Ända sedan Atli i höstas berättade för oss om hur man rider gaedingakeppni har jag tänkt att det ju är väldigt enkelt att träna! I o m att man bara rider rakt fram, behöver man ju inte träna på en ovalbana utan det går bra med en raksträcka längs vägen! Perfekt, har jag tänkt! Men kanske var det FÖR enkelt för att jag skulle ta tag i saken... eller vad kan annars förklara att jag tills idag inte tränat en enda gång?!
Jo, jag erkänner att jag provade liiite trav i söndags - gjorde en "panikinsats" när vi nästan var tillbaka vid stallet och jag plötsligt insåg att det var min näst sista chans att ta tag i saken. Då lärde jag mig att jag verkligen måste rida jäääääääääätteeeeeeeeee saaaaaaaaaaaktaaaaaaaaa i traven till att börja med, för att det ska bli tillräcklig skillnad när jag sedan försöker öka tempot.
Idag blev det mer sådan travträning och jag kunde konstatera att det inte är helt lätt... Hittills har jag ju alltid behövt bromsa henne i traven, så när jag nu plötsligt vill att hon verkligen ska trava FORT tror hon att vi ska galoppera... I galoppen gick det desto bättre - efter en långsam inledning räcker det med en smackning för att få en REJÄL tempoökning! I det fallet gjorde det ingenting alls att vi inte tränat!
Red även tempoväxlingar i tölt - och den sista ökningen blev faktiskt riktigt bra både när det gäller takt och tempo!
Tillbaka i stallet berättade jag för Sylvia hur jag, utan framgång, försökt få Atli att föreslå vilken ordning jag ska rida de fyra gångarterna. Och då kunde jag konstatera att Sylvia är MYCKET bättre än Atli, för hon gav mig ett förslag! Så här tyckte hon: långsam tölt, snabb tölt, galopp, skritt, trav. Som väntat hade hon väldigt bra argument för varför jag skulle välja just denna ordning med Lára så jag bestämde mig direkt för att välja detta istället för mitt eget (där jag t ex tänkt lägga traven först.)
Medan Lára mumsade kraftfoder packade jag inför vår "Umeåturné" - i morgon åker vi direkt efter jobbet! (Sylvia och KG hade föresten testat att transportera Lára och Démantur tillsammans idag och det hade gått bra. Tur att Démantur är en sådan snäll hingst!)
Jo, jag erkänner att jag provade liiite trav i söndags - gjorde en "panikinsats" när vi nästan var tillbaka vid stallet och jag plötsligt insåg att det var min näst sista chans att ta tag i saken. Då lärde jag mig att jag verkligen måste rida jäääääääääätteeeeeeeeee saaaaaaaaaaaktaaaaaaaaa i traven till att börja med, för att det ska bli tillräcklig skillnad när jag sedan försöker öka tempot.
Idag blev det mer sådan travträning och jag kunde konstatera att det inte är helt lätt... Hittills har jag ju alltid behövt bromsa henne i traven, så när jag nu plötsligt vill att hon verkligen ska trava FORT tror hon att vi ska galoppera... I galoppen gick det desto bättre - efter en långsam inledning räcker det med en smackning för att få en REJÄL tempoökning! I det fallet gjorde det ingenting alls att vi inte tränat!
Red även tempoväxlingar i tölt - och den sista ökningen blev faktiskt riktigt bra både när det gäller takt och tempo!
Tillbaka i stallet berättade jag för Sylvia hur jag, utan framgång, försökt få Atli att föreslå vilken ordning jag ska rida de fyra gångarterna. Och då kunde jag konstatera att Sylvia är MYCKET bättre än Atli, för hon gav mig ett förslag! Så här tyckte hon: långsam tölt, snabb tölt, galopp, skritt, trav. Som väntat hade hon väldigt bra argument för varför jag skulle välja just denna ordning med Lára så jag bestämde mig direkt för att välja detta istället för mitt eget (där jag t ex tänkt lägga traven först.)
Medan Lára mumsade kraftfoder packade jag inför vår "Umeåturné" - i morgon åker vi direkt efter jobbet! (Sylvia och KG hade föresten testat att transportera Lára och Démantur tillsammans idag och det hade gått bra. Tur att Démantur är en sådan snäll hingst!)
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar