....betydde förståss en REJÄL dos "uppåttjack"!!! (Även om Lára och jag hade oturen att hamna i skuggan av Carola på Gabriel, som verkligen överträffade sig själv idag...!)
Vi fick precis som förra veckan börja med att vända hästarna för ytterhjälperna, i skritt. Jag skulle redan från start kräva eftergift av Lára och vända runt henne så snart hon ville bli hög i formen. I början försökte hon förståss rusa genom vändningarna, så jag fick verkligen sitta emot ordentligt med sätet, samtidigt som jag förståss skulle hålla om med skänklarna och ha en stadig hand. För att direkt ge eftergift och slappna av när jag fick rätt reaktion från henne.
Det gick betydligt snabbare än förra veckan att få henne dit jag ville. Men då tyckte Sylvia att det var dags att ta det hela ett steg till genom att kräva ÄNNU mera samling. Det krävdes förståss en del snurrande innan Lára accepterade detta. Och jag fick en hel del bra tips av Sylvia på vägen: när hon ville "välta" inåt i en vändning skulle jag driva mer framåt med innerskänkeln. Och när hon försökte komma undan arbetet genom att rusa på skulle jag "bli betonghäck" i sadeln, hålla om ordentligt med skänklarna och ha stadig hand - för att direkt hon gjorde rätt återgå till att "vara behaglig i sadeln".
Dessutom måste jag vakta NOGA på hur jag använder tyglarna! Jag har väldigt lätt att fastna i något mellanläge där jag gör något slags halvhjärtade förhållningar mest hela tiden. Istället ska jag göra mycket tydligare förhållningar (på båda tyglarna samtidigt) för att sedan ge STOR eftergift så snart jag får rätt reaktion. Även där ska jag växla mellan obehaglig och behaglig m a o! (Hur många gånger har inte Atli sagt samma sak till mig....?! Ändå verkar det vara så svårt att få till det i praktiken... Och här trodde man att man var normalbegåvad...!)
Sedan fick vi övergå till att vända in på samma sätt i lååångsam tölt. Efter ett tag sa Sylvia att jag måste passa så att mina tyglar inte blir aaaaaningen för långa - för då upplever Lára en eftergift på tygeln när hon blir för hög i formen. Fick även rida på volt runt Sylvia då hon smackade på Lára då och då medan jag skulle rama in henne med ytterhjälperna, driva massor men sitta emot så att hon inte ökade tempot, samt krama på innertygeln för att få eftergift. PUST! Men när Lára tillslut accepterade de nya ramarna hade jag mycket mer energi att rida på - utan att det gick fortare. En härlig känsla!
När Lára och jag började bli överens om ramen även i tölten fick jag börja rida tempoväxlingar. Tidigare har Sylvia sagt att jag ska luta överlivet framåt i ökningarna och jag hade missförstått det som att jag skulle behålla vikten framåt till dess det var dags för nedtagning. Fick inte riktigt ihop det med hur jag skulle behålla ett drivande säte, men.... Som tur var kunde Sylvia rätta till det missförståndet idag och förklara att jag bara ska lägga vikten framåt väldigt snabbt, för att sedan direkt räta upp mig för att fånga upp energin. Detta kan jag jag sedan upprepa flera gånger under en ökning. För att sedan lägga vikten tydligt bakåt, hålla om med skänklarna och driva ordentligt i nedtagningen samtidigt som jag kramar på tyglarna.
Vår allra bästa nedtagning gjorde vi när Gabriel och Carola råkade befinna sig i samma hörn som vi. De skrittade just då, vilket antagligen Lára tog som en signal om att det var dags att bromsa ordentligt. Så nu får jag klura på hur jag ska få med Gabriel ut på tävlingsbanan framöver! ;-) Sylvia gjorde mig uppmärksam på att när vi gjort en nedtagning och jag ger eftergift på tygeln så måste jag vara väldigt snabb att fånga upp igen med en ny förhållning, för annars har Lára en tendens att direkt dra upp tempot lite. För att hålla det riktigt långsamma tempot på kortsidan behöver jag många förhållningar i början.
Till att börja med red jag tempoväxlingarna i höger varv. När vi bytte till vänster varv kom jag ihåg tipset från i fredags att tänka sluta åt vänster för att hålla vänsterbogen på plats. Jag fick fortsätta att träna på att snabbt lägga vikten framåt, för att sedan räta upp mig igen i ökningen. Och det var först nu som polletten verkligen ramlade ner för mig och jag förstod hur Sylvia menade att jag skulle göra. Då presterade vi faktiskt några riktigt, riktigt bra ökningar - definitivt våra bästa hittills! Och det, mina vänner, i vad som egentligen är vårt "svåra varv" just nu!
Avslutade med att lösgöra henne i riiiktigt långsam tölt innan jag erbjöd trav. Fick först bromsa upp henne rejält för att det inte skulle bli racertrav. Men när jag sedan kunde släppa fram henne travade hon riktigt, riktigt bra! "Jättefin trav, nu jobbar hon verkligen med bakbenen!" berömde Sylvia.
Matte var SÅ nöjd och "Lárahög" efter denna lektion!!! Och jag bara längtar till dess jag får nästa tillfälle att träna vidare! Vilket förhoppningsvis blir redan i morgon! Bättre sjukgymnast/PT än Lára kunde jag knappast ha!
Vi fick precis som förra veckan börja med att vända hästarna för ytterhjälperna, i skritt. Jag skulle redan från start kräva eftergift av Lára och vända runt henne så snart hon ville bli hög i formen. I början försökte hon förståss rusa genom vändningarna, så jag fick verkligen sitta emot ordentligt med sätet, samtidigt som jag förståss skulle hålla om med skänklarna och ha en stadig hand. För att direkt ge eftergift och slappna av när jag fick rätt reaktion från henne.
Det gick betydligt snabbare än förra veckan att få henne dit jag ville. Men då tyckte Sylvia att det var dags att ta det hela ett steg till genom att kräva ÄNNU mera samling. Det krävdes förståss en del snurrande innan Lára accepterade detta. Och jag fick en hel del bra tips av Sylvia på vägen: när hon ville "välta" inåt i en vändning skulle jag driva mer framåt med innerskänkeln. Och när hon försökte komma undan arbetet genom att rusa på skulle jag "bli betonghäck" i sadeln, hålla om ordentligt med skänklarna och ha stadig hand - för att direkt hon gjorde rätt återgå till att "vara behaglig i sadeln".
Dessutom måste jag vakta NOGA på hur jag använder tyglarna! Jag har väldigt lätt att fastna i något mellanläge där jag gör något slags halvhjärtade förhållningar mest hela tiden. Istället ska jag göra mycket tydligare förhållningar (på båda tyglarna samtidigt) för att sedan ge STOR eftergift så snart jag får rätt reaktion. Även där ska jag växla mellan obehaglig och behaglig m a o! (Hur många gånger har inte Atli sagt samma sak till mig....?! Ändå verkar det vara så svårt att få till det i praktiken... Och här trodde man att man var normalbegåvad...!)
Sedan fick vi övergå till att vända in på samma sätt i lååångsam tölt. Efter ett tag sa Sylvia att jag måste passa så att mina tyglar inte blir aaaaaningen för långa - för då upplever Lára en eftergift på tygeln när hon blir för hög i formen. Fick även rida på volt runt Sylvia då hon smackade på Lára då och då medan jag skulle rama in henne med ytterhjälperna, driva massor men sitta emot så att hon inte ökade tempot, samt krama på innertygeln för att få eftergift. PUST! Men när Lára tillslut accepterade de nya ramarna hade jag mycket mer energi att rida på - utan att det gick fortare. En härlig känsla!
När Lára och jag började bli överens om ramen även i tölten fick jag börja rida tempoväxlingar. Tidigare har Sylvia sagt att jag ska luta överlivet framåt i ökningarna och jag hade missförstått det som att jag skulle behålla vikten framåt till dess det var dags för nedtagning. Fick inte riktigt ihop det med hur jag skulle behålla ett drivande säte, men.... Som tur var kunde Sylvia rätta till det missförståndet idag och förklara att jag bara ska lägga vikten framåt väldigt snabbt, för att sedan direkt räta upp mig för att fånga upp energin. Detta kan jag jag sedan upprepa flera gånger under en ökning. För att sedan lägga vikten tydligt bakåt, hålla om med skänklarna och driva ordentligt i nedtagningen samtidigt som jag kramar på tyglarna.
Vår allra bästa nedtagning gjorde vi när Gabriel och Carola råkade befinna sig i samma hörn som vi. De skrittade just då, vilket antagligen Lára tog som en signal om att det var dags att bromsa ordentligt. Så nu får jag klura på hur jag ska få med Gabriel ut på tävlingsbanan framöver! ;-) Sylvia gjorde mig uppmärksam på att när vi gjort en nedtagning och jag ger eftergift på tygeln så måste jag vara väldigt snabb att fånga upp igen med en ny förhållning, för annars har Lára en tendens att direkt dra upp tempot lite. För att hålla det riktigt långsamma tempot på kortsidan behöver jag många förhållningar i början.
Till att börja med red jag tempoväxlingarna i höger varv. När vi bytte till vänster varv kom jag ihåg tipset från i fredags att tänka sluta åt vänster för att hålla vänsterbogen på plats. Jag fick fortsätta att träna på att snabbt lägga vikten framåt, för att sedan räta upp mig igen i ökningen. Och det var först nu som polletten verkligen ramlade ner för mig och jag förstod hur Sylvia menade att jag skulle göra. Då presterade vi faktiskt några riktigt, riktigt bra ökningar - definitivt våra bästa hittills! Och det, mina vänner, i vad som egentligen är vårt "svåra varv" just nu!
Avslutade med att lösgöra henne i riiiktigt långsam tölt innan jag erbjöd trav. Fick först bromsa upp henne rejält för att det inte skulle bli racertrav. Men när jag sedan kunde släppa fram henne travade hon riktigt, riktigt bra! "Jättefin trav, nu jobbar hon verkligen med bakbenen!" berömde Sylvia.
Matte var SÅ nöjd och "Lárahög" efter denna lektion!!! Och jag bara längtar till dess jag får nästa tillfälle att träna vidare! Vilket förhoppningsvis blir redan i morgon! Bättre sjukgymnast/PT än Lára kunde jag knappast ha!
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar