Lára är en bulldozer...! :-O

Idag var det dags:  kurs för Eyjolfur Isolfsson - en av Mästarna inom Islandshäst. (Atli hör också till dem.)
Jag tyckte förståss att det var spännande med en (för mig) ny instruktör. Och Lára tyckte det var spännande att vara i ett ridhus. Särskilt spännande var det med de stora speglarna...oj, vad hon sträckte upp sig och stod och tittade på den där supersnygga hästen som syntes i dem!!! :-)

Vid första lektionen fick vi börja jobba hästarna från marken och han konstaterade ganska snabbt: "Din häst är en bulldozer, Anna!" Och jag kan ju bara konstatera att han har helt rätt... ett helt liv som ridskolehäst har lärt henne ALLA knep om hur man dominerar en människa. Det första Eyjolfur anmärkte på var att hon visar alldeles för lite respekt, genom att hon kommer alldeles för nära när man står och håller i henne. Han tog över tyglarna en stund och fick henne snabbt att backa undan några steg genom att vifta ordentligt med armarna och pisken. Men nästan lika snabbt tog hon några steg framåt igen... varpå han "jagade bort henne" igen och igen... Och efter en stund accepterade hon och stod kvar en bit ifrån honom.

Jag fick ta över och göra samma sak - han betonade även vikten av att jag inte började gå efter henne när hon backade utan själv stå kvar på samma plats hela tiden. Även med mig testade hon förståss att komma tillbaka till mig några gånger innan hon accepterade att stå kvar på det avstånd jag hade valt. Och ni skulle ha sett vilket enormt fokus hon plötsligt hade på matte: hon fokuserade mig med blicken ("stora ögon" som Eyjolfur sa) och spetsade öron. Häftigt!

Dagens två första egentliga övningar var båda från marken. Först skulle vi stå framför hästen och uppmana den att flytta sig i sidled genom att leda åt sidan med tyglarna och ge signal med pisken. Ville hästen gå framåt (vilket Lára förståss gjorde) skulle man markera med kroppsspråk och pisk att det var fel. Eyjolfur fick komma och hjälpa mig med Lára till att börja med, innan jag lyckades få till det själv.

När vi sedan skulle träna sidförande från backen fick han komma och hjälpa mig igen. Man skulle stå på hästens vänstra sida, hålla vänster hand i bettringen (och ställa hästen inåt) medan höger hand skulle kontrollera yttertygeln samt hålla pisken. Så skulle man gå mot hästens bog samtidigt som man uppmanade den att gå sidföra utåt genom att ge signal med pisken i skänkelläget. Det var verkligen inte lätt från början... Lára trängde bogen mot mig istället för att gå undan. "Typiskt dominant betéende..."sa Eyjolfur och tog över en stund för att få fram rätt reaktion hos henne innan jag fick prova igen. Och sedan gick det förståss MYCKET bättre!

Sedan fick vi rida - men faktiskt nästan bara skritt. Vårt fokus skulle vara att få en avslappnad häst och det skulle vi uppnå genom att vända runt hästen resp ändra riktning. På en häst som Lára (som inte alls hade tid att skritta lugnt och avslappnat) sa han att jag i princip inte skulle rida rakt fram alls, förrän hon började slappna av och länga steget. Och tillslut kom vi äntligen dit. Sedan fick vi göra samma sak i trav. I båa gångarterna sa han: "Rid var som helst, men INTE på spåret, för det är det sämsta stället att befinna sig på med en häst som stressar!"

När vår lektion var slut (hans lektioner är en hel timme) så var Lára faktiskt lite svettig trots att vi nästan bara skrittat. Men dels hade hon ju stressat runt en hel del och dessutom hade hon säkert svettats endel av ilska under övningarna från marken när hon plötligt blev satt på plats så där.