Gäller det ridutrustning ska man fråga Carro!!!

Efter gårdagens nödrop här på bloggen om att jag kände mig som en smörklick på en het potatis när jag red med helt oskodda ridbyxor (för att klara skavsåren jag fått på insidan av knäna) kom snabbt rådet från Carro: testa sadelklister!!! Jag hade aldrig ens hört talas om denna produkt, men hon inte bara kände till att den fanns, hon hade t o m sådant "klister" som jag kunde få testa idag! Och det gjorde verkligen STOR skillnad så jag bestämde snabbt att när jag åker hem efter min andra lektion i eftermiddag ska jag definitivt passera Hööks och köpa eget. (Jo, Carro visste förstås var man kan köpa det också!)

Fast Hamingja skulle nog mycket hellre ha ett mirakelmedel som gjorde att hennes järnspett till matte kunde slappna av lite mer i kroppen när hon rider... "Musklerna ska vara spänstiga, inte spända!" Som Atli alltid säger till mig men tyvärr är det lååångt mellan teori och praktik i det fallet... Det är ju också mina spända muskler som orsakar min smärtproblematik... och efter alla dessa år är jag också så van vid spända muskler att jag inte känner det förrän han påpekar hur spänd jag är... och där har vi nog också nyckeln till våra taktproblem i tölten.. min spända kropp "rider fram" passtakt...

Så det var VÄLDIGT välbehövligt att vi nu TILLSLUT kunde få till en ridkurs efter vårens långa Corona-uppehåll! Sedan jag värmt upp fick jag börja med att göra halt ute på spåret och ge signalen för att Hamingja skulle sänka huvudet (en snabb kramning på resp tygel) och när hon då sänkte huvudet skulle jag forfarande bestämma hur mycket. Hon skulle stanna med lätt tygelkontakt i det läge där man ser musklerna på halsens ovansida svälla upp och då skulle jag ge snabb eftergift. "Missar man eftergiften där hamnar hästen bakom handen och det vill vi inte!" Men sedan skulle jag också fortsätta att kontrollera huvudets placering genom att "lämna henne i fred" så länge hon höll kvar önskad position men påminna igen med "sänka halsen-signalen" om hon ville höja huvudet igen.

Från detta läge skulle vi sedan rygga ett antal steg genom att hålla om med överskänklarna och lägga vikten bakåt, ge STOR eftergift på tyglarna och återgå till ett neutralt säte som belöning varje gång hon tog ett steg bakåt. Nästa steg var att skritta långsamt framåt, utan att hon kortade upp halsen och sedan "smyga" över i tölt därifrån, även nu med bibehållen längd på halsen. "Överskänklarna talar om att hästen ska backa, underskänklarna att hon ska gå fram!" sa Atli också.

Efter att ha gjort halt och börjat om ett antal gånger fick vi "rulla på" i tölt en längre stund där jag vid behov skulle "tänkte halt och rygga" för att bibehålla kontroll på tempot "Detta är de viktiga grunderna sa Atli: "I halten, ryggningen och den långsamma skritten har du alla nycklarna till att rida en bra tölt!!!"

Då och då påpekade Atli att jag måste försöka slappna av mer i kroppen och det var verkligen nödvändigt att bli påmind hela tiden för jag är som sagt så van vid mina spända muskler att jag ofta inte märker det själv... Men Hamingja verkade ändå uppleva en viss förbättring för hon började frusta belåtet i tölten efter en stund! Men det är då ingen tvekan om vad jag behöver jobba vidare med... "Avslappnad men inte slapp, spänstig men inte spänd!" som Atli sa....Den som råkar sitta inne med ett mirakelmedel för detta kan väl höra av sig snarast??!!

Under vår andra lektion på eftermiddagen fortsatte Atli att påminna mig om att jag ska slappna av  och jag försökte bl a röra på axlarna för att försöka bli mer följsam. Tillslut bad Atli att få rida Hamingja en stund för att han med sin kropp skulle försöka hitta var mitt problem sitter. "Vi ska forska om detta tillsammans!" som han sa. Och efter att han ridit en stund och testat att spänna och slappna av i kroppen på olika sätt trodde han sig ha hittat grunden till mitt problem: att jag spänner magmusklerna väldigt mycket och därmed blir väldigt spänd i hela bålen.

I mina öron lät det direkt väldigt logiskt. Jag vet att jag har väldigt starka magmuskler, som gör att jag klarar av att ligga i "plankan" (då man ska hålla statisk spänning i bukmusklerna) nästan hur länge som helst. Jag har utgått ifrån att det beror på att jag använder dessa muskler mycket i ridningen men aldrig reflekterat över att jag kanske spänner dem FÖR mycket...

Och att plötsligt lyckas slappna av i spända muskler är ju inte gjort i en handvändning...men jag fick jobba på saken genom att tölta runt ridbanan medan jag omväxlande först spände magmusklerna jätte, jätte mycket och därefter försökte låta dem slappna av. Alltså på samma sätt som jag fått göra för att träna avslappning när jag varit hos olika sjukgymnaster under åren, med den skillnaden att jag nu satt på hästryggen. Och efter en stund kändes det som att jag i alla fall började "hitta igen" mina magmuskler lite bättre och viljemässigt faktiskt kunde påverka dem en aning i alla fall.

Det känns hoppfullt att ha hittat detta nya "spår" att följa mot en förhoppningsvis mer avslappnad och spänstig kropp när jag sitter i sadeln! Och detta är ju dessutom något jag kan träna på när som helst, inte alls bara när jag sitter i sadeln. Så nu vet ni vad jag ska ägna kvällen åt!