Lára spanar ut över kalhygget där vi fått så många nya ridvägar! Extra efterlängtat så här års när de höga plogvallarna i övrigt hindrar oss från att rida någon annanstans än på bilvägen.
Efter min intensiva gårdag känner jag mig minst sagt mör idag... och jag antar att det även för Lára kändes lite i musklerna. Men det var nog bra för oss båda att få komma ut och röra på oss lite i alla fall. Och det härligt soliga vårvintervädret gjorde ju inte saken sämre! När jag kom till Mariebäck hade Sylvia och Janne lagt ut renskinn i snön och skulle grilla tillsammans med Linda och Thomas. Vem behöver åka till fjällen?! konstaterade vi!
Jag valde att precis som igår rida upp bakom bommen och fortsätta ut över det enorma kalhygget - men skulle inte rida hela rundan utan bara "lite lagom" och sedan vända tillbaka hem igen. Innan vi var ute på hygget kom en skoter och körde ikapp oss längs den smala skogsvägen. Men han var jättebussig och stannade en bit bakom oss. Där stod han stilla (dock med påslagen motor) medan vi vände tillbaka och gick förbi honom. Lára kändes lite stressad och jag trodde först att hon skulle försöka springa (skotrar har tydligen ett ljud från motorn som vi människor inte hör men som är väldigt obehagligt för hästarna) men jag kunde hålla henne i skritt förbi skotern.
Så här fina är spåren efter skogsmaskinerna - och de är ännu så länge hårt packade så de är toppen att rida i!!! Lára och jag red galoppintervaller varvat med skritt. Vi hade också vår vanliga diskussion kring det här med högergaloppen - är den verkligen nödvändig eller går det inte lika bra med vänster galopp? På hemvägen avrundade vi sedan med riktigt trevlig, lugn trav i lång, låg form. Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att vi ridit ganska precis en timme. Bara en kvart mindre än igår alltså - men varken tempo eller sträcka kom ju i närheten. Så det blev precis som jag hade planerat: "lite lagom"!
Efter alla "Feykir äter kraftfoder-bilder" som bloggen innehållit genom åren är det väl hög tid för en Lára-dito?! I det sköna vädret tyckte jag att det skulle vara trevligt för henne att få "äta ute"! Och när restaurangen serverade både betfor och havre hade hon verkligen inga invändningar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar