar halt, rygga, samlad skritt, tölt och jag tyckte det kändes ganska bra så det var skönt att få bekräftat av Atli att det nu också var bättre takt från start. Jag fick göra många sådana övergångar samtidigt som jag både försökte komma ihåg att slappna av i magmusklerna och vrida om skänklarna rätt.. det var mycket nu!!!! :-O Efter en av töltövergångarna "följde Atli med" och sa i princip direkt att jag skulle göra en förhållning, och sedan en till och en till och en till... "Nu kunde du bibehålla en bra tölt en längre stund!" Sa Atli och det blev en aha-upplevelse för mig om hur snabbt jag faktiskt måste börja agera och hur ofta jag sedan måste göra det för att bibehålla tölten! Jag märker att jag har ovanan att bli väldigt passiv just i tölten för att inte förstöra... trots att man då kan säga helt säkert att det inte kommer att bli bra... :-O

Atli sa att "ni svenskar brukar beskriva tölten som en gudarnas gåva - men det är verkligen inget som bara ramlar ner från himlen utan något man verkligen måste arbeta både för att uppnå och för att underhålla!!!"Han beskrev också tölten som en balansgång mellan travtakt och passtakt. 

När vi avslutade lektionen pratade Atli lite just om hur viktigt det är att vara aktiv i tölten. Han påpekade också att Hamingja ibland slutade lyssna på mina förhållningar och att jag då måste bli ÄNNU tydligare så att hon verkligen lyssnar innan jag kan återgå till lättare hjälper. Själv hade jag också känt att det var effektivt att ställa utåt ibland i höger varv för att kontrollera högerbogen för så kom hon upp mer med bogarna. Atli sa också att jag i tölten hela tiden ska tänka att jag ska ta henne med mig bakåt med vikten för då blir takten bättre.

"Sorry matte, jag har faktiskt kompat ut och tagit semester!!!"

När jag skulle hämta Hamingja för att förbereda oss inför eftermiddagens lektion - den sista för denna kurs - låg hon och sov i vindskyddet och visade först ingen tanke på att stiga upp... men plötsligt dånade det till av en åskknall och när dessutom en hagelskur med stora hagel började smattra mot plåttaket och studsa mot marken... hoppade hon upp och sedan hade hon inget emot att följa med till stallet.

Jag avundades inte Sylvia och Rebecka som red lektion under denna hagelskur... Både hästar och ryttare var coola som tur var, men det kan inte ha varit lätt att höra Atlis instruktioner...! När det sedan var vår tur att rida hade hagelskuren som tur var avtagit och det regnade bara lite lätt, även om åskan gick fortfarande.

Först diskuterade Atli och jag uppvärmningen och han höll med om min strategi att värma upp i skritt och trav, för att kunna arbeta med samling direkt i tölten och därmed förhoppningsvis hitta en bättre takt i tölten från start. Han påminde också om att jag ska "ta med mig henne bakåt med kroppsvikten" för att få bättre takt och att jag då kan behöva ge tydligare signaler ifall hon som på förmiddagen slutar lyssna på mina förhållningar efter en stund. 

Effekten av att "ta med henne bakåt" var ju lite av en aha-upplevelse för mig på förmiddagen. Och när jag nu ridit några övergångar till tölt kom ännu en aha-upplevelse när Atli uppmanade mig att kombinera dessa "ta med hästen bakåt-förhållningar" med att tillföra energi genom att istället lägga vikten framåt. Och när jag växlade mellan korta sekvenser av dessa två och där emellan stämde av att hon var avslappnad i nacken fick jag uppleva en HELT annan känsla i tölten!!! "JÄTTEBRA ropade Atli, nu rider du fram takten!!! Du hittar balansen mellan travtakt och passtakt som ger bra tölt!!!" 

Jag fick upprepa detta ett antal gånger, med skrittpauser emellan och det kändes verkligen jättebra!!! Ett riktigt Hamingja-moment!!! Å ena sidan kändes det nu som att jag ville fortsätta att rida hur länge som helst! Men å andra sidan var både Hamingja och jag redan rejält trötta efter ett intensivt kursande i dagarna tre så jag valde istället att avbryta vår lektion lite i förtid. Men jag ser verkligen fram emot att fortsätta träna på detta!!! Och förhoppningsvis blir det också en ny kurs för Atli i månadsskriftet augusti/september!