Sylvia är ett geni!

Lára njuter av den milsvida utsikten från toppen av Torrberget!

Ännu en vårvinterdag med strålande sol! Och mer "lagom" temperatur än igår. Då var det +9 grader, det är absolut onödigt varmt för att vara så här tidigt på året! Dagens +4 tycker jag var mer lagom - särskilt för hästar med vinterpäls! Var orolig för vad det milda vädret samt alla hårda vindar denna vecka skulle ha inneburit för våra nya ridvägar på det nya stooora kalhygget "bakom vägbommen"... Tänk om det redan skulle vara för stora genomslag i snön, så att vi inte längre kunde rida där....?! I så fall skulle jag bara ha hunnit med två ynka ridturer där - alldeles för lite! Men som tur var skulle det visa sig att jag oroat mig i onödan! På hela dagens ridtur fick vi ett enda genomslag i snön - och det var när Lára testade att gena mellan hjulspåren. 

Innan jag satt upp tränade vi först vidare på "tygellongeringen". Det går verkligen bättre och bättre - så länge vi håller oss till skritt! Och det gjorde vi idag. Jag märker verkligen att dubbellongeringen tidigare i veckan hade effekt! När Lára sträckte ut sin överlinje ordentligt och frustat i båda varven (i skritt) satt jag upp. Och kunde konstatera att den lilla uppvärmningen haft MKT god inverkan på racer-damen: för plötsligt kunde hon skritta lugnt och avslappnat ut från gården - på hellång tygel! Det tror jag aldrig hänt förut!!!

I o m att jag inte visste vilket underlag vi skulle mötas av ute på hygget passade jag på att jobba med tölt i långsamt tempo direkt vi kom upp bakom bommen. Det märktes verkligen att lektionen i torsdags och repetitionen av denna igår hade haft effekt! För m h a mycket drivning hade jag henne ganska snart "mellan hand och skänkel" - med riktigt lång hals, helt lätt i handen, i långsam muskelbyggartölt!!!

Väl ute på hygget upptäckte jag alltså till min glädje att underlaget var hur bra som helst! Så jag gav mig genast i kast med diskussionen kring högergaloppens vara eller inte vara. Det tog 3-4 försök innan Lára höll med om att den ändå kunde duga i nödfall. Då fick hon som belöning galoppera uppför en låååång uppförsbacke - och hon frustade så belåtet! 

På hemvägen fortsatte diskussionen - och det tog åter några försök innan vi enats om höger galopp. Även nu blev belöningen en lång galoppsträcka - och eftersom vi var på hemväg blev det ju extra uppskattat! Efter detta kunde hon t o m tänka sig att skritta lugnt och avslappnat riktigt länge. 

Tillbaka nere på skogsvägen var det så ÄNTLIGEN dags att testa Sylvias tips om att rida sluta till vänster när vi får problem med takten i våra ökningar. (Beklagade mig för henne efter gårdagens ridtur att jag inte lyckas räkna ut var problemet sitter och därmed inte kan korrigera.) Började förståss med att samla ihop Lára i riktigt långsam tölt med mycket drivning. Men sedan övergick jag till att rida korta sträckor tempoväxlingar - för att vi skulle hinna med riktigt många innan vi var hemma. Och som vanligt visade det sig förståss att Sylvia hade helt rätt! Helt plötsligt lyckades vi prestera många ökningar utan att tappa takten. Och när takten tappades kunde jag reda upp det hela igen. Genom att sidföra lite åt höger i nedtagningarna blev även dessa bra! Åh, vad jag gillar min häst!!! (Och Sylvia, som har lösningar på alla problem!)